Stora Journalistpriset till Fredrik Strage

Här har vi ett bra exempel på hur svårt det kommer att bli att stoppa spridning av illegalt upplagd musik och film på nätet.
Sveriges största dagstidning DN har med Fredrik Strages hjälp listat de hundra bästa rockögonblicken på YouTube. Jättekul! Bonnierkoncernen tyckte Strages YouTubeiana var så lyckad att de tilldelade honom Stora Journalistpriset för bravaden. Fine.

Nu ska man ha klart för sig att i princip inget av de YouTubeklipp som Strage och DN sprider länkar till är lagligt upplagda. Klippen är i nästan samtliga fall upplagda av privatpersoner som råkat ha rörliga bilder av rockögonblicket i fråga. Inga upphovsmän, musikförlag eller artister får någon som helst ersättning för detta. Ingen har givit tillstånd till publicering av videoklippen. Klippen ligger dessutom olovandes på YouTube eftersom det uttryckligen är förbjudet att lägga upp upphovsrättsligt skyddat material på YouTube.

Detta säger en del om hur stor respekten är för upphovsrätten i samhället.
De nya fildelningslagarna kommer därför med stor sannolikhet att bli fullständigt tandlösa I ett land där man kan få stora journalistpriset för illegal spridning av olovligt publicerad musik och film.

Skandiabiografen 85 år

Nu i fredags den 19 september firade Skandiabiografen stolta 85 år. Detta firades ståndsmässigt med bubbel och mingel följt av lustspelet En Stilla Flirt från 1934. Märkligt val kan tyckas. Kanske hade det varit roligare att visa Gustaf Edgrens film Närkingarna som visades den första premiärkvällen 1923. Men visst, Närkingarna skulle aldrig kunna mäta sig med Tutta Rolf i högform.

Invigningsprogrammet på Skandia 1923 omfattade förutom Närkingarna flera högtidliga inslag, bland vilka kan nämnas en radiokonsert, "framförd medelst trådlös telefoni från Svenska Radioaktiebolagets avsändarestation". En dylik konsert hade dock knappast heller imponerat på 2008 års känsliga publik. Därför har jag bestämt mig för att En Stilla Flirt trots allt var ett utmärkt val.

SF skulle kunna ha fallit för frestelsen att bara visa den fickljumma engelska komedin Happy Go Lucky som var kvällens andra film. Personligen tycker jag naturligtvis att En Stilla Flirt är betydligt roligare än de flesta filmer som anses vara roliga idag. En pangkväll således.

Ledmotivet ur filmen En Stilla Flirt av Jules Sylvain och Gösta Stevens framförs naturligtvis av Tutta Rolf, här till Nils Kyndels orkester. Inspelningen gjordes av Odeon den 11 november 1933.

Fats Waller & Sara Martin 1922

Den första december 1922 skulle vaudeville- och bluessångerskan Sara Martin spela in sina första sidor för skivbolaget Okeh.
Vid pianot satt en annan debutant, en rund 18 årig yngling vid namn Thomas Waller som redan kallades Fats av de som kände honom. Sara Martin tillhörde inte toppskiktet av bluessångerskorna. Man tyckte hon lät lite platt och reciterande till skilnad från Bessie Smith och Ma Rainey som ansågs ha mer känsla i pipan. Inspelningen är hur som helst härligt svängig, kanske mest beroende på Fats Wallers osvikliga gung. Det var ju också Fats som skulle bli ihågkommen av de två. Sara Martin dog 1955, 71 år gammal efter att ha varit föreståndare för ett äldreboende i många år. Hon avslutade nämligen sin sångkarriär redan på 30-talet.
Fats Waller dog av lunginflammation på ett tåg på stationen i Kansas City, halvvägs till New York från Kaliforninen. Han skulle åka hem och hälsa på över jul 1943. Han blev 39 år gammal.

Psalmtoppen

Nu har SVT gjort det igen! Jag har ju glömt att skriva om det fantastiska programmet Psalmtoppen som sedan ett par veckor går i SVT på lördagar. Programmet leds av Elin Ek, mer känd som Grynet. Inget ont om vare sig psalmer eller Elin Ek men själva programidén är faktiskt helt galen. En topplista för psalmer på bästa lördagstid med en barnprogramledare som är mest känd för sin dåliga smak och för att vara ful i munnen. Hur har SVT tänkt här? Vilka lyssnar på psalmer? Var sjungs normalt sett psalmer? Känner målgruppen till Grynet? Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder och psalmsångens naturliga forum kyrkorna kan väl närmast betraktas som en krisbransch som brottas med svikande intäkter och besökssiffror. Då passar SVT på att storsatsa och med Grynet dessutom...
Det är ju fullkomligt helgalet! Är det humor? Ska Oldsberg leda Bobster nu? Kan bli kul!

Kultur?

Varför kan man säga: "Jag lyssnar inte på så mycket musik, förutom möjligen lite radio då och då..." och fortfarande anses vara en respekterad kulturpersonlighet.
Om man istället säger: "Jag läser inte så mycket böcker, förutom möjligen lite Liza Marklund då och då..." blir däremot alla ens åsikter plötsligt underkända. Musik är således fulkultur. Trist!

Roligast just nu

Det här tar verkligen udden av den hårda rockens alla poser och manér. Klippet visar att hårdrock egentligen bara är humor. Jag har aldrig förstått mig på rock. Nu har jag sett ljuset! Underbart välgjort, snart får vi se det här i TV.
(Dessvärre har klippet tagits bort från YouTube så länken är död)

Fildelningsutredning

Nu har regeringes enmansutredare Cecilia Renfors presenterat utredningen om vad som behöver göras för att stävja fildelningsproblemet och alla andra former av illegal nedladdning på nätet. Renfors har bland annat kommit fram till att bredbandsleverantörerna skall tvingas stänga av dem som fildelar extra mycket. Vilken miss! Att lägga ansvaret för det här på bredbandsleverantörerna kommer inte att leda till någonting. När man sedan tittar närmare på vilka som kan komma på fråga för avstängning rör det sig endast om aktörer som fildelar i stor skala. Jag tolkar det som att privatpersoner som laddar ned något då och då aldrig kan bli föremål för avstängning. Detta betyder ju att lagförslaget är helt tandlöst redan från början. De som har fildelnig som ”affärside” kommer ju bara att lägga upp sina grejer på någon server utomlands och sedan var det problemet löst. De små fildelarna kommer inte märka någon skillnad.

I samma utredning kommer Renfors fram till att en bredbandsavgift av lite otydliga anledningar inte är genomförbar. Jag misstänker att skiv- och filmbolagslobbyister hjälpt till med det beslutet eftersom de antagligen motarbetar en bredbandavgift med alla medel de har. Jag har sagt det förut men upprepar gärna: En avgift på bredbandsabonnemanget är den ENDA möjligheten att få en acceptabel ordning och reda på den illegala nedladdningen.

Fildelning

Fildelningsdebatten i programmet Bert den 23 mars i TV8 var väldigt intressant. I programmet påstods en hel massa saker som förtjänar att kommenteras.

Det fullkomligen vimlar av konstigheter i programmet. Att jämställa fildelning med fortkörning eller kvinnomisshandel är fel. Vems liv är exempelvis i fara om jag fildelar extra mycket? När skivbolagen påstår att de förlorar enorma summor pengar på fildelning vore det intressant att se hur de räknar. Kan man verkligen hänföra skivbolagens förluster enbart till fildelning? Hur såg skivbolagens ekonomi ut innan bredbandsuppkopplingar fanns? Jag vågar påstå att skivbolagens siffror var röda långt innan gemene man visste vad Internet var för något. Dataspel har exempelvis piratkopierats i över 20 år, tio år längre än internet har funnits. Fildelningssajterna erbjuder idag precis alla dataspel som finns på marknaden. Dataspel får därmed sägas vara något som berörs av fildelningseländet i allra högsta grad. Ändå går dataspelsföretagen bättre än någonsin. Hur förklarar skivbolagen det?

Att påstå att skivaffärer fått lägga ner som resultat av fildelning är också märkligt. När jag var liten fanns det köttaffärer och ostaffärer, sådana butiker finns inte längre. Varför? Kan det kanske vara så att tiderna förändras? Jag tror de små skivaffärerna gör klokare i att rikta sitt etter och sin bitterhet mot Mix och Rocks och andra skräpkedjor som bara säljer musik som för tillfället ligger på topplistan. Det är ju dit kunderna har försvunnit i och med att dessa kedjor de senaste tio åren spridit sig som eld i gräset med sina attraktiva lägen och priser. Intervjun med skivhandlaren som ondgjorde sig över att folk kommer in med anteckningsblock i skivaffärerna och att de utnyttjar hans service för att sedan inte köpa något är intressant. Jag har haft anteckningsbok med mig i skivaffärerna sedan början av 80-talet. Kan det vara så att skivhandlarna har svårt att förstå hur en intresserad kund ser ut? Att påstå att skivaffärerna erbjuder någon sorts service är även det en grov överdrift. Personalen i skivaffärerna har sällan någon som helst kunskap om vad de säljer.

Man kan väl knappast säga att Pirate Bay är eller har varit finansierad av vare sig nynazister eller sveriedemokraterna. Piratfolket skådar av förklarliga skäl inte given häst i munnen. Å andra sidan, vem gör det. Om jag vore aktiv i den nihilistiska föreningen Gay Nazis Against Islam och jag sedan skänker ett oanständigt högt belopp till Röda Korset så kommer inte Röda Korset att tacka nej till mina pengar. I alla fall inte med hänvisning till min "politiska hemvist"... Det vågar jag nästan sätta pengar på. Bert Karlsson försöker också få till att Pirate Bay-folket leder ungdomarna ner i porrträsket eftersom det förekommer reklam för porrsajter på Pirate Bay. Då frågar jag mig om Bert någonsin kontrollerat exempelvis Aftonbladets annonser? Om inte borde han nog göra det...

Att Sverige är värst i världen på nedladdning är i princip som att säga att vi är bäst i världen på att köpa Volvobilar. Vi är världens bredbandstätaste land helt enkelt. Utan bredbandsuppkoppling gör man sig inte omaket att ladda ner exempelvis en film eftersom det skulle ta flera veckor innan man får hem den, dessutom till en kostnad som sannolikt vida överstiger vad en DVD skulle kosta. När övriga världen får tillgång till bredbandsuppkoppling kommer det definitivt inte att gå att göra någonting åt piratverksamheten på nätet. Jag ser framför mig sajter och communities som drivs av kriminella nätverk som fullkomligen kommer att skita i alla lagar oavsett hur de ser ut. Dessa sajter finns för övrigt redan men kommer sannolikt att bli fler. Internet är helt enkelt ett oslagbart kommunikationsverktyg. När Felix Herngren berättar att han laddat ner en skiva eftersom hans köpta exemplar blivit repigt förstår jag inte logiken i hans resonemang alls. Bert tillskjuter att han också laddar ner låtar lite hur som helst när de behöver det. Det betyder ju per definition att både Bert och Herngren är kriminella. Hur får de i hop det resonemanget?

Av detta kan man utläsa att det är lönlöst att försöka kriminalisera nedladdning av filmer och musik på nätet. Lagstiftarna borde försöka hitta andra vägar att få piraterna att betala för sig. Det går inte att kriminalisera 10% av ett lands befolkning. Det vore som att plötsligt förbjuda folk att dricka öl. Det skulle helt enkelt inte funka. Vad man däremot kan göra är att lagstifta så att en avgift läggs på bredbandsuppkopplingen, utan en sådan uppkoppling är ju piratverkamhet meningslös. Denna avgift läggs ovanpå avgiften som konsumenten betalar för uppkopplingen. Avgiften tas in av bredbandsföretaget som sedan betalar denna vidare till någon lämplig organisation, exempelvis Copyswede som sedan fördelar pengarna enligt en given modell. (Hur denna modell sedan skall se ut är en senare fråga.) Avgiften för konsumenten skulle kunna vara ungefär lika stor som TV-licensen. Jag fattar inte att det ska vara så svårt. Bredbandsleverantörerna motsätter sig säkert detta men de måste rimligen vara enklare att hantera dem som grupp än att kriminalisera över en miljon privatpersoner. Det är bara att bestämma hur och när avgiften skall tas in så får de helt enkelt rätta sig efter detta. Gärna med devisen: "Inget bredband - ingen fildelning!"

Jag skulle dock kunna tänka mig att skivbolagen och filmbolagen är mindre roade av en sådant förfarande eftersom det enbart innebär att de kommer att få någon sorts ersättning. Den åtråvärda kontrollen över konsumenternas smak har de sedan länge förlorat. Den kommer de aldrig att få tillbaka. Jag misstänker att det är där skon klämmer egentligen. Skivbolag och filmbolag har alltid och i alla tider försökt styra konsumenternas smak och samtidigt varit dåliga på att följa den. I takt med att konsumtionsmönster har förändrats och diversifierats har skivbolag och filmbolag tappat i inflytande. Det har nog mycket mindre med nätpirater att göra än vad de drabbade vill göra gällande. Det är enkelt att utse en syndabock som med alla medel skall förgöras, det har gjorts så många gånger genom historien när man haft svårt att sätta fingret på vad som är fel.

Skivsamling

Att samla skivor är nog en företeelse som snart kommer att försvinna. Jag samlar själv och har med åren lyckats få till en hygglig samling. Tidigare samlade jag vinylskivor, en samling som inte utvidgas i princip alls sedan början av 90-talet. Singlarna har till och med fått flytta ner i källaren. CD-skivorna har sedan ett par år tillbaka också börjat stanna av i antal, ungefär i takt med skivbolagens sjunkande försäljningssiffror.
Jag frågade mig häromdagen vad det här kan bero på. Jag är ju inte mindre intresserad av musik idag än för säg tio år sedan. Har jag mindre tid att lyssna på musik nu? Ja kanske. Jag tror många andra skivsamlare känner likadant. Man orkar inte hänga med helt enkelt. Vad är det för idé att bygga upp en samling av en viss typ av ljudbärare när formatens livslängd bara blir kortare och kortare. Det är ingen idé att satsa på något format eftersom det snart kommer något nytt, ännu bättre.
Man skulle kunna anta att skivsamlandet började ungefär kring sekelskiftet 1900. Dessa samlare kunde samla på 78 varvare i ungefär 55 år innan mediet blev obsolet och ersattes av vinylskivan. Vinylsamlarna i sin tur fick bara runt 40 år på sig innan deras favoritobjekt gick i graven. CD skivorna har funnits i drygt 25 år men är redan gammalmodiga. CD-skivornas ljudkvalitet anses dessutom vara otillräcklig för dagens krävande lyssnare.
Det finns idag en uppsjö av alternativa format och digitala lagringssätt som gör samlandet mer eller mindre omöjligt. Och fler format är av allt att döma på väg. Dessa nya format lär i sin tur ersättas av andra inom tio år om utvecklingen håller i sig. Man kan ju inte samla på ljudfiler eller flashminnen!
Jag tror att hela musikbranschen står inför en revolution vi bara sett början på. Upphovsrätten urholkas av fildelning och konsumenterna tröttas ut med ständiga formatbyten. Storbolagen kommer i sinom tid tvingas att satsa på andra saker än ljudbärare eftersom konsumenterna inte längre bryr sig.
Trist men oundvikligt, särskilt för oss skivsamlare som antagligen får hitta något annat att samla på eftersom det är själva samlandet som är grejen. Att samla är som att lägga pussel och om man beroende på yttre omständigheter aldrig får lägga sitt pussel färdigt tappar man snart intresset.

Boten Anna

Det börjar bli dags att tänka på att lämna landet.
Svenska folkets sinne för konst och kultur har tydligen stuckit helt och hållet.

En datanörd i Halland gör en billig technolåt om en bot, någon sorts datavakt, ja en teknisk konstruktion som alla som håller på med servrar och nätverk och sånt vet vad det är.
Jag kan inte redogöra för exakt vad en bot är och vad boten i såfall gör. Jag är övertygad om att max 1 procent av Sveriges befolkning vet vad en bot är och vad en bot gör.
Låten blir osannolikt nog en jättehit... Hur är det möjligt?

Det bör betyda att minst 90 procent av alla idioter som gillar den här låten inte vet vad låten handlar om. Det ?roliga? går alltså förlorat direkt för 90 procent av dem som dansar, sjunger med, klappar i händerna och viftar med flaggor.
Småbarnsmorsan i Gnesta tror exempelvis sannolikt att låten handlar om en söt liten båt som röjer vass i Södertälje kanal? Motalaraggaren tror att låten handlar om en polisbåt som förirrat sig ut på Göta Kanal.
Nej? Jag vet inte vad jag ska säga? Jag väljer nog att inte lägga mer energi på det, det är för dåligt. Men... man kanske skulle ta och göra en låt om proximitetseffekten eller en Blattnerofon. Vem vet, just nu tycks precis vad som helst gå hem.

En Feministgrej

Borde inte tjejer och killar kunna tävla tillsammans i olika idrottsgrenar?
Det tycker jag! Jag tänker på simhopp till exempel... och olika stafetter... Är det verkligen så stor skilnad mellan kvinnor och män? I en stafett skulle blandningen mellan kvinnor och män kunna tillföra ytterligare ett spänningsmoment beroende på vilken sträcka respektive tävlande utför. Kvinna tävlar mot man följt av en man mot en kvinna... det borde gå jämt upp i slutänden... Tydligen kan det bli dumt om damer och herrar tävlar tillsammans på lika villkor i vissa grenar. 110 meter häck skulle exempelvis sannolikt alltid vinnas av en man... spjut, kulstötning och hoppgrenar likaså...

Hur ser tokfeministerna på det här? De vill ju förändra reglerna inom många andra områden, varför inte inom idrotten? Om nu män är starkare eller snabbare borde man väl se till att ändra på detta genom lite smarta regeländringar? Eller är idrotten det enda som klarar sig från en feministisk genomlysning...Varför i så fall? Mixade fotbollslag? Tennis, badminton, fäktning och annat som är lika mycket precision som kraft borde väl funka? Jag ägnar mig exempelvis åt boule... en heltigenom jämlik idrott... kvinnor och män kan alltså mötas på lika villkor. Den dagen vi ser mixade fotbollslag i VM, först då kan vi börja tala om verklig jämlikhet.

Då känns sånt som Fi lite fjönsigt eftersom kvinnorna bakom den fasaden nog egentligen bara är intresserade av personlig makt och inte av ett bättre samhälle. Dessutom får jag en känsla av att deras utgångspunkt är att sätta dit männen och göra livet så surt för män som möjligt som någon sorts historisk hämd. Kvinnorna på en Fi-kongress kan exempelvis ägna sig åt ohämmad kvinnochauvunism och inte tycka det är märkligt. Man kan peppa varandra med direkta mansfientligheter... det tycker jag är anmärkningsvärt! Jag brukar roa mig med att byta ut ordet kvinna mot man i de högljudda feministernas utspel och då framstår hela deras värdegrund ofta som närmast fascistisk. Tänk om det skulle bildas ett mansparti, vars enda programpunkt vore att stärka mannens ställning i samhället... Bara det skulle nog kunna leda till åtal... Vilket jävla liv det skulle bli! Skulle sedan en man sitta i TV och säga att kvinnor är djur skulle han tveklöst bli lynchad. Konstigt, varför funkar inte det?

Jag begriper inte heller de feministiska gruppernas hat mot alla former av porr...
Igår satt en Fi-politikerkvinna i TV och talade sig varm för att politikerna nu tvingas att bo på hotell som inte erbjuder kabel-TVkanaler som visar porr... Undra vad som händer med en om man råkar se porr på ett hotell? Hamnar man i helvetet? Hatar alla kvinnor porr? Om man skulle tvinga politikerna att bo på hotell som inte serverar alkohol? Om man skulle tvinga politiker att åka kommunalt istället för taxi? Det skulle ju ingen av dem gå med på trots att det egentligen är mer relevanta krav i sammanhanget... dessutom sparar det skattebetalarnas pengar...
Nej... jag tänker inte rösta på Fi... De verkar korkade!
Jag är humanist!

Korvkioskerna runt S:t Eriksplan

Märklig upptäkt!
Om man står på ett visst ställe på S:t Eriksplan och låter blicken vandra från vänster till höger så ser man inte mindre än fem korvkiosker. Vilken sanslös valfrihet!

1: Rörstrandsgatan, mitt emot Filadelfiakyrkan.
2: S:t Eriksplan, precis utanför tunnelbaneuppgången.
3: Torsgatan/S:t Eriksgatan, precis utanför tunnelbeneuppgången Torsgatan.
4: Odengatan, i fjärran ser man korvmojen med parken i ryggen.
5: Den som precis håller på att byggas mitt på S:t Eriksplan.

Stockholmaren älskar tydligen korv...

Damtidningarna och storfinansen

När vi var hos barnmorskan senast så läste jag tidningen Amelia när vi väntade... Jag brukar göra det.
Av denna anledning har jag faktiskt bättre koll på kvinnotidningarna än på maskulina dito. Café och andra blaskor har jag typ aldrig ens bläddrat i...
De kanske anses för kryddstarka för att komma in i landstingets väntrum, vad vet jag.
För mig räcker det med att se omslagen och rubriker som: "Linda Roosing ska bli pokerproffs!" för att fatta att jag bara kommer att bli arg om jag läser dem.

I det här numret av Amelia hade man gjort någon sorts "statistisk undersökning" om hur kvinnor egentligen ser ut i underlivet. Tydligen har kvinnor lite dålig koll på hur de ser ut där nere och vad som är normalt enligt den förklarande texten.
Man rådde bot på detta genom att visa 30 olika kvinnors nakna underliv i härliga färgbilder.
Man var noga med att påpeka att det var fråga om vanliga kvinnor, utvalda enligt någon sorts slump eller något. Det som förvånade mig var att nästan två tredjedelar av kvinnorna var helt rakade eller näst intill...
Ooops! Är det verkligen så vanligt? Jag trodde denna (i och för sig trevliga) företeelse forftfarande hörde till ovanligheterna. Eller är jag helt gammalmodig?
Kan det vara så att tidningen Amelia vill skapa någon sorts mode? Ligger storfinansen bakom?
Jag kom snabbt fram till att undersökningen var ungefär lika statistiskt riktig som att säga att alla amerikaner är svarta och att den nog snarare visade hur Amelias redaktion ser ut i grillen. Men fattar alla det?

Jag upplever de flesta av tidningarna inom feminin-pressen som ganska märkliga publikationer...
Dubbelmoralen formligen forsar från de glättade sidorna. På ena sidan bantningsmetoder och på nästa vårens fetaste desserter. I den här var det rakat som gällde...
Det gör ju det hela lite förvirrat... Fast det kanske är bra med en förvirrad kvinna... Hon är ju lättare att styra, eller hur!
En tjejtidning som bara skriver om att man ska vara snygg och smal utan att ens nämna alla dem som är anoretiska eller på andra sätt hamnar utanför mallen är ute i ogjort väder.
Politiskt korrekt ska det vara! Därför får vi denna märkliga mix.
Mellan raderna kan dock alla läsa att det inte spelar någon roll att man är dum, bara man är söt.
Frågan är bara vad tidningen har att vinna på mystiska "trensättande" undersökningar?
Man är nog bara ute efter att fånga fler potentiella läsare, i det här fallet förmodligen män.
Marknadsföringsmetoderna blir allt märkligare.

Det finns snart ingenting kvar som är gjort med hjärta och hjärna. Samhället är så genomekonomiserat att allt har ett pris eller en potentiell köpare...Snart lyckas säkert något företag muta in luften som omger oss och avgiftsbelägga den... eller solljuset...
Inom kort kommer i alla fall det politiska systemet att ha spelat ut sin roll och ersättas av multinationella tankesmedjor som räknar ut benefits för aktieägarna och tar beslut därefter.Det skulle kunna gå så långt att man uteslutande börjar sortera människor efter köpkraft istället för efter kompetens eller duglighet. Kompetens är nämligen helt oviktigt för om något skall sälja bra eller ej.

Har du bara tillräcklig köpkraft att uppvisa blir du snart automatiskt intressant för säljaren, som inte kommer sky några som helst medel för att snärja dig, potentiella kund i sitt nät.Det är själva kontrollen och styrningen av ditt beteendemönsster som konsument de vill åt. Det är något lurt med all sorts marknadsföring nu för tiden. De ringer till mig och erbjuder mig att köpa saker för att på så vis spara pengar, hur jag nu skall kunna spara genom att köpa.
Dagstidningarna blir till förtäckta reklampelare för annonsörerna vars gunst de inte överlever utan. Det som vi tror är redaktionellt material är inte alltid det. Nu senast hörde jag att Ericsson betalat Expressen för att göra ett reportage om den nya mobiltelefonen.
Bör man inte skilja på redaktionellt material och annonser? Tänk bara vad som skulle kunna ske med nyhetsprogrammen i TV om de sponsrades av olika intressenter.

I USA sponsrar redan stora företag läroböckerna i skolan. Hur bra är det? Snart är den generationen vuxen och avtrubbad, men med ett gott förhållande till företagen som lärt dem allt de kan.
Är det inte lika illa att ett företag har full kontroll på utbildning, medier och nyhetsbevakning som om staten skullle ha det? Jag vill inte ha en kulturell diktatur dirigerad av multinationella företag. Jag vill inte bidra till denna utveckling! Jag har hellre två statliga TVkanaler utan reklam, än 511 med, som bara är ute efter att lura av dig dina surt förvärvade slantar.
Den valfrihet och fria marknad företagen ofta använder som argument är rent nonsens! Hur kan de hylla något som de gör allt för att inskränka och begränsa?
Bevisen finns överallt!
Det finns väl inget bättre för ett stort företag än att ha totalt monopol på en viss artikel.
De har aldrig varit intresserade av valfrihet.
I framtiden kommer människor bli tvugna att köpa lugn och ro... Det är hemskt tycker jag!

Kaffe med mjölk

Jag tror jag måste surna till lite över alla punchbollar som köper sitt morgonkaffe i stora pappmuggar som de sedan bär med sig överallt och som bara är i vägen...
Det är något larvigt över det eller hur? Det här latte-folket... Latte kan de vara själva förresten... "En Latte" Vilket fånigt uttryck! Tänk om kaffe med mjölk skulle hetat "Nigger" på italienska...
Skulle de då beställa en Nigger? Eller om det skulle heta "Balle"... "En Balle utan socker tack!" Då skulle man nog tvingas att kalla den för vad det är... Kaffe med mjölk...
Tänk vad larvigt det skulle kunna bli om man plötsligt skulle börja visa hur flashiga advokater äter gotter ur tablettaskar på TV...Tablettaskarna kallas fiffigt och noga övertänkt för "Foxydots".
"Harry! Have you seen my Foxydots? I can't stand a day without them!" Då skulle lattefolket börja köpa pimpim, pix och svarta katten igen men kalla dem för Foxydots!
Jag står över och trycker på stopp.
Näe... Kaffet vill man väl inta i lugn och ro. Jag tycker man förminskar kaffet genom att göra drycken till något man ska ha obehag av på bussar och tunnelbanan "Oj nu brände jag mig!" "Titta Roffe! nu fick du latte på slipsen!" "Fan nu ringer telefonen, kan du hålla min latte?"... Dumheter!

Madame Botox

Plastikoperationer är en styggelse! Alla sorters plastikoperationer som inte föregåtts av en svår olycka eller sjukdom borde förbjudas eller åtminståne beläggas med idiotiskt höga skatter. Det finns ingen mening med att låta folks dåliga omdöme göda en profithungrig yrkeskår. Jag klarar snart inte av att se fler som i tron om att bli vackrare efter kirurgiska ingrepp mest liknar något av Picasso. Nu på semestern fick vi visuellt bekanta oss med en italiensk kvinna i en obestämbar ålder mellan 50 och 70 år. Jag gissar på att hon nog var runt 65 med hennes son som riktmärke. Denna dam hade låtit sin favoritkirurg dansa tarantella med skalpell och inplantat över hela kroppen. En kropp som som efter Dr. Frankensteins framfart mest liknades vid en skrynklig sadelpåse eller pungen på en mycket gammal man. Det mesta av det tidigare innehållet hade nämligen sugits ut och lämnat fula ärr. Hon såg mest utmärglad och tom ut på något mystiskt sätt. Detta beroende på alla fettsugningar som hon tvingats gå igenom, för ingen kan väl frivilligt gå igenom "korrigeringar" med detta resultat som följd. På en del ställen hade tanten dock låtit bättra på fylligheten. Ansiktet såg svullet och förlamat ut av fettsprutning och Botox. Inga anletsdrag såg naturliga ut. På den skynkliga överkroppen hade tvenne kulor lagts in under skinnet. Isa upplyste mig om att kulorna antagligen var tantens bröst, vilket jag inte ögonblickligen gick med på. Hon förvarade dock kulorna i en bikiniöverdel så Isa hade nog rätt ändå. Det var en gräslig syn. Tanten kunde till exempel inte längre njuta av en så enkel sak som att ligga på mage, det var en medicinsk omöjlighet beroende på de här bröstkulorna.

Jag funderade lite över varför människor straffar sig själva på det här viset. För mig är det obegripligt.
Michael Jackson är väl det främsta exemplet på att det inte finns någon etisk eller estetisk gräns för vad en plastikdoktor går med på att utföra bara man betalar för sig. Jag slår vad om att jag kan få ett plastöra inopererat på ryggen eller ett tredje öga ingraverat i pannbenet bara jag visar dollar för mannen med kniven.
Tänk om man kunde få alla människor som av olika anledningar inte tycker att de duger att spruta in lite kroppseget vett istället för andra grejer när de besöker sin favoritcharlatan.

I USA är ju en rejäl plastikoperation en lika banal grej som att ge sin mor en bukett tulpaner på mors dag. Tragiskt nog är det denna "livsstil" som vi gör allt för att kopiera här i Europa. Jag begriper det inte! Sedan kom jag på något konstigt. Tänk vad många av dessa miljontals plastikopererade amerikaner som borde befinna sig på den moraliska kristna högerkanten. Det borde vara ganska många eller hur?
De är ju ofta fanatiska abortmotståndare och galet kristna. Slagorden de använder brukar låta ungefär så här: "Respektera Guds vilja!" "Ändra inte på naturens ordning eftersom den är skapad av gud!" Eller hur? Hur förklarar i så fall dessa människor sina egna bröstförstoringar, fettsugningar, avlägsnade påsar under ögonen och hårtransplantationer? Fibblar de då inte själva ganska rejält med "guds vilja"? Den som är utan synd kastar första stenen... Eller är det helt enkelt så att de egentligen ser sig själva som gud?

Konstiga skyltar

På St:Eriksplans tunnelbanestation har de satt upp skyltar med följande förmaning vid utgången: "Passera spärren gående". Jag funderade en stund och undrade om de möjligen haft problem med cyklister, bilar eller möjligen flygande resenärer? "Sluta flaxa! jag ser inte din biljett!"
Konstigt, jag måste nog fråga nästa gång jag passerar där. "Jorå! härom dagen kom ett helt gäng bingo-pensionärer som envisades med att åla sig igenom spärren. Sen var det fyra tokiga reklamare i go-cart som skulle till Alvik...för att inte tala om alla som försöker ta sig igenom till häst" Tanken svindlar!

Prisa Herren!

Vi blev lite oroliga när vi såg den här menyn i ett av mattälten i Kungsan.
Behöver vi oroa oss för en religiös sydstatsinvasion?
För att vara på den säkra sidan tog vi cajunriset, både Isa och jag.

Nationaldagen

Nationaldagen sammanföll med sista dagen av "restaurangveckan" i Kungsträdgården. Nästa år hoppas jag de förlägger tillställningar av den här typen till Gärdet istället. Kungsan klarar inte ett år till av papptallrikar dränkta i thailändsk jordnötssås, framskvalpade av en överförfriskad förort som tydligen gör vad som helst för att få bälja öl. Allt medan ny-folkliga Raymond & Maria försöker göra sig hörda från scenen. Kan man inte kravmärka de här "folkfesterna" så man åtminstone kan få lite frigång och kanske en egen sittpinne?

Barnvagnsinferno

I helgen har vi nästan uteslutande sprungit runt och tittat på barnvagnar. Alla är ju nästan likadana! Det är omöjligt att skilja agnarna från vetet! Det vore mycket lättare om det fanns åtminståne något fabrikat som stack ut eller hade någonting som de andra inte har.
Så här skulle det kunna sett ut:

Estniska Raunotekni har än en gång framställt en världsartikel:
Vi funderar givetvis på att slå till...
Hör här vad Enno Pulkka, reklamansvarig på Raunotekni har att säga om produkten:
"Raunoteknis nya vagn heter Pekkadellert och finns i två utföranden.
Den minsta, babymodellen Pekkadellert Minior har något mindre stålslagna trähjul och tillhörande visselpipa i glänsande mässing. Vagnen är en mycket stabil svarvad träkonstruktion som bygger helt på flaggskeppet Pekkadellert Junior.
Den enda skilnaden är att Pekkadellert Junior har riktiga vagnshjul för säker färd även i svår lera.
Vagnen är givetvis vinterrustad men medar och lanternor kan givetvis bekvämt skruvas av för sommarbruk.
Vagnen är helt i trä med odämpad upphängning eftersom en för mjuk gång ger bortklemade barn.
Vikten är knappa 136 kg. Pekkadellert Junior går för säkerhets skull inte att fälla ihop.
Vill man ta med sig Pekkadellert Junior på resa finns matchande seldon och betsel att köpa som tillbehör för en ringa extrakostnad.
Pekadellert - Vagnen för alla tider!"

Då hade vi ju kunnat välja bort den eftersom den inte går in i vår bil.

Griniga gamla gubbar

Nu har jag tittat på TV igen...
SVT inledde i kväll en serie om griniga gamla gubbar, det vill säga män som tröttnat på dagens ungdoms liv och vanor samt företeelser i samhället i stort. I programmet medverkade gamla bekanta som Bob Geldof och Rick Wakeman plus en massa andra brittiska "gubbar" i 50-60 års åldern. Den gemensamma nämnaren var att de alla antingen hade spelat lite gitarr eller rökt en massa hash på 60-talet. Och att de nu fått en möjlighet att ondgöra sig över alla saker de inte förstår i samtiden. Piercing, tatueringar, hip-hop, mobiltelefoner etc.
När de var unga fanns ju inte växthuseffekten, karensdagar, analsex och anorexi. Då räckte det med en wahwah-pedal, en feting och fred i Vietnam för att total lycka skulle uppstå, liksom av sig självt. Swish, boomerang! Groovy!

Jag håller nog på att bli en grinig gammal gubbe för jag satt i soffan och sade amen mest hela tiden när de förkunnade sitt evangelium. "Jag vill inte se en till illasittande stringtrosa sticka upp där bak på tjejen i tunnelbanan." "Killar över trettio med hästsvans borde få ett ultimatum: Att antingen klippa sig eller bli halshuggna på Tower Hill.""Det har inte gjorts en riktigt bra låt sedan 1985..." Serien är producerad av BBC och har ett ganska kul anslag. Något liknande skulle förmodligen inte gå att göra i Sverige. Vilken halvkänd svensk skulle våga sticka ut hakan på det sättet? Kjell Bergkvist möjligen, undra om det skulle bli kul? Förmodligen inte. BBC har i alla fall lyckats med att hålla det hela på en lättsam nivå trots att det bitvis är rätt giftigt. Åtta avsnitt känns lite väl tilltaget dock.

Efter det griniga gubbprogrammet slog Isa över till Kanal5 och då hamnade vi i något något jag aldrig sett förut, Dolce Vita med Robinson-Emma som ciceron eller vad man skall kalla henne. Jag tänkte: felrekrytering, men fick nästan omedelbart skrattet i halsen...
Programmet handlade om kändisar och det glamorösa liv kändisar lever.
Den här gången var det Big Brother-Lindas tur att visa sig på styva linan...
Efter en stund börjar de krypa i mig... Stackars tjej! Vilken röra av knasigheter. Vi får följa med Linda när hon tatuerar sin favoritdörrvakts namnteckning i ljumsken (!). Vi släpas med när Linda går till sin favoritplastikkirurg för att blåsa in fett från höften i överläppen (!). Allt medan Robinson-Emma glittrar och fnittrar i bakgrunden...
Jag fasar verkligen för vad som skulle hända om Linda fick en serie på åtta program. Vad skulle hon bjuda oss på? En smaskig diarré kanske? En rotfyllning? Eller favoritavsnittet "Lindas mens kommer olämpligt". Hur det nu var så kände hennes dörrvakt inte riktigt igen sin egen namnteckning när Linda nervöst visade upp den för honom framför kameran..."Vad har du skrivit där?" Stackars Linda som verkligen gör allt för att bli älskad och omtyckt, och så fattar föremålet för hennes beundran inte vad hon gjort.
Senare i programmet kommer det fram att anledningen till hennes självspäkningsorgier i Botox och fläskläppar är en "möjlighet till provfotografering" i Playboy. Det är så man baxnar!
En mer hängiven tjej får man verkligen leta efter. Men Linda, vad händer om Playboy säger nej?
Tänk om de inte ens kommer ihåg dig? Jag ryser när jag tänker på det. Hur stora är chanserna att Playboy på allvar skulle orka bry sig om en knasig tvåbarnsmorsa som är över 30 och från Sverige. Jag tror att jag skulle ha större chans att ta hem ett OS-guld i romerska ringar!

När Linda sedan uttalar sig om skvallerpressen som "bara sprider lögner" och "förstör mitt liv" önskar jag intensivt att Emma ska kontra med "-Varför pratar du med tidningarna då? Varför tackar du ja till alla dumheter som de vill att du ska ställa upp på? Tror du till exempel det här programmet kommer att öka folks respekt för dig?" Stackars Linda...Wake up!
Vi människor skulle ha en resetknapp! "-Sorry det blev fel, vi börjar om".