Äntligen Semester!

Sommarläsning: JRE försöker få ett uppehållstillstånd i Frankrike - Del 2

Den 23 januari 1998 skulle visa sig bli en upplevelse med Nazistiska inslag...
Till att börja med kom vi i tid, Vi fick sedan vänta i omkring 20 minuter tillsammans med andra nervösa invandrare... Vi såg dvärgkvinnan tulta förbi och kände en stark motvilja till hela situationen.
Jag blev kallad av någon som mest såg ut som en blandning av MC-snubbe och instruktör för bergsbestigare, komplett med skinnväst, kängor och hästsvans men utan uniform.
Isa blev genast tillsagd att vänta på sin plats, inte vänligt och utan förklaring...
Jag följde ensam människan in i ett mycket trångt rum. Jag blev hänvisad till en obekväm plats nära skrivbordet.
Sedan började "förhöret".
Frågor haglade på snabb polisfranska. "Varför är ni här? herr (tittar i pappren) Nordin"
För att få ett uppehållstillstånd, svarade jag sanningsenligt på så bra franska jag kunde.
Varför vill ni ha uppehållstillstånd? För att få bidrag?
Ehh, nej, för att det vore väl bra med ett uppeh... Vore bra?! avbröt han. Varför?
Ja, jag har fått klart för mig att man måste ha ett uppehållstillstånd för att få ett fast jobb och för att få ett uppehållstillstånd måste man ha fast jobb, förklarade jag uppgivet. Försök inte göra er lustig! Genmälde machopolisen.
Nej inte alls, svarade jag, men jag har bestämt mig för att börja med uppehållstillståndet!
Pass! Svarade polismannen. Jaha då ska vi se, svarade jag. Pass! Hans utsträckta hand vibrerade uppfordrande mot bordsskivan.
Ja, jag har det här I min påse... vänta lite...
Här väntar vi inte! Hojtade han tillbaka. Jag beslöt att inte försöka med några tricks, så skulle det nog gå fortare. Här har jag pass, id-kort, papper från Arbetsförmedlingen både den svenska och franska. Intyg om sjukförsäkringar... etc..
Pass!! Svarade polisen som uppenbarligen fått sin utbildning i helvetet.
Jag gav honom passet. Han såg på mig som om passet var en illa gjord förfalskning. Han vände och vred på mitt fina svenska pass. När kom ni hit till Frankrike första gången herr (titta i pappren) Nordin?
Det beror på svarade jag... Beror på!!! vaddå! Han såg alldeles galen ut.
FÖRSTA gången var 1991 men 1997 i mars... hur menar ni?
Jag menar ingenting, jag konstaterar att ni är sen med er ansökan om uppehållstillstånd herr(titta i papperen) Nordin!
Jag begrep ingenting. Får jag förklara då tack, svarade jag irriterat.
Jag har farit hem till Sverige då och då, senast i december, och nu säger jag till er att jag kommit hit den 6 januari och det kan inte alls betraktas som sen ankomst över huvud taget!
Men innan var ni här som turist! herr (titta I pappren) Nordin!
Jag är fortfarande här som turist! Svarade jag. Det är väl ganska vanligt att man inte ansöker om uppehållstillstånd om man stannar kortare tid än ett halvår, menar ni att jag gjort något olagligt eller?
Nej, varför då? Svarade han blixtsnabbt.
Ja, jag känner mig som en kriminell med era "konstateranden" och antaganden.
Är ni kriminell herr (titta i pappren) Nordin? Har ni dödat någon människa?
Nej det är just det jag säger! Jag har fanimej inte gjort ett enda jävla fel men ändå behandlar ni mig som kriminell!
Det gör jag inte alls! Han slog ifrån sig och slängde med hästsvansen. Jag konstaterar att det finns luckor i er beskrivning av er vistelse här som jag förstår har pågått sedan i mars 1997, här pratar vi fakta!! Allt annat kan ni lämna hemma! Förstått!! Men…försökte jag… Var bor ni någonstans förresten?! Avbröt han.
Hos min flickvän...
Vad gör hon? Vilken nivå befinner hon sig på? Adress tack!! Han var beredd med pennan.
Ja hon är nyutexaminerad och utan jobb... Här har hon skrivit ett brev som talar om att jag bor med henne…med adress... Nivå?? Vadå? Jag förstod ingenting. Vi bor på tredje våningen tänkte jag, kan det vara det han vill veta?
Utbildningsivå! Skrek machosnuten.
Ja, vore det inte bättre om hon kunde få komma in och tala för sig själv, dessutom pratar jag ingen vidare franska, det vore lättare... Varför då!? Förstår vi inte varandra herr (titta i pappren) Nordin. Ni kan tala engelska om ni vill, basunerade han ut med en överlägsen min som deklarerade att jag vid det här laget betraktades som avskum.
Jag växlade blixtsnabbt om till Engelska och förklarade med så många krångliga uttryck som möjligt att jag fanimej inte var i Frankrike för att få några löjliga bidrag som jag lika gärna kunde få i Sverige. Och om inte det skulle vara trovärdigt så hade jag väl nästan hundra tusen på banken, vill du kolla?! Jag har precis sålt en bostadsrätt för att flytta hit! Jag är här för att söka arbete och bo här med min flickvän, är det så vansinnigt svårt att förstå! Om jag kom hit I mars eller till jul vad fan spelar det för jävla roll, när man har en timmes bilväg till Luxemburg, Tyskland eller Belgien. Jag skulle kunna leva här som turist resten av mitt jävla liv om jag ville, det är ju bara att åka till Ikea och handla i Tyskland var tredje månad, som om det skulle vara så jävla svårt. Dessutom, om du vill ha en rigorös kontroll över hur jag har kommit in I Frankrike och vid vilken gräns, kan du väl tala om för dina kompisar I tullen att dom kan använda sina stämplar till det dom är avsedda för, som för övrigt är brukligt att man gör i resten av världen, men den franska tullen är ju aldrig ens bemannad,så det blir nog lite svårt. Dessutom har jag hört att mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen har gränskontrollerna upphört, vore det då inte på tiden att det här synnerligen fåniga och föråldrade systemet med uppehållstillstånd inom EU också försvinner, när det ändå inte går att kontrollera vem som kommer in och när... lägg av nu och lek Gestapo och ge mig ett uppehållstillstånd innan jag ringer TV. (Här hade jag velat ha applåder från publiken)

Han verkade inte begripa mer än vart fjärde ord jag sa, och det var nog tur för mig.
Dock verkade han begripa att jag hade viss bildningsnivå och inte lät mig förolämpas av en skitig landsortspolis, skrivbordspolis dessutom hur macho han än var... Jävla typ!
Han ändrade attityd, kom plötsligt ihåg mitt namn, började tala tydligare, och till slut sa han att min franska var utmärkt... Ja, jag hade kanske inte lärt mig att bråka med myndigheter än men det kommer säkert sade jag än en gång på engelska. Hur som helst fick jag slutligen något slags papper som sa att jag får vara kvar en månad till och efter det skulle nog det förbannade uppehållstillståndet komma på posten.

Machosnubben signerade papperet med en signatur stor som ett vykort och som liknade en pricktavla med svans.
Isa tolkade sedermera hans signatur och kom fram till att han var en person som trodde han befann sig i världens centrum och dessutom förmodligen var våldsam, den mest bisarra signatur hon någonsin sett, påstod hon. Jag tillade att han verkade finna stort nöje i att förnedra och förolämpa sina medmänniskor och att han antagligen var nazist.
När jag äntligen kom ut visade det sig att Isa frågat damen vid disken varför hon inte fick följa med in... Hon möttes med avsky och fick några tjusiga ramsor skällsord efter sig och fick mellan ramsorna veta att det i det närmaste var otroligt hur man kunde fråga så dumt. Men kanske behöver han hjälp, försökte Isa. Kanske förstår han inte frågorna... Då hade dvärgkvinnan svarat ”Ja men vad i hela friden det finns ju papper och penna! Han kan väl rita... då. Det ska väl inte vara så himla svårt! Eller?!" Isa började nästan gråta.

Jag fick aldrig något uppehållstillstånd i Frankrike. Vi flyttade till Sverige ett år senare.
Jag vistades illegalt i Frankrike större delen av 1998 beroende på de Franska myndigheternas strul.

Place Stanislas, Nancy

Sommarläsning: JRE försöker få ett uppehållstillstånd i Frankrike - Del 1

Nu är det dags för semester... Då passar jag på att bjuda på en gammal skröna, en favorit i repris för Klas som var den ursprunglige mottagaren.

1997-99 bodde vi i Frankrike, i Isas hemstad Nancy. När mitt turistvisum gick ut skulle jag skaffa mig någon form av uppehållstillstånd. Men eftersom jag formellt sett var arbetslös så skulle det bli knepigt. Vi försökte då att fixa tillståndet bakvägen genom att söka några mystiska bidrag som möjligen skulle få in mig i det franska systemet och göra uppehållstillståndet till en simpel formalitet. Vi var alltså tvungna att ge oss in i den franska byråkratin som får den svenska dito att likna en fruktstund på lekis. Sverige var färsk EU-medlem och de franska myndigheterna hade nästan manngrannt missat sveriges inträde i unionen. Eftersom ett turistvisum i princip förnyas varje gång man lämnar landet tyckte vi inte att det var någon stor grej, Nancy är dessutom något av en gränsstad där man är van vid den här sortens problematik. Men oj vad vi bedrog oss!

Vi spolar tillbaka till början av januari 1998.
Isa kom en dag till insikt om att vi kunde få något slags bidrag, eftersom vi levde tillsammans och ingen av oss formellt sett hade en anställning... Vi begav oss därför till Rådhuset för att fråga hur det gick till...
-Man går till CAF (socialkontoret) och hämtar blanketter, fyller i dom, och sedan väntar man, sa damen.
Att jag var Svensk... nä... det gör nog inget, EU vet ni... Men skaffa ett personbevis från Sverige för säkerhets skull så blir det nog bra, tyckte hon.

Sagt och gjort, vi begav oss till CAF. Där var det kö i två timmar och fullt av konstiga typer med tatueringar och dålig andedräkt. Tillslut blev vi inropade till ett bås för att förklara vårt problem för en sekreterare...
Hon var gammal och hygglig och gick igenom våra papper på fem minuter och konstaterade snabbt att det inte var något hinder att jag var Svensk -Vi var ju alla en stor familj nuförtiden, sa hon, men jag var tvungen att deklarera hur mycket jag tjänat 1996 och skaffa ett bevis för att jag bor hos Isa först. Sedan skulle resten ordna sig, sa hon.
Var får man detta bevis någonstans? Frågade vi. "Hos La Prefecture"(Länstyrelsen).
Vad trevligt! Tack!

Det tog oss en halv dag att hitta La Prefecture, som var väl gömt inne I rådhusets virrvarr av korridorer och många dörrar. Väl där fick vi veta att de stängt för dagen, men att vi var välkomna imorgon. Då var det också väldigt viktigt att vi tog rätt nummerlapp, de är röda. De blå är något annat, fick vi veta.

Nästa dag...
Pigga och glada ramlade vi in hos La Prefecture...
Det var mer att likna vid en polisstation. Vi blev raskt påflugna av en kvinna i plysch som frågade oss vad vi ville, med ett tonfall som om vi vore kriminella.
Vi talade om att vi befann oss någonstans mitt i karusellen och att vi ville ha det här beviset som talar om att jag officiellt bor hos Isa I Nancy. Har du uppehållstillstånd? Svarade plyschkvinnan.
Nä, jag har ju just kommit hit, ljög jag. För att få det här beviset måste du ju självklart ha ett uppehållstillstånd! Hon himlade med ögonen. Men EU! Rådhuset sa... CAF, det skulle inte vara något problem... stammade jag fram. Ha!...Dom vet ju ingenting om sånt fattar du väl! Ett permanent uppehållstillstånd får man ju inte hur som helst! Vad ska du med det till förresten? Dundrade plyschkvinnan. Isa förklarade varför. Min franska var inte tillräcklig för att detaljbråka med avancerad fransk länstyrelse.
Ja men det går ju inte... Här kan han ju inte stanna hursomhelst i tio år! Det fladdrade i plyschen.
Hör här, sa jag. Om jag inte vill stanna här i tio år, utan endast vill ha det här beviset som talar om att Isa har en person boende hos sig så går inte det, är det det du försöker förklara?
Inte om du tänkt stanna i tio år i allafall!
Vi gav upp! Uppgivet frågade Isa var jag kunde få ett uppehållstillstånd. Inte här! Skrek pyschkvinnan.
Det är hos Polisen man får sånt! Vi bestämde oss för att fråga hos polisen istället för att stå där och stampa. Vi var alldeles röda om kinderna när vi kom ut på gatan igen.

Hos Polisen
Oj vad mycket folk det var hos lagen. Vi fick stå i kö tillsammans med tre araber, en nervös kines och ett antal illa klädda östeuropeiska tanter. När jag såg att kvinnan bakom disken var dvärg sa jag till Isa, -Nu kommer säkert regissören fram och bryter snart, för det här kan bara inte vara på riktigt! Isa som dessutom är rädd för dvärgar. Hon blev knivhotad av en dvärg för att hon skrattade högt på gatan en gång. Det hade tagit en stund för henne att övertyga dvärgen att det inte var honom hon skrattade åt, men det är en annan historia.

Hur det nu var så blev det till sist vår tur. Isa höll sig krampaktigt i våra papper och bad tyst att dvärgkvinnan inte skulle dra kniv. Vi förklarade vårt ärende och dvärgkvinnan svarade.
–Ja, det blir inte lätt! Varför vill du vara här?! Ja... Jag vill det, räcker inte det? Svarade jag oskyldigt. Pass! Papper! halvskrek damen med en utsträckt hand. Jag lämnade snabbt över min mapp. Vänta därborta, jag ropar, sa hon och pekade upp i taket... Ja tack.

Nordin!!! För att få uppehållstillstånd skriver din arbetsgivare under här, här och här, sen får vi se…
Ja... men som jag förklarade så har jag ju ingen fast anställning, jag frilansar, påpekade jag försiktigt. Varför kommer du hit då?!" skrek dvärgdamen. För att jag vill ha ett papper som talar om att jag bor tillfälligt hos Isa här bredvid mig, svarade jag aningen irriterat. Det kan du ju inte få här! Dundrade den lilla.
Du får gå till La Prefecture först! Nästa! Sedan lämnade hon mig med blicken.
Hallå där! Jag kommer från La Prefecture och plyschkvinnan där skickade mig hit!
-Varför sa du inte det då?! Sa dvärgkvinnan och såg på mig som om jag vore efterbliven.
Ja... he he...förlåt, kröp jag. Hur gör vi nu då?
Ja, hursomhelst, har du inget jobb så får du inte stanna! Ja men, jag är Svensk, som ni redan sett i mitt pass, och Sverige är som ni säkert känner till medlem i EU sedan första januari 1995... Va? EU? Varför sa du inte det med en gång!?
Ja du, bra fråga. Svarade jag med trött min. Vänta! Sedan ringde hon till La Prefecture och frågade vad hon skulle göra med mig och ondgjorde sig för polaren i luren "Folk blir bara värre och värre, snart vet jag inte vad vi ska göra med allt pack som kommer hit!" Det var ju uppmuntrande. JaJaJaJa, sa damen. Du får väl bestämma tid för ett möte med… och så skrapade hon ihop något oläsligt på en lapp och skickade upp på disken utan att titta på mig... Bestämma tid? Jaha, det står 23 januari 09:30 här. Det verkar som det redan är bestämt sa jag. Jag fick ingen kommentar. Har du inget jobb så går det inte! Så är det bara! Nu var vi arga, både dvärgkvinnan och jag. Men säg mig, försökte jag, hur bär man sig åt om man har pengar och inte behöver jobba? Får man inte vara här då? Nu var jag allt bra listig tänkte jag... Va! Skrek hon. Driver du med mig?! Varför sa du inte det med en gång! Någonstans där kände jag att det fick räcka. Ja tack då, ni verkar ju inte ha koll på någonting, vi kommer tillbaka den 23 tack...

Konstiga skyltar

På St:Eriksplans tunnelbanestation har de satt upp skyltar med följande förmaning vid utgången: "Passera spärren gående". Jag funderade en stund och undrade om de möjligen haft problem med cyklister, bilar eller möjligen flygande resenärer? "Sluta flaxa! jag ser inte din biljett!"
Konstigt, jag måste nog fråga nästa gång jag passerar där. "Jorå! härom dagen kom ett helt gäng bingo-pensionärer som envisades med att åla sig igenom spärren. Sen var det fyra tokiga reklamare i go-cart som skulle till Alvik...för att inte tala om alla som försöker ta sig igenom till häst" Tanken svindlar!

Prisa Herren!

Vi blev lite oroliga när vi såg den här menyn i ett av mattälten i Kungsan.
Behöver vi oroa oss för en religiös sydstatsinvasion?
För att vara på den säkra sidan tog vi cajunriset, både Isa och jag.

Nationaldagen

Nationaldagen sammanföll med sista dagen av "restaurangveckan" i Kungsträdgården. Nästa år hoppas jag de förlägger tillställningar av den här typen till Gärdet istället. Kungsan klarar inte ett år till av papptallrikar dränkta i thailändsk jordnötssås, framskvalpade av en överförfriskad förort som tydligen gör vad som helst för att få bälja öl. Allt medan ny-folkliga Raymond & Maria försöker göra sig hörda från scenen. Kan man inte kravmärka de här "folkfesterna" så man åtminstone kan få lite frigång och kanske en egen sittpinne?

Helgpyssel

Idag har vi varit hemma och pysslat, putsat och fejat eftersom vädret var lite slabbigt.
När man är hemma och pysslar lyssnar man gärna på musik.
Idag bestämde vi oss för att undersöka några nya plator.

Vi började med Coldplays efterlängtade och tokhypade "X&Y" till frukost.
Coldplay är Isas favoriter vid sidan av Keane.
Efter en lyssning kändes inte albumet som den braksuccé skivbolaget så desperat behöver. Här finns ingen Yellow eller In My Place. Jag skulle nog säga att resultatet är välgjort men blir ihågkommet som en typisk mellanplatta.
Låtarna är lite för svaga och soundet påminner lite väl mycket om ett bakfullt U2 på halvfart. Det maler liksom bara på utan att sätta sig. Jag lämnar dock en öppning. Pattan kan bli bättre efter ett par lyssningar men än så länge kommer jag bara ihåg singeln "Speed Of Sound". Coldplays svagaste album hittills.

Sedan åkte Oasis senaste in..."Don't Believe The Truth". Jag har alltid haft ett gott öra åt Oasis. Isa gillar dem dessvärre inte alls.
Jag tycker nog nya plattan är den bästa de gjort sedan "Morning Glory". Låtarna är lagom långa och väl sammanhållna. Det låter till exempel inte längre"I Am The Walrus" om varenda låt... Bra Oasis!
Jag hör spår av Velvet Underground och Stranglers. Avslutningsspåret Let There Be Love är briljant trots att Lennon nog skrev den låten redan 1968.

Sedan gick vi vidare med några osäkra kort.
Mariah Careys senaste "The Emancipation of Mimi"... Inte för att vi gillar henne men det kunde ju vara roligt att se om hon helt ballat ur eller om det lät som vanligt. Vi pallade tre låtar sedan kom inte Isa ihåg vad vi lyssnade på... "var det Jennifer Lopez?" Mariah Carey står upp till hakan i R n'B-träsket och verkar sitta fast ordentligt. Dessutom blir man helt förvirrad av omslaget. Mariah har verkligen gjort allt för att se ut som Beyonce, fast med större tuttar då förstås. Riktigt dåligt!

Nästa var en ny platta med Bonnie Tyler...Ooops!
Här har vi bevis och en anledning till att skivbolagen går så dåligt. Den här plattan kan rimligtvis ingen vara intresserad av att olovligen ladda ner ens!
Innehållet består av Fame Factory-versioner av gamla hits som blandas med "nytt material". Bonnie "sjunger" hela tiden på kräkgränsen. Det är precis fruktansvärt! Det svartnar för ögonen och jag sveps iväg i en underbar dröm om om Kikki Danielssons comeback.
Alkohol! Någon?

Vårfest på Hasselbacken