15 juli 2005

En Konstig Film

Jag såg en konstig film när jag var i Frankrike. "The League Of Extraordinary Gentlemen" med Sean Connery. Filmen var givetvis svårt dubbad, som alla utländska filmer är i Frankrike. Gud vad irriterande sånt är! Det är som om någon svensk sångare skulle ersätta Sting eller Peter Gabriel på den svenska utgåvan av skivan. Skådespelare med väldigt speciella röster måste få behålla sina karaktäristiska stämmor även utomlands. Sean Connery eller Clint Eastwood på franska blir exempelvis rätt märkliga upplevelser eftersom de franska rösterna inte har många likheter med originalrösterna. Det är heldumt och förtar mycket av filmupplevelsen.

Hur det nu var så hamnade jag framför TV:n sent en kväll. "The League" verkade både påkostad och maffig och sånt brukar funka för mig. Jag brukar i och för sig inte gilla spekulativa matinéfilmer men här hade filmmakarna verkligen överträffat sig själva...jag kunde inte sluta titta...

Filmen går kortfattat ut på följande: Kapten Nemo, Tom Sawyer, The Invisible Man och Dorian Gray slår sig ihop med Dr. Jekyll/Mr. Hyde och några till för att tillsammans bekämpa Moriarty!
Eh... får man göra så? Filmen innehåller i princip bara romanfigurer från 1800-talet.
Jag tyckte det mest liknade en haschpsykos med balla specialeffekter... fast filmen var givetvis väldigt snygg...
Jag gillar ubåtar, 1800-tals teknik, tidsresor och sånt...
Vilar det förresten inte alltid något episkt över ubåtsfilmer?
Man kanske skulle kunna göra en svensk Astrid Lindgrenvariant av en sån här film?
Madicken, Emil och Lotta på Bråkmakargatan bildar en mäktig alians med Karlsson på taket för att krossa det onda brottssyndikatet med Tengil och Riddar Kato i spetsen en gång för alla...
Eller varför inte låta Bellman, Åsa-Nisse och Lille Fridolf vara med i nästa Sällskapsresa. Tanken svindlar!

Som sagt... Snygg film men konstig.
När jag kollade lite fakta om filmen såg jag att manusförfattarna från början velat ha med Robin Hood och Ivanhoe i filmen men att de ångrat sig? Varför?
Jag har alltid drömt att få se Robin Hood åka ubåt och hantera automatvapen.

14 juli 2005

Madame Botox

Plastikoperationer är en styggelse! Alla sorters plastikoperationer som inte föregåtts av en svår olycka eller sjukdom borde förbjudas eller åtminståne beläggas med idiotiskt höga skatter. Det finns ingen mening med att låta folks dåliga omdöme göda en profithungrig yrkeskår. Jag klarar snart inte av att se fler som i tron om att bli vackrare efter kirurgiska ingrepp mest liknar något av Picasso. Nu på semestern fick vi visuellt bekanta oss med en italiensk kvinna i en obestämbar ålder mellan 50 och 70 år. Jag gissar på att hon nog var runt 65 med hennes son som riktmärke. Denna dam hade låtit sin favoritkirurg dansa tarantella med skalpell och inplantat över hela kroppen. En kropp som som efter Dr. Frankensteins framfart mest liknades vid en skrynklig sadelpåse eller pungen på en mycket gammal man. Det mesta av det tidigare innehållet hade nämligen sugits ut och lämnat fula ärr. Hon såg mest utmärglad och tom ut på något mystiskt sätt. Detta beroende på alla fettsugningar som hon tvingats gå igenom, för ingen kan väl frivilligt gå igenom "korrigeringar" med detta resultat som följd. På en del ställen hade tanten dock låtit bättra på fylligheten. Ansiktet såg svullet och förlamat ut av fettsprutning och Botox. Inga anletsdrag såg naturliga ut. På den skynkliga överkroppen hade tvenne kulor lagts in under skinnet. Isa upplyste mig om att kulorna antagligen var tantens bröst, vilket jag inte ögonblickligen gick med på. Hon förvarade dock kulorna i en bikiniöverdel så Isa hade nog rätt ändå. Det var en gräslig syn. Tanten kunde till exempel inte längre njuta av en så enkel sak som att ligga på mage, det var en medicinsk omöjlighet beroende på de här bröstkulorna.

Jag funderade lite över varför människor straffar sig själva på det här viset. För mig är det obegripligt.
Michael Jackson är väl det främsta exemplet på att det inte finns någon etisk eller estetisk gräns för vad en plastikdoktor går med på att utföra bara man betalar för sig. Jag slår vad om att jag kan få ett plastöra inopererat på ryggen eller ett tredje öga ingraverat i pannbenet bara jag visar dollar för mannen med kniven.
Tänk om man kunde få alla människor som av olika anledningar inte tycker att de duger att spruta in lite kroppseget vett istället för andra grejer när de besöker sin favoritcharlatan.

I USA är ju en rejäl plastikoperation en lika banal grej som att ge sin mor en bukett tulpaner på mors dag. Tragiskt nog är det denna "livsstil" som vi gör allt för att kopiera här i Europa. Jag begriper det inte! Sedan kom jag på något konstigt. Tänk vad många av dessa miljontals plastikopererade amerikaner som borde befinna sig på den moraliska kristna högerkanten. Det borde vara ganska många eller hur?
De är ju ofta fanatiska abortmotståndare och galet kristna. Slagorden de använder brukar låta ungefär så här: "Respektera Guds vilja!" "Ändra inte på naturens ordning eftersom den är skapad av gud!" Eller hur? Hur förklarar i så fall dessa människor sina egna bröstförstoringar, fettsugningar, avlägsnade påsar under ögonen och hårtransplantationer? Fibblar de då inte själva ganska rejält med "guds vilja"? Den som är utan synd kastar första stenen... Eller är det helt enkelt så att de egentligen ser sig själva som gud?

02 juli 2005

Lite sköna semesterbilder...


Det är alltid lite sience fiction när man flyger...


Cap D'Antibes från luften. Hamnen "Port Vauban" i förgrunden.


Utsikten från terrassen.


Här är vi på väg till Cassis som ligger nära Marseille ca 15 mil väster om Antibes. Vi tog kustvägen längs L'estérel-massivet. Vägen slingrar sig fram genom massor av vackra platser. Här ser vi exempelvis badorten Theoule-Sur-Mer skymta mellan träden.


En bättre vy av Theoule-Sur-Mer lite längre upp på samma ställe.

Mer sköna semesterbilder...



Utsikt över en vingård strax utanför Cassis. I Cassis och Bandol gör man nästan enbart rosévin.



Cassis är en liten fiskeby som påminner om St:Tropez. Cassis är dock inte lika hypat och klarar sig utan kändisar.



Här har vi precis käkat en smarrig fisksoppa på en av resturangerna i hamnen.



Här har vi en bild från "Le Suquet", de äldre delarna av Cannes.