20 juni 2005

Sommarläsning: JRE försöker få ett uppehållstillstånd i Frankrike - Del 2

Den 23 januari 1998 skulle visa sig bli en upplevelse med Nazistiska inslag...
Till att börja med kom vi i tid, Vi fick sedan vänta i omkring 20 minuter tillsammans med andra nervösa invandrare... Vi såg dvärgkvinnan tulta förbi och kände en stark motvilja till hela situationen.
Jag blev kallad av någon som mest såg ut som en blandning av MC-snubbe och instruktör för bergsbestigare, komplett med skinnväst, kängor och hästsvans men utan uniform.
Isa blev genast tillsagd att vänta på sin plats, inte vänligt och utan förklaring...
Jag följde ensam människan in i ett mycket trångt rum. Jag blev hänvisad till en obekväm plats nära skrivbordet.
Sedan började "förhöret".
Frågor haglade på snabb polisfranska. "Varför är ni här? herr (tittar i pappren) Nordin"
För att få ett uppehållstillstånd, svarade jag sanningsenligt på så bra franska jag kunde.
Varför vill ni ha uppehållstillstånd? För att få bidrag?
Ehh, nej, för att det vore väl bra med ett uppeh... Vore bra?! avbröt han. Varför?
Ja, jag har fått klart för mig att man måste ha ett uppehållstillstånd för att få ett fast jobb och för att få ett uppehållstillstånd måste man ha fast jobb, förklarade jag uppgivet. Försök inte göra er lustig! Genmälde machopolisen.
Nej inte alls, svarade jag, men jag har bestämt mig för att börja med uppehållstillståndet!
Pass! Svarade polismannen. Jaha då ska vi se, svarade jag. Pass! Hans utsträckta hand vibrerade uppfordrande mot bordsskivan.
Ja, jag har det här I min påse... vänta lite...
Här väntar vi inte! Hojtade han tillbaka. Jag beslöt att inte försöka med några tricks, så skulle det nog gå fortare. Här har jag pass, id-kort, papper från Arbetsförmedlingen både den svenska och franska. Intyg om sjukförsäkringar... etc..
Pass!! Svarade polisen som uppenbarligen fått sin utbildning i helvetet.
Jag gav honom passet. Han såg på mig som om passet var en illa gjord förfalskning. Han vände och vred på mitt fina svenska pass. När kom ni hit till Frankrike första gången herr (titta i pappren) Nordin?
Det beror på svarade jag... Beror på!!! vaddå! Han såg alldeles galen ut.
FÖRSTA gången var 1991 men 1997 i mars... hur menar ni?
Jag menar ingenting, jag konstaterar att ni är sen med er ansökan om uppehållstillstånd herr(titta i papperen) Nordin!
Jag begrep ingenting. Får jag förklara då tack, svarade jag irriterat.
Jag har farit hem till Sverige då och då, senast i december, och nu säger jag till er att jag kommit hit den 6 januari och det kan inte alls betraktas som sen ankomst över huvud taget!
Men innan var ni här som turist! herr (titta I pappren) Nordin!
Jag är fortfarande här som turist! Svarade jag. Det är väl ganska vanligt att man inte ansöker om uppehållstillstånd om man stannar kortare tid än ett halvår, menar ni att jag gjort något olagligt eller?
Nej, varför då? Svarade han blixtsnabbt.
Ja, jag känner mig som en kriminell med era "konstateranden" och antaganden.
Är ni kriminell herr (titta i pappren) Nordin? Har ni dödat någon människa?
Nej det är just det jag säger! Jag har fanimej inte gjort ett enda jävla fel men ändå behandlar ni mig som kriminell!
Det gör jag inte alls! Han slog ifrån sig och slängde med hästsvansen. Jag konstaterar att det finns luckor i er beskrivning av er vistelse här som jag förstår har pågått sedan i mars 1997, här pratar vi fakta!! Allt annat kan ni lämna hemma! Förstått!! Men…försökte jag… Var bor ni någonstans förresten?! Avbröt han.
Hos min flickvän...
Vad gör hon? Vilken nivå befinner hon sig på? Adress tack!! Han var beredd med pennan.
Ja hon är nyutexaminerad och utan jobb... Här har hon skrivit ett brev som talar om att jag bor med henne…med adress... Nivå?? Vadå? Jag förstod ingenting. Vi bor på tredje våningen tänkte jag, kan det vara det han vill veta?
Utbildningsivå! Skrek machosnuten.
Ja, vore det inte bättre om hon kunde få komma in och tala för sig själv, dessutom pratar jag ingen vidare franska, det vore lättare... Varför då!? Förstår vi inte varandra herr (titta i pappren) Nordin. Ni kan tala engelska om ni vill, basunerade han ut med en överlägsen min som deklarerade att jag vid det här laget betraktades som avskum.
Jag växlade blixtsnabbt om till Engelska och förklarade med så många krångliga uttryck som möjligt att jag fanimej inte var i Frankrike för att få några löjliga bidrag som jag lika gärna kunde få i Sverige. Och om inte det skulle vara trovärdigt så hade jag väl nästan hundra tusen på banken, vill du kolla?! Jag har precis sålt en bostadsrätt för att flytta hit! Jag är här för att söka arbete och bo här med min flickvän, är det så vansinnigt svårt att förstå! Om jag kom hit I mars eller till jul vad fan spelar det för jävla roll, när man har en timmes bilväg till Luxemburg, Tyskland eller Belgien. Jag skulle kunna leva här som turist resten av mitt jävla liv om jag ville, det är ju bara att åka till Ikea och handla i Tyskland var tredje månad, som om det skulle vara så jävla svårt. Dessutom, om du vill ha en rigorös kontroll över hur jag har kommit in I Frankrike och vid vilken gräns, kan du väl tala om för dina kompisar I tullen att dom kan använda sina stämplar till det dom är avsedda för, som för övrigt är brukligt att man gör i resten av världen, men den franska tullen är ju aldrig ens bemannad,så det blir nog lite svårt. Dessutom har jag hört att mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen har gränskontrollerna upphört, vore det då inte på tiden att det här synnerligen fåniga och föråldrade systemet med uppehållstillstånd inom EU också försvinner, när det ändå inte går att kontrollera vem som kommer in och när... lägg av nu och lek Gestapo och ge mig ett uppehållstillstånd innan jag ringer TV. (Här hade jag velat ha applåder från publiken)

Han verkade inte begripa mer än vart fjärde ord jag sa, och det var nog tur för mig.
Dock verkade han begripa att jag hade viss bildningsnivå och inte lät mig förolämpas av en skitig landsortspolis, skrivbordspolis dessutom hur macho han än var... Jävla typ!
Han ändrade attityd, kom plötsligt ihåg mitt namn, började tala tydligare, och till slut sa han att min franska var utmärkt... Ja, jag hade kanske inte lärt mig att bråka med myndigheter än men det kommer säkert sade jag än en gång på engelska. Hur som helst fick jag slutligen något slags papper som sa att jag får vara kvar en månad till och efter det skulle nog det förbannade uppehållstillståndet komma på posten.

Machosnubben signerade papperet med en signatur stor som ett vykort och som liknade en pricktavla med svans.
Isa tolkade sedermera hans signatur och kom fram till att han var en person som trodde han befann sig i världens centrum och dessutom förmodligen var våldsam, den mest bisarra signatur hon någonsin sett, påstod hon. Jag tillade att han verkade finna stort nöje i att förnedra och förolämpa sina medmänniskor och att han antagligen var nazist.
När jag äntligen kom ut visade det sig att Isa frågat damen vid disken varför hon inte fick följa med in... Hon möttes med avsky och fick några tjusiga ramsor skällsord efter sig och fick mellan ramsorna veta att det i det närmaste var otroligt hur man kunde fråga så dumt. Men kanske behöver han hjälp, försökte Isa. Kanske förstår han inte frågorna... Då hade dvärgkvinnan svarat ”Ja men vad i hela friden det finns ju papper och penna! Han kan väl rita... då. Det ska väl inte vara så himla svårt! Eller?!" Isa började nästan gråta.

Jag fick aldrig något uppehållstillstånd i Frankrike. Vi flyttade till Sverige ett år senare.
Jag vistades illegalt i Frankrike större delen av 1998 beroende på de Franska myndigheternas strul.

1 kommentar:

Pjotr Magro sa...

Vad skall du ha uppehålsltillstånd i Frankrike för?

bara frågan gör en ju misstänksam- hderliga förbrytare har falska papper.