Boten Anna

Det börjar bli dags att tänka på att lämna landet.
Svenska folkets sinne för konst och kultur har tydligen stuckit helt och hållet.

En datanörd i Halland gör en billig technolåt om en bot, någon sorts datavakt, ja en teknisk konstruktion som alla som håller på med servrar och nätverk och sånt vet vad det är.
Jag kan inte redogöra för exakt vad en bot är och vad boten i såfall gör. Jag är övertygad om att max 1 procent av Sveriges befolkning vet vad en bot är och vad en bot gör.
Låten blir osannolikt nog en jättehit... Hur är det möjligt?

Det bör betyda att minst 90 procent av alla idioter som gillar den här låten inte vet vad låten handlar om. Det ?roliga? går alltså förlorat direkt för 90 procent av dem som dansar, sjunger med, klappar i händerna och viftar med flaggor.
Småbarnsmorsan i Gnesta tror exempelvis sannolikt att låten handlar om en söt liten båt som röjer vass i Södertälje kanal? Motalaraggaren tror att låten handlar om en polisbåt som förirrat sig ut på Göta Kanal.
Nej? Jag vet inte vad jag ska säga? Jag väljer nog att inte lägga mer energi på det, det är för dåligt. Men... man kanske skulle ta och göra en låt om proximitetseffekten eller en Blattnerofon. Vem vet, just nu tycks precis vad som helst gå hem.

The American Dream?

Drömmen om Amerika. En hyllning till det goda och en känga till allt smått och tråkigt. En hyllning till det stora i livet, allt som ger en känsla av storhet. Vänligheten och humanismen. Alla kan lyckas! Samma regler gäller för alla!
Ett Amerika som tyvärr sedan länge är borta, och som vi här i Europa följer efter, hack i häl så gott vi kan. USA var fantastiskt och fullt av överaskningar och Technicolor tills en rad händelser för alltid drog ner landet i smutsen.

Kennedymordet 1963 startade det hela. Vad var det som egentligen hände? Jag tror inte någon vet exakt. Eftersom regeringen snabbt bestämde vad som egentligen hade hänt lämnades inga dörrar öppna för diskussion. Sedan följde Vietnamkriget. Folkets frågor kring Kennedymordet skulle bytas mot samlande patriotism. Men folket ställde inte upp manngrannt. Medierna visade nämligen ett krig totalt befriat från glamour och hjältedåd. Oppinionen växte. Förtrollningen var bruten och folket började tvivla. Sedan missen med mediebevakningen under vietnamkriget regisseras därför alla senare amerikanska krig. Pentagon avgör sedan dess vad som ska visas i media. Folkets moral ska ju stärkas. Folkets måste enas, samlade kring sin president.

Morden på Martin Luther King och Bobby Kennedy våren och sommaren 1968. Ingen gick längre säker! Man behövde inte längre vara president för att bli brutalt mördad inför en beskådande allmänhet. Förtroendet försvann sluligen helt i och med Watergateskandalen och Nixons slutliga avgång i augusti 1974. Till och med presidenten kunde alltså ljuga folk rakt upp i ansiktet. All ära och heder var som bortblåst. Hädanefter skulle djungelns lag råda i det amerikanska samhället.
Inget var längre sig likt. Man kunde inte längre lita på någon.

Den här tioårsperioden krossade för alltid allt det fina i landet. Den gemensamma nationella känslan som rådde innan Kennedymordet går inte att återskapa idag, hur gärna man än försöker med nya patriotiska krig. Folket vet att det nu bara är fråga om lögner och söker sedan tröst i hysterisk religiositet. Jesus ska piska det onda ur nationen. Det är fel väg!

Vinstmaximerad folkfest?

Här i Europa tar vi av någon anledning alltid till oss de sämsta idéerna från Amerika. Dokusåpor, plastikoperationer, idiotiska trender och hänsynslös marknadsföring, whatever. Vi måste försöka lära oss att ekonomin inte kan vara allenarådande i precis alla beslutsprocesser. Vi måste bekämpa alla beslut som är fattade av räknenissar med enbart ekonomin i fokus. Räknenissarna har nämligen generellt inget sinne för varesig stil eller finess. Det finns faktiskt andra värden som både är större och viktigare att försvara än vissheten att tjäna några snabba dollar på övertygelsen att folk är ännu dummare än de själva. Jag är övertygad om att människorna i allmänhet vill ha saker som har ett värde. Vissa saker måste helt enkelt få kosta.

Att vi i Sverige dessutom ska behöva vara så kulturellt efterblivna och tvingas leva i en sådan total brist på ideer och flärd är så knäckande. "Nej! ingen blåsorkester på Valborg, det blir för dyrt! Dessutom tycker den grekiska föreningen att blåsorkestrar som regel är främlingsfientliga". Idrottsföreningen måste få sälja korv på centrum-karnevalen annars får vi inget bidrag från kommunen nästa år.
Ingen glädje, bara en massa ekonomiska och politiska beslut. Varför då fira över huvud taget? Jo, för att det förväntas att man firar trots att ingen egentligen är intresserad. Det är så skitnödigt! Skulle kyrkan exempelvis personligen tacka alla som gick i högmässan, låta besökarna få veta att just de var värdefulla och fina människor skulle kyrkorna sannolikt snart vara fulla med folk. Skulle man dessutom ge dem en flaska vin i present skulle kyrkorna snart konkurera om Tv-tittarna.
Makes you think, doesn't it?

För att genuin feststämning skall infinna sig måste man bjuda till och ge folk något att yvas över! Annars blir det ju som att ge barnen julklappar som senare måste lämnas tillbaka. Det funkar en gång, sedan fattar barnen att det bara är ett spel och hela iden med julklappar blir till grus. För alltid.

Vi måste återge saker och ting ett ordentligt värde. Inte bara låtsas att något har ett värde, det solkar bara ned den värdelösa företeelsen ytterligare.
Kvalitet vinner alltid i längden! Oavsett vad marknadsanalytikern säger.
Jag ska ge ett exempel: Disney har ett högt egenvärde ungefär fram till det man gör Djungelboken 1967. Det goda i företaget, viljan att göra gott försvann när Walt Disney dog 1966. Walt Disney ersattes av marknadspersoner som bara såg dollar och bara låtsades vilja göra gott. Därav unkenheten i allt de tagit sig för sedan dess.
En marknadsanalytiker har aldrig skapat någon klassiker! Aldrig någonsin!
Om DaVinci eller Edison tänkt uteslutande med plånboken hade de aldrig uppfunnit något av värde och vi hade sannolikt fortfarande suttit i mörker.
Det är svårt att läsa börskurserna utan ljus. Konstnärer, regissörer, kompositörer och kreatörer däremot lyckas roa generation efter generation genom ett humanistiskt tänkande oftast befriade från vinstkrav och aktieägares intressen.
Inte sällan lever de dessutom i fattigdom. Vi måste ta tillbaka glädjen!

Theo 8 månader

Nu har Theo fått på sig fiskehatten och vill upptäcka nya saker.

Donald Fagen - Morph The Cat

Donald Fagens nya soloplatta Morph The Cat är som en nyputsad diskbänk, blank och rejäl, precis som man förväntar sig.
Kritikerna höjer också som vanligt sina röster och bölar ut dumheter som att Fagen är tråkig och att det låter som Steely Dan 1978. Då har man inte förstått grejen.
Det är nämligen lika dumt som att påstå att Champagne är trist eftersom den är alltid är full av bubblor... Fagen ska vara på ett visst sätt, precis som Manhattan ska ha sin skyline . Fagen kan aldrig låta Bristol eller Borås.
Tydligen har han förklarat att denna, den tredje soloplattan är sista delen i en trilogi... (?) En Trilogi som inleddes 1982 med The Nightfly som symboliserar barndomen... Kamakiriad tio år senare, vuxenlivet och den nya, Morph The Cat, ålderdomen...

Ja... vad säger man? Tidsperspektivet är långt i Fagens värld... Att hänvisa till en röd tråd som hållits i luften i 25 år är väl någon sorts storhet i sig, eller hur. Men visst är det trevligt med saker som inte bara blixtrar förbi för att sedan falla till marken och försvinna som svetsloppor. Fagen är musikvärldens konstant som man kan ställa bredvid allt annat som far förbi. Allt snabbt och hett. Det låter precis som vanligt, blankpolerat och rent. Du ska inte vänta dig annat. Du får bara mer av det du redan älskar.

Fagens plattor är som Woody Allens filmer. De innehåller ständigt ungefär samma ingredienser men variationen är ändå så pass stor att de aldrig blir tråkiga. Framför allt slås man varje gång över hur välgjorda de är, även om de inte på något sätt är nyskapande. Kvaliten är så fantastiskt hög varje gång, varje spår är bäst, både musikaliskt och textmässigt. Det är en egenskap som väldigt få kan stoltsera med idag. Tack för att du finns Donald Fagen! Du är bäst på det du gör! Årgång 2006 är en av de finare! Morph The Cat reser sig som Empire State Building, högt över stress, streetsmartness och credd. Köper man plattan via iTunes får man en extra låt vilket är trist för oss som tycker att iTunes är skit.

En Allegori

Vi har alla en båt som skall föras framåt, över öppet hav mot ett himmelskt mål. Våra båtar är indelade i grupper. Varje grupp har en vägvisare, en lots. Flera av lotsarna är dock blinda, har bristande kunskaper i navigering och kan därför inte tala om för sina båtar vilken rutt de kan ta eller hur fort de får åka. Varje lots har trots detta mandat från gud att föra sina båtar mot det himmelska målet. Det himmelska målet är väl upplyst men svårt att nå eftersom det finns många vägar som kan leda dit.

Med det gudomliga mandatet i ryggen känner sig lotsarna som övermänniskor, trots sin blindhet och bristande navigeringskunskaper. Lotsarna bistår sina båtar därför så lite som möjligt. Båtarna får inte upptäcka bristerna i konstruktionen. För att lätta sin börda har lotsarna därför godtyckligt valt ut ett antal ledarbåtar som får ta hand om navigeringen.

Det råder av den anledningen en viss förvirring bland många av båtarna eftersom ledarbåtarna inte är allmänt kända. Ledarbåtarnas uppgift är dessutom höljd i dunkel även för ledarbåtarna själva. Ledarbåtarna har i sin tur inte heller den kunskap som krävs för att färden skall bli lyckosam för alla inblandade. Lotsarna förlitar sig på att ledarbåtarna klarar av sin dolda uppgift och att inte någon upptäcker bristerna i metoden. Vid stranden till det gudomliga målet väntar ju en riklig belöning.

Guden har satt upp ett antal regler för hur båtarna skall ta sig till målet. Helt klart är exempelvis att alla båtar inte skall komma fram. Lotsarna, som ofta är lite avvaktande åker sist i kön av båtar kan därför bara kontrollera att alla båtar i närheten åker åt samma håll och att kostnaden för resan inte blir för hög. Om någon åker fel är lotsen den siste som upptäcker misstaget eftersom han inte själv vet vilken väg som är lämpligast eller snabbast.

Lotsen förlitar sig helt på ledarbåtarna och att de via radio rapporterar vilka båtar som olovandes navigerar på egen hand eller vilka som avviker av andra skäl. Både lotsen och ledarbåtarna anser sig listiga. Lotsen för att han upptäcker misstagen trots att han är blind.
Ledarbåtarna i sin tur för att de får belöningar av lotsen när de rapporterar. Belöningar som de andra båtarna inte känner till. Det är givetvis frestande att uppfinna en sanning när den belönas oavsett sanningshalten. Därför är inte ledarbåtarna så noga med vad de rapporterar.

Vissa av de andra båtarna har upptäckt att vissa båtar belönas när de informerar lotsen om oegentligheter i gruppen. Oegentligheter vars riktighet ibland kan ifrågasättas. Hur kan det komma sig att lotsen som skall visa vägen är blind? Det är något som inte stämmer. Ibland påstår lotsen att det blåser upp till storm trots att solen lyser. De förstår inte varför guden satt blinda att visa vägen. Lotsen ser därför till att de misstänksamma båtarna får radion urmonterad. Kunskapen om lotsens verkliga beskaffenhet eller annan information som styr lotsens planer får inte sprida sig.

Några av båtarna bestämmer sig för att försöka få lotsen att godkänna en speciell rutt de upplever som fördelaktig. Eftersom lotsen inte själv vet den rätta vägen eller vilken rutt som verkar klokast att ta godkänns initiativet till vägvalet trots att det kan vara fel väg att åka.
Guden har nämligen talat om för lotsen att just den sortens initiativ skall premieras.
Lotsen tillsätter en ledarbåt i spetsen för gruppen eftersom han inte själv är villig att ta på sig ansvaret för en eventuell irrfärd. Fåfänga går före kunskap och ansvar.

Guden gnuggar sina händer eftersom guden vet att många båtar på det här sättet kommer att segla vilse på vägen till det himmelska målet eftersom deras lotsar är blinda och okunniga.
Det himmelska målet har nämligen bara plats för hälften av alla båtar...Och vid det himmelska målet står nya blinda lotsar redan beredda.
Beredda att föra de som kommer fram mot ett nytt himmelskt mål...
Vem är vinnare? - Vem är förlorare?

En Feministgrej

Borde inte tjejer och killar kunna tävla tillsammans i olika idrottsgrenar?
Det tycker jag! Jag tänker på simhopp till exempel... och olika stafetter... Är det verkligen så stor skilnad mellan kvinnor och män? I en stafett skulle blandningen mellan kvinnor och män kunna tillföra ytterligare ett spänningsmoment beroende på vilken sträcka respektive tävlande utför. Kvinna tävlar mot man följt av en man mot en kvinna... det borde gå jämt upp i slutänden... Tydligen kan det bli dumt om damer och herrar tävlar tillsammans på lika villkor i vissa grenar. 110 meter häck skulle exempelvis sannolikt alltid vinnas av en man... spjut, kulstötning och hoppgrenar likaså...

Hur ser tokfeministerna på det här? De vill ju förändra reglerna inom många andra områden, varför inte inom idrotten? Om nu män är starkare eller snabbare borde man väl se till att ändra på detta genom lite smarta regeländringar? Eller är idrotten det enda som klarar sig från en feministisk genomlysning...Varför i så fall? Mixade fotbollslag? Tennis, badminton, fäktning och annat som är lika mycket precision som kraft borde väl funka? Jag ägnar mig exempelvis åt boule... en heltigenom jämlik idrott... kvinnor och män kan alltså mötas på lika villkor. Den dagen vi ser mixade fotbollslag i VM, först då kan vi börja tala om verklig jämlikhet.

Då känns sånt som Fi lite fjönsigt eftersom kvinnorna bakom den fasaden nog egentligen bara är intresserade av personlig makt och inte av ett bättre samhälle. Dessutom får jag en känsla av att deras utgångspunkt är att sätta dit männen och göra livet så surt för män som möjligt som någon sorts historisk hämd. Kvinnorna på en Fi-kongress kan exempelvis ägna sig åt ohämmad kvinnochauvunism och inte tycka det är märkligt. Man kan peppa varandra med direkta mansfientligheter... det tycker jag är anmärkningsvärt! Jag brukar roa mig med att byta ut ordet kvinna mot man i de högljudda feministernas utspel och då framstår hela deras värdegrund ofta som närmast fascistisk. Tänk om det skulle bildas ett mansparti, vars enda programpunkt vore att stärka mannens ställning i samhället... Bara det skulle nog kunna leda till åtal... Vilket jävla liv det skulle bli! Skulle sedan en man sitta i TV och säga att kvinnor är djur skulle han tveklöst bli lynchad. Konstigt, varför funkar inte det?

Jag begriper inte heller de feministiska gruppernas hat mot alla former av porr...
Igår satt en Fi-politikerkvinna i TV och talade sig varm för att politikerna nu tvingas att bo på hotell som inte erbjuder kabel-TVkanaler som visar porr... Undra vad som händer med en om man råkar se porr på ett hotell? Hamnar man i helvetet? Hatar alla kvinnor porr? Om man skulle tvinga politikerna att bo på hotell som inte serverar alkohol? Om man skulle tvinga politiker att åka kommunalt istället för taxi? Det skulle ju ingen av dem gå med på trots att det egentligen är mer relevanta krav i sammanhanget... dessutom sparar det skattebetalarnas pengar...
Nej... jag tänker inte rösta på Fi... De verkar korkade!
Jag är humanist!

Korvkioskerna runt S:t Eriksplan

Märklig upptäkt!
Om man står på ett visst ställe på S:t Eriksplan och låter blicken vandra från vänster till höger så ser man inte mindre än fem korvkiosker. Vilken sanslös valfrihet!

1: Rörstrandsgatan, mitt emot Filadelfiakyrkan.
2: S:t Eriksplan, precis utanför tunnelbaneuppgången.
3: Torsgatan/S:t Eriksgatan, precis utanför tunnelbeneuppgången Torsgatan.
4: Odengatan, i fjärran ser man korvmojen med parken i ryggen.
5: Den som precis håller på att byggas mitt på S:t Eriksplan.

Stockholmaren älskar tydligen korv...

Kate Bush släpper ny skiva efter 12 års tystnad.

Aerial - Kate Bush
EMI



Äntligen kommer något som var värt att vänta på!
Jag tycker det är så uppfriskande med en sån här skiva.
Det har egentligen ingen betydelse att jag gillat Kate sedan jag var liten.
Nu för tiden är det så ovanligt att en ny platta har mer innehåll än yta, det räcker gott för mig. Jag visste inte att jag var så pass svältfödd på riktigt genomarbetade album.
Jag får en speciell känsla av den här skivan, en känsla av storhet... Samma känsla som när jag lyssnade på Avalon med Roxy Music första gången.
En känsla jag inte känt sedan jag hörde What's The Story Morning Glory med Oasis... Klassikerkänslan...
Jag bugar djupt för skivbolaget som vågat släppa en sån här platta idag när allt är strömlinjeformat, vinstmaximerat och uträknat i förväg.

Det är således närmast en kulturgärning Kate (och EMI) har gjort! Som vanligt när hon är i farten går det inte att avfärda. En platta som inte går att avfärda är väl per definition bra? Visst är Aerial bitvis ganska flummig men jag föredrar ett flummigt innehåll framför inget alls.

På Aerial finns låtar som är bland de bästa hon någonsin gjort. Extra befriande är också att hon uppenbarligen inte siktar på hitlistor som hon gjorde på förra plattan The Red Shoes. På den fanns exempelvis en osannolik duett med Prince.
Befriande också att Nunstedt i Expressen som vanligt inte fattat ett dugg!
Välkommen tillbaka Kate!
Full pott!

Kommissionen

Är det någon som egentligen tittar på tv-serien kommissionen?
Allting med serien är så fullständigt osannolikt. Karaktärerna, handlingen, replikerna, "specialeffekterna", ja allt är fullkomligt osannolikt.
Om man nu vill göra en serie som skall vara realistisk eller trovärdig borde man kanske använda sig av någon form av realism. Men som vanligt när nötterna på SVT får en fet budget att göra av med så går det käpprätt åt helvete. Man tar i för mycket på fel sätt. Det finns exempelvis en mycket ambitiös engelsk version av seriens hemsida.
För vem är den gjord?

Den bärande idén till serien skulle möjligen kunna ha räckt till en sevärd film, inte mer. Kommissionen är en katastrof i alla avseenden. Det enda som skulle kunna rädda serien nu är en hastig inskrivning av Karlsson på taket. Då skulle skulle det nog äntligen kunna bli lite drama av det hela. Dessutom skulle ungarna kanske börja titta.

Ryktet säger att SVT planerat 36 avsnitt (tre säsonger) av eländet. Känn på den! Låt oss hoppas att det inte stämmer. Till råga på allt släpper man parallellt ut serien på DVD. Varför? Vem köper den? Om man bara tittar på ytan framstår Kommissionen som en svensk variant av Lost eller 24. Och det är nog så man tänkt marknadsföringsmässigt. Problemet är bara att alla redan har fattat bluffen.
Det går inte att konstruera ett publiksug utan anledning. Släpp ut ett par sköna DVD:er med Kobra-redaktionens irrfärder istället, där finns det i alla fall innehåll.

Vore det inte bäst för alla inblandade om de här terroristerna släppte en atombomb över Stockholm lagom till jul så vi slipper Kommissionen nästa år.