26 maj 2005

Griniga gamla gubbar

Nu har jag tittat på TV igen...
SVT inledde i kväll en serie om griniga gamla gubbar, det vill säga män som tröttnat på dagens ungdoms liv och vanor samt företeelser i samhället i stort. I programmet medverkade gamla bekanta som Bob Geldof och Rick Wakeman plus en massa andra brittiska "gubbar" i 50-60 års åldern. Den gemensamma nämnaren var att de alla antingen hade spelat lite gitarr eller rökt en massa hash på 60-talet. Och att de nu fått en möjlighet att ondgöra sig över alla saker de inte förstår i samtiden. Piercing, tatueringar, hip-hop, mobiltelefoner etc.
När de var unga fanns ju inte växthuseffekten, karensdagar, analsex och anorexi. Då räckte det med en wahwah-pedal, en feting och fred i Vietnam för att total lycka skulle uppstå, liksom av sig självt. Swish, boomerang! Groovy!

Jag håller nog på att bli en grinig gammal gubbe för jag satt i soffan och sade amen mest hela tiden när de förkunnade sitt evangelium. "Jag vill inte se en till illasittande stringtrosa sticka upp där bak på tjejen i tunnelbanan." "Killar över trettio med hästsvans borde få ett ultimatum: Att antingen klippa sig eller bli halshuggna på Tower Hill.""Det har inte gjorts en riktigt bra låt sedan 1985..." Serien är producerad av BBC och har ett ganska kul anslag. Något liknande skulle förmodligen inte gå att göra i Sverige. Vilken halvkänd svensk skulle våga sticka ut hakan på det sättet? Kjell Bergkvist möjligen, undra om det skulle bli kul? Förmodligen inte. BBC har i alla fall lyckats med att hålla det hela på en lättsam nivå trots att det bitvis är rätt giftigt. Åtta avsnitt känns lite väl tilltaget dock.

Efter det griniga gubbprogrammet slog Isa över till Kanal5 och då hamnade vi i något något jag aldrig sett förut, Dolce Vita med Robinson-Emma som ciceron eller vad man skall kalla henne. Jag tänkte: felrekrytering, men fick nästan omedelbart skrattet i halsen...
Programmet handlade om kändisar och det glamorösa liv kändisar lever.
Den här gången var det Big Brother-Lindas tur att visa sig på styva linan...
Efter en stund börjar de krypa i mig... Stackars tjej! Vilken röra av knasigheter. Vi får följa med Linda när hon tatuerar sin favoritdörrvakts namnteckning i ljumsken (!). Vi släpas med när Linda går till sin favoritplastikkirurg för att blåsa in fett från höften i överläppen (!). Allt medan Robinson-Emma glittrar och fnittrar i bakgrunden...
Jag fasar verkligen för vad som skulle hända om Linda fick en serie på åtta program. Vad skulle hon bjuda oss på? En smaskig diarré kanske? En rotfyllning? Eller favoritavsnittet "Lindas mens kommer olämpligt". Hur det nu var så kände hennes dörrvakt inte riktigt igen sin egen namnteckning när Linda nervöst visade upp den för honom framför kameran..."Vad har du skrivit där?" Stackars Linda som verkligen gör allt för att bli älskad och omtyckt, och så fattar föremålet för hennes beundran inte vad hon gjort.
Senare i programmet kommer det fram att anledningen till hennes självspäkningsorgier i Botox och fläskläppar är en "möjlighet till provfotografering" i Playboy. Det är så man baxnar!
En mer hängiven tjej får man verkligen leta efter. Men Linda, vad händer om Playboy säger nej?
Tänk om de inte ens kommer ihåg dig? Jag ryser när jag tänker på det. Hur stora är chanserna att Playboy på allvar skulle orka bry sig om en knasig tvåbarnsmorsa som är över 30 och från Sverige. Jag tror att jag skulle ha större chans att ta hem ett OS-guld i romerska ringar!

När Linda sedan uttalar sig om skvallerpressen som "bara sprider lögner" och "förstör mitt liv" önskar jag intensivt att Emma ska kontra med "-Varför pratar du med tidningarna då? Varför tackar du ja till alla dumheter som de vill att du ska ställa upp på? Tror du till exempel det här programmet kommer att öka folks respekt för dig?" Stackars Linda...Wake up!
Vi människor skulle ha en resetknapp! "-Sorry det blev fel, vi börjar om".

3 kommentarer:

Evert sa...

Vad annars kan man vänta sig i ett samhälle vars största kvällstidningar faktiskt tycks bry sig om och hävda förmenta tragedier i form av att någon dokusåpakändis (som är för fånig för att här namnges) refuseras för utvik i Playboy! Där hon gråtandes får tala ut om att hennes stora dröm att för än större delar av världen få visa pattarna nu snöpligen har raserats. Detta förväntas man bry sig om! Va faan är det för fel på folk? Som söker idoler bland fullkomliga kretiner! För inte så jävla länge sedan var det inte ovanligt att folk såg upp till männsikor som Mahatma Gahndi, Einstein och Dag Hammarskjöld. Vem ser man upp till idag? Naken Janne och Olinda! Mot den bakgrunden ter sig allmän rösträtt fullständigt livsfarlig!

niklas så klart sa...

hehehehehe bra där kusin

Pjotr sa...

vad kan vara viktigare än vem som fettsugit vad och att se på?

Gahndi är underskattad- hans sexmissbruk borde vara något för nämnda kvällstidningar att frossa i: "Mahatma helt apatisk efter ny maratonorgie, låg lealös framför förtryckarnas fötter"