Stora Journalistpriset till Fredrik Strage

Här har vi ett bra exempel på hur svårt det kommer att bli att stoppa spridning av illegalt upplagd musik och film på nätet.
Sveriges största dagstidning DN har med Fredrik Strages hjälp listat de hundra bästa rockögonblicken på YouTube. Jättekul! Bonnierkoncernen tyckte Strages YouTubeiana var så lyckad att de tilldelade honom Stora Journalistpriset för bravaden. Fine.

Nu ska man ha klart för sig att i princip inget av de YouTubeklipp som Strage och DN sprider länkar till är lagligt upplagda. Klippen är i nästan samtliga fall upplagda av privatpersoner som råkat ha rörliga bilder av rockögonblicket i fråga. Inga upphovsmän, musikförlag eller artister får någon som helst ersättning för detta. Ingen har givit tillstånd till publicering av videoklippen. Klippen ligger dessutom olovandes på YouTube eftersom det uttryckligen är förbjudet att lägga upp upphovsrättsligt skyddat material på YouTube.

Detta säger en del om hur stor respekten är för upphovsrätten i samhället.
De nya fildelningslagarna kommer därför med stor sannolikhet att bli fullständigt tandlösa I ett land där man kan få stora journalistpriset för illegal spridning av olovligt publicerad musik och film.

Fildelningsutredning

Nu har regeringes enmansutredare Cecilia Renfors presenterat utredningen om vad som behöver göras för att stävja fildelningsproblemet och alla andra former av illegal nedladdning på nätet. Renfors har bland annat kommit fram till att bredbandsleverantörerna skall tvingas stänga av dem som fildelar extra mycket. Vilken miss! Att lägga ansvaret för det här på bredbandsleverantörerna kommer inte att leda till någonting. När man sedan tittar närmare på vilka som kan komma på fråga för avstängning rör det sig endast om aktörer som fildelar i stor skala. Jag tolkar det som att privatpersoner som laddar ned något då och då aldrig kan bli föremål för avstängning. Detta betyder ju att lagförslaget är helt tandlöst redan från början. De som har fildelnig som ”affärside” kommer ju bara att lägga upp sina grejer på någon server utomlands och sedan var det problemet löst. De små fildelarna kommer inte märka någon skillnad.

I samma utredning kommer Renfors fram till att en bredbandsavgift av lite otydliga anledningar inte är genomförbar. Jag misstänker att skiv- och filmbolagslobbyister hjälpt till med det beslutet eftersom de antagligen motarbetar en bredbandavgift med alla medel de har. Jag har sagt det förut men upprepar gärna: En avgift på bredbandsabonnemanget är den ENDA möjligheten att få en acceptabel ordning och reda på den illegala nedladdningen.

Mobiloperatören 3 presenterar ny rekryteringsmetod

DN meddelar idag att mobiloperatören 3 planerar att anställa ett större antal marknadsförare.
För att hitta kandidater skall man prova en helt ny rekryteringsmetod i samarbete med dejtingsajten Spray.
Det hela går ut på att allmänheten med hjälp av en bild på kandidaten och en kort beskrivning skall hjälpa 3 att avgöra om kandidaten är tillräckligt snygg och cool för att få jobba hos dem.

Jag tittade i almanackan, nej det var inte 1:a april.
Jag hoppas att 3 kommer att gå vidare med det här och framgent rekrytera all sin personal på det här sättet. Det kanske ligger mer bakom den här idén? Kan det vara så att 3 helt försöker ändra inrikting på företaget? Kommer bolagsstämman nästa år att utformas som en skönhetstävling?
Spännande. Alla som har abonnemang med 3 lär i allafall bli glada. Nu vet de ju att företaget verkligen satsar på kompetens.

Presidentval i Frankrike

Frågan är om inte Nicolas Sarkozy trampade rejält i klaveret när han kom med förslaget att arbetsgivare inte skall behöva betala arbetsgivaravgift för de anställdas övertidstimmar och att de anställda inte skall behöva betala skatt för sin övertid. Sarkozy kallade förslaget för en revolution. Jag håller naturligtvis med. Den franska arbetslösheten kommer sannolikt att stiga till närmast revolutionära nivåer om förslaget går igenom. Hur tänker människan egentligen?

Fildelning

Fildelningsdebatten i programmet Bert den 23 mars i TV8 var väldigt intressant. I programmet påstods en hel massa saker som förtjänar att kommenteras.

Det fullkomligen vimlar av konstigheter i programmet. Att jämställa fildelning med fortkörning eller kvinnomisshandel är fel. Vems liv är exempelvis i fara om jag fildelar extra mycket? När skivbolagen påstår att de förlorar enorma summor pengar på fildelning vore det intressant att se hur de räknar. Kan man verkligen hänföra skivbolagens förluster enbart till fildelning? Hur såg skivbolagens ekonomi ut innan bredbandsuppkopplingar fanns? Jag vågar påstå att skivbolagens siffror var röda långt innan gemene man visste vad Internet var för något. Dataspel har exempelvis piratkopierats i över 20 år, tio år längre än internet har funnits. Fildelningssajterna erbjuder idag precis alla dataspel som finns på marknaden. Dataspel får därmed sägas vara något som berörs av fildelningseländet i allra högsta grad. Ändå går dataspelsföretagen bättre än någonsin. Hur förklarar skivbolagen det?

Att påstå att skivaffärer fått lägga ner som resultat av fildelning är också märkligt. När jag var liten fanns det köttaffärer och ostaffärer, sådana butiker finns inte längre. Varför? Kan det kanske vara så att tiderna förändras? Jag tror de små skivaffärerna gör klokare i att rikta sitt etter och sin bitterhet mot Mix och Rocks och andra skräpkedjor som bara säljer musik som för tillfället ligger på topplistan. Det är ju dit kunderna har försvunnit i och med att dessa kedjor de senaste tio åren spridit sig som eld i gräset med sina attraktiva lägen och priser. Intervjun med skivhandlaren som ondgjorde sig över att folk kommer in med anteckningsblock i skivaffärerna och att de utnyttjar hans service för att sedan inte köpa något är intressant. Jag har haft anteckningsbok med mig i skivaffärerna sedan början av 80-talet. Kan det vara så att skivhandlarna har svårt att förstå hur en intresserad kund ser ut? Att påstå att skivaffärerna erbjuder någon sorts service är även det en grov överdrift. Personalen i skivaffärerna har sällan någon som helst kunskap om vad de säljer.

Man kan väl knappast säga att Pirate Bay är eller har varit finansierad av vare sig nynazister eller sveriedemokraterna. Piratfolket skådar av förklarliga skäl inte given häst i munnen. Å andra sidan, vem gör det. Om jag vore aktiv i den nihilistiska föreningen Gay Nazis Against Islam och jag sedan skänker ett oanständigt högt belopp till Röda Korset så kommer inte Röda Korset att tacka nej till mina pengar. I alla fall inte med hänvisning till min "politiska hemvist"... Det vågar jag nästan sätta pengar på. Bert Karlsson försöker också få till att Pirate Bay-folket leder ungdomarna ner i porrträsket eftersom det förekommer reklam för porrsajter på Pirate Bay. Då frågar jag mig om Bert någonsin kontrollerat exempelvis Aftonbladets annonser? Om inte borde han nog göra det...

Att Sverige är värst i världen på nedladdning är i princip som att säga att vi är bäst i världen på att köpa Volvobilar. Vi är världens bredbandstätaste land helt enkelt. Utan bredbandsuppkoppling gör man sig inte omaket att ladda ner exempelvis en film eftersom det skulle ta flera veckor innan man får hem den, dessutom till en kostnad som sannolikt vida överstiger vad en DVD skulle kosta. När övriga världen får tillgång till bredbandsuppkoppling kommer det definitivt inte att gå att göra någonting åt piratverksamheten på nätet. Jag ser framför mig sajter och communities som drivs av kriminella nätverk som fullkomligen kommer att skita i alla lagar oavsett hur de ser ut. Dessa sajter finns för övrigt redan men kommer sannolikt att bli fler. Internet är helt enkelt ett oslagbart kommunikationsverktyg. När Felix Herngren berättar att han laddat ner en skiva eftersom hans köpta exemplar blivit repigt förstår jag inte logiken i hans resonemang alls. Bert tillskjuter att han också laddar ner låtar lite hur som helst när de behöver det. Det betyder ju per definition att både Bert och Herngren är kriminella. Hur får de i hop det resonemanget?

Av detta kan man utläsa att det är lönlöst att försöka kriminalisera nedladdning av filmer och musik på nätet. Lagstiftarna borde försöka hitta andra vägar att få piraterna att betala för sig. Det går inte att kriminalisera 10% av ett lands befolkning. Det vore som att plötsligt förbjuda folk att dricka öl. Det skulle helt enkelt inte funka. Vad man däremot kan göra är att lagstifta så att en avgift läggs på bredbandsuppkopplingen, utan en sådan uppkoppling är ju piratverkamhet meningslös. Denna avgift läggs ovanpå avgiften som konsumenten betalar för uppkopplingen. Avgiften tas in av bredbandsföretaget som sedan betalar denna vidare till någon lämplig organisation, exempelvis Copyswede som sedan fördelar pengarna enligt en given modell. (Hur denna modell sedan skall se ut är en senare fråga.) Avgiften för konsumenten skulle kunna vara ungefär lika stor som TV-licensen. Jag fattar inte att det ska vara så svårt. Bredbandsleverantörerna motsätter sig säkert detta men de måste rimligen vara enklare att hantera dem som grupp än att kriminalisera över en miljon privatpersoner. Det är bara att bestämma hur och när avgiften skall tas in så får de helt enkelt rätta sig efter detta. Gärna med devisen: "Inget bredband - ingen fildelning!"

Jag skulle dock kunna tänka mig att skivbolagen och filmbolagen är mindre roade av en sådant förfarande eftersom det enbart innebär att de kommer att få någon sorts ersättning. Den åtråvärda kontrollen över konsumenternas smak har de sedan länge förlorat. Den kommer de aldrig att få tillbaka. Jag misstänker att det är där skon klämmer egentligen. Skivbolag och filmbolag har alltid och i alla tider försökt styra konsumenternas smak och samtidigt varit dåliga på att följa den. I takt med att konsumtionsmönster har förändrats och diversifierats har skivbolag och filmbolag tappat i inflytande. Det har nog mycket mindre med nätpirater att göra än vad de drabbade vill göra gällande. Det är enkelt att utse en syndabock som med alla medel skall förgöras, det har gjorts så många gånger genom historien när man haft svårt att sätta fingret på vad som är fel.

Onödiga utgifter

Om man sitter tre år i riksdagen och sedan avgår eller åker ur, är man berättigad till en fallskärm, en inkomstgaranti tills man fyller 65 år. Varför? Om du arbetar tre år någon annanstans har du inte rätt till något sådant. Min arbetsgivare skulle antagligen inte ens förstå frågan om jag föreslog en sådan lösning. Tidigare riksdagsmän tillhör väl dessutom en grupp som har ganska lätt att hitta nytt jobb. Därför tycker jag att den nya regeringen omedelbart skall avskaffa denna orimlighet. Då kanske man skulle kunna behålla det fria inträdet på de 19 statliga museerna. Sätt fart!

Skägget i brevlådan

Jag ser i tidningen att vår nya kulturminister aldrig betalat TV-avgift.
Vår nya kulturminister har alltså aldrig haft TV.
Det låter ju som om hon hamnat på fel departement i så fall.
Inte låter man väl någon som aldrig varit på hockey bli expertkommentator i TV?
Men så tänker jag efter lite...
Kan det vara så att vår nya kulturminister har ljugit?
Tänk om hon hela tiden har haft en TV därhemma.
Då blir det ju ännu konstigare...
Det är ju nästan lika dumt som att Anitra Steen skulle åka dit för hembränning.
Jag tror att vår nya kulturminister snart blir vår förra kulturminister.

The American Dream?

Drömmen om Amerika. En hyllning till det goda och en känga till allt smått och tråkigt. En hyllning till det stora i livet, allt som ger en känsla av storhet. Vänligheten och humanismen. Alla kan lyckas! Samma regler gäller för alla!
Ett Amerika som tyvärr sedan länge är borta, och som vi här i Europa följer efter, hack i häl så gott vi kan. USA var fantastiskt och fullt av överaskningar och Technicolor tills en rad händelser för alltid drog ner landet i smutsen.

Kennedymordet 1963 startade det hela. Vad var det som egentligen hände? Jag tror inte någon vet exakt. Eftersom regeringen snabbt bestämde vad som egentligen hade hänt lämnades inga dörrar öppna för diskussion. Sedan följde Vietnamkriget. Folkets frågor kring Kennedymordet skulle bytas mot samlande patriotism. Men folket ställde inte upp manngrannt. Medierna visade nämligen ett krig totalt befriat från glamour och hjältedåd. Oppinionen växte. Förtrollningen var bruten och folket började tvivla. Sedan missen med mediebevakningen under vietnamkriget regisseras därför alla senare amerikanska krig. Pentagon avgör sedan dess vad som ska visas i media. Folkets moral ska ju stärkas. Folkets måste enas, samlade kring sin president.

Morden på Martin Luther King och Bobby Kennedy våren och sommaren 1968. Ingen gick längre säker! Man behövde inte längre vara president för att bli brutalt mördad inför en beskådande allmänhet. Förtroendet försvann sluligen helt i och med Watergateskandalen och Nixons slutliga avgång i augusti 1974. Till och med presidenten kunde alltså ljuga folk rakt upp i ansiktet. All ära och heder var som bortblåst. Hädanefter skulle djungelns lag råda i det amerikanska samhället.
Inget var längre sig likt. Man kunde inte längre lita på någon.

Den här tioårsperioden krossade för alltid allt det fina i landet. Den gemensamma nationella känslan som rådde innan Kennedymordet går inte att återskapa idag, hur gärna man än försöker med nya patriotiska krig. Folket vet att det nu bara är fråga om lögner och söker sedan tröst i hysterisk religiositet. Jesus ska piska det onda ur nationen. Det är fel väg!

Vinstmaximerad folkfest?

Här i Europa tar vi av någon anledning alltid till oss de sämsta idéerna från Amerika. Dokusåpor, plastikoperationer, idiotiska trender och hänsynslös marknadsföring, whatever. Vi måste försöka lära oss att ekonomin inte kan vara allenarådande i precis alla beslutsprocesser. Vi måste bekämpa alla beslut som är fattade av räknenissar med enbart ekonomin i fokus. Räknenissarna har nämligen generellt inget sinne för varesig stil eller finess. Det finns faktiskt andra värden som både är större och viktigare att försvara än vissheten att tjäna några snabba dollar på övertygelsen att folk är ännu dummare än de själva. Jag är övertygad om att människorna i allmänhet vill ha saker som har ett värde. Vissa saker måste helt enkelt få kosta.

Att vi i Sverige dessutom ska behöva vara så kulturellt efterblivna och tvingas leva i en sådan total brist på ideer och flärd är så knäckande. "Nej! ingen blåsorkester på Valborg, det blir för dyrt! Dessutom tycker den grekiska föreningen att blåsorkestrar som regel är främlingsfientliga". Idrottsföreningen måste få sälja korv på centrum-karnevalen annars får vi inget bidrag från kommunen nästa år.
Ingen glädje, bara en massa ekonomiska och politiska beslut. Varför då fira över huvud taget? Jo, för att det förväntas att man firar trots att ingen egentligen är intresserad. Det är så skitnödigt! Skulle kyrkan exempelvis personligen tacka alla som gick i högmässan, låta besökarna få veta att just de var värdefulla och fina människor skulle kyrkorna sannolikt snart vara fulla med folk. Skulle man dessutom ge dem en flaska vin i present skulle kyrkorna snart konkurera om Tv-tittarna.
Makes you think, doesn't it?

För att genuin feststämning skall infinna sig måste man bjuda till och ge folk något att yvas över! Annars blir det ju som att ge barnen julklappar som senare måste lämnas tillbaka. Det funkar en gång, sedan fattar barnen att det bara är ett spel och hela iden med julklappar blir till grus. För alltid.

Vi måste återge saker och ting ett ordentligt värde. Inte bara låtsas att något har ett värde, det solkar bara ned den värdelösa företeelsen ytterligare.
Kvalitet vinner alltid i längden! Oavsett vad marknadsanalytikern säger.
Jag ska ge ett exempel: Disney har ett högt egenvärde ungefär fram till det man gör Djungelboken 1967. Det goda i företaget, viljan att göra gott försvann när Walt Disney dog 1966. Walt Disney ersattes av marknadspersoner som bara såg dollar och bara låtsades vilja göra gott. Därav unkenheten i allt de tagit sig för sedan dess.
En marknadsanalytiker har aldrig skapat någon klassiker! Aldrig någonsin!
Om DaVinci eller Edison tänkt uteslutande med plånboken hade de aldrig uppfunnit något av värde och vi hade sannolikt fortfarande suttit i mörker.
Det är svårt att läsa börskurserna utan ljus. Konstnärer, regissörer, kompositörer och kreatörer däremot lyckas roa generation efter generation genom ett humanistiskt tänkande oftast befriade från vinstkrav och aktieägares intressen.
Inte sällan lever de dessutom i fattigdom. Vi måste ta tillbaka glädjen!

"Sopstationen" på Karlbergsvägen den 24 augusti.

Jag förstår att det är frustrerande för Sita som uppenbarligen inte får resurser att utföra ett vettigt jobb.
Det blir ju inte bättre av att en del ljushuvuden tydligen tror att Sitafolket vill titta på TV när de skall tömma behållarna.
Det är så svårt att förklara de här sopbergen för utländska gäster som är vana vid en fungerande sophantering. "I Sverige lägger man ut allt man inte vill ha i gathörnen och där får det ligga". Man förstår ju att Sita blir förbannade, de har ju avtal att hämta återvinningsbart material. Men eftersom sophanteringen inte längre fungerar i innerstan så har andra saker också en tendens att hamna här. Ibland ser det här hörnet värre ut än en favela i Rio.

Men visst, det är svårt för den laglydige att göra sig av med miljöfarliga sopor. Var kastar man en gammal dator, en stor betongklump eller en värmedyna? Jo, då får man åka utanför stan till någon undangömd bensinmack i ett industriområde någonstans. Miljöstationen på macken är dock inte öppen annat än på helfria måndagar om det inte regnar. Och de som ska tömma den fulla containern har inte tömt den på tre veckor... och så håller det på. Vad gör man om man inte har bil? Då är det ju mycket lättare att bara ställa ut grejerna man vill bli av med. Förr eller senare försvinner de ju.

De här stationerna är fula, luktar och tar en oherrans massa utrymme i anspråk. Utomlands har jag sett överbygda underjordiska containrar som rymmer fem gånger så mycket som våra holkar, dessutom syns de inte.
Det är bara en strut som sticker upp. Sedan kommer en lastbil och lyfter upp hela containern ur marken, ställer dit en ny och fäller tillbaka locket igen.

Politikerna måste göras uppmärksamma på att kommunens avtal med Sita är fullkomligt otillräckligt!
Om vi nu ska vara miljömedvetna måste medborgarna erbjudas en vettig möjlighet att göra sig av med miljöfarligt skräp. Annars hamnar skräpet förr eller senare i Hagaparken!

Sommarläsning: JRE försöker få ett uppehållstillstånd i Frankrike - Del 2

Den 23 januari 1998 skulle visa sig bli en upplevelse med Nazistiska inslag...
Till att börja med kom vi i tid, Vi fick sedan vänta i omkring 20 minuter tillsammans med andra nervösa invandrare... Vi såg dvärgkvinnan tulta förbi och kände en stark motvilja till hela situationen.
Jag blev kallad av någon som mest såg ut som en blandning av MC-snubbe och instruktör för bergsbestigare, komplett med skinnväst, kängor och hästsvans men utan uniform.
Isa blev genast tillsagd att vänta på sin plats, inte vänligt och utan förklaring...
Jag följde ensam människan in i ett mycket trångt rum. Jag blev hänvisad till en obekväm plats nära skrivbordet.
Sedan började "förhöret".
Frågor haglade på snabb polisfranska. "Varför är ni här? herr (tittar i pappren) Nordin"
För att få ett uppehållstillstånd, svarade jag sanningsenligt på så bra franska jag kunde.
Varför vill ni ha uppehållstillstånd? För att få bidrag?
Ehh, nej, för att det vore väl bra med ett uppeh... Vore bra?! avbröt han. Varför?
Ja, jag har fått klart för mig att man måste ha ett uppehållstillstånd för att få ett fast jobb och för att få ett uppehållstillstånd måste man ha fast jobb, förklarade jag uppgivet. Försök inte göra er lustig! Genmälde machopolisen.
Nej inte alls, svarade jag, men jag har bestämt mig för att börja med uppehållstillståndet!
Pass! Svarade polismannen. Jaha då ska vi se, svarade jag. Pass! Hans utsträckta hand vibrerade uppfordrande mot bordsskivan.
Ja, jag har det här I min påse... vänta lite...
Här väntar vi inte! Hojtade han tillbaka. Jag beslöt att inte försöka med några tricks, så skulle det nog gå fortare. Här har jag pass, id-kort, papper från Arbetsförmedlingen både den svenska och franska. Intyg om sjukförsäkringar... etc..
Pass!! Svarade polisen som uppenbarligen fått sin utbildning i helvetet.
Jag gav honom passet. Han såg på mig som om passet var en illa gjord förfalskning. Han vände och vred på mitt fina svenska pass. När kom ni hit till Frankrike första gången herr (titta i pappren) Nordin?
Det beror på svarade jag... Beror på!!! vaddå! Han såg alldeles galen ut.
FÖRSTA gången var 1991 men 1997 i mars... hur menar ni?
Jag menar ingenting, jag konstaterar att ni är sen med er ansökan om uppehållstillstånd herr(titta i papperen) Nordin!
Jag begrep ingenting. Får jag förklara då tack, svarade jag irriterat.
Jag har farit hem till Sverige då och då, senast i december, och nu säger jag till er att jag kommit hit den 6 januari och det kan inte alls betraktas som sen ankomst över huvud taget!
Men innan var ni här som turist! herr (titta I pappren) Nordin!
Jag är fortfarande här som turist! Svarade jag. Det är väl ganska vanligt att man inte ansöker om uppehållstillstånd om man stannar kortare tid än ett halvår, menar ni att jag gjort något olagligt eller?
Nej, varför då? Svarade han blixtsnabbt.
Ja, jag känner mig som en kriminell med era "konstateranden" och antaganden.
Är ni kriminell herr (titta i pappren) Nordin? Har ni dödat någon människa?
Nej det är just det jag säger! Jag har fanimej inte gjort ett enda jävla fel men ändå behandlar ni mig som kriminell!
Det gör jag inte alls! Han slog ifrån sig och slängde med hästsvansen. Jag konstaterar att det finns luckor i er beskrivning av er vistelse här som jag förstår har pågått sedan i mars 1997, här pratar vi fakta!! Allt annat kan ni lämna hemma! Förstått!! Men…försökte jag… Var bor ni någonstans förresten?! Avbröt han.
Hos min flickvän...
Vad gör hon? Vilken nivå befinner hon sig på? Adress tack!! Han var beredd med pennan.
Ja hon är nyutexaminerad och utan jobb... Här har hon skrivit ett brev som talar om att jag bor med henne…med adress... Nivå?? Vadå? Jag förstod ingenting. Vi bor på tredje våningen tänkte jag, kan det vara det han vill veta?
Utbildningsivå! Skrek machosnuten.
Ja, vore det inte bättre om hon kunde få komma in och tala för sig själv, dessutom pratar jag ingen vidare franska, det vore lättare... Varför då!? Förstår vi inte varandra herr (titta i pappren) Nordin. Ni kan tala engelska om ni vill, basunerade han ut med en överlägsen min som deklarerade att jag vid det här laget betraktades som avskum.
Jag växlade blixtsnabbt om till Engelska och förklarade med så många krångliga uttryck som möjligt att jag fanimej inte var i Frankrike för att få några löjliga bidrag som jag lika gärna kunde få i Sverige. Och om inte det skulle vara trovärdigt så hade jag väl nästan hundra tusen på banken, vill du kolla?! Jag har precis sålt en bostadsrätt för att flytta hit! Jag är här för att söka arbete och bo här med min flickvän, är det så vansinnigt svårt att förstå! Om jag kom hit I mars eller till jul vad fan spelar det för jävla roll, när man har en timmes bilväg till Luxemburg, Tyskland eller Belgien. Jag skulle kunna leva här som turist resten av mitt jävla liv om jag ville, det är ju bara att åka till Ikea och handla i Tyskland var tredje månad, som om det skulle vara så jävla svårt. Dessutom, om du vill ha en rigorös kontroll över hur jag har kommit in I Frankrike och vid vilken gräns, kan du väl tala om för dina kompisar I tullen att dom kan använda sina stämplar till det dom är avsedda för, som för övrigt är brukligt att man gör i resten av världen, men den franska tullen är ju aldrig ens bemannad,så det blir nog lite svårt. Dessutom har jag hört att mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen har gränskontrollerna upphört, vore det då inte på tiden att det här synnerligen fåniga och föråldrade systemet med uppehållstillstånd inom EU också försvinner, när det ändå inte går att kontrollera vem som kommer in och när... lägg av nu och lek Gestapo och ge mig ett uppehållstillstånd innan jag ringer TV. (Här hade jag velat ha applåder från publiken)

Han verkade inte begripa mer än vart fjärde ord jag sa, och det var nog tur för mig.
Dock verkade han begripa att jag hade viss bildningsnivå och inte lät mig förolämpas av en skitig landsortspolis, skrivbordspolis dessutom hur macho han än var... Jävla typ!
Han ändrade attityd, kom plötsligt ihåg mitt namn, började tala tydligare, och till slut sa han att min franska var utmärkt... Ja, jag hade kanske inte lärt mig att bråka med myndigheter än men det kommer säkert sade jag än en gång på engelska. Hur som helst fick jag slutligen något slags papper som sa att jag får vara kvar en månad till och efter det skulle nog det förbannade uppehållstillståndet komma på posten.

Machosnubben signerade papperet med en signatur stor som ett vykort och som liknade en pricktavla med svans.
Isa tolkade sedermera hans signatur och kom fram till att han var en person som trodde han befann sig i världens centrum och dessutom förmodligen var våldsam, den mest bisarra signatur hon någonsin sett, påstod hon. Jag tillade att han verkade finna stort nöje i att förnedra och förolämpa sina medmänniskor och att han antagligen var nazist.
När jag äntligen kom ut visade det sig att Isa frågat damen vid disken varför hon inte fick följa med in... Hon möttes med avsky och fick några tjusiga ramsor skällsord efter sig och fick mellan ramsorna veta att det i det närmaste var otroligt hur man kunde fråga så dumt. Men kanske behöver han hjälp, försökte Isa. Kanske förstår han inte frågorna... Då hade dvärgkvinnan svarat ”Ja men vad i hela friden det finns ju papper och penna! Han kan väl rita... då. Det ska väl inte vara så himla svårt! Eller?!" Isa började nästan gråta.

Jag fick aldrig något uppehållstillstånd i Frankrike. Vi flyttade till Sverige ett år senare.
Jag vistades illegalt i Frankrike större delen av 1998 beroende på de Franska myndigheternas strul.

Sommarläsning: JRE försöker få ett uppehållstillstånd i Frankrike - Del 1

Nu är det dags för semester... Då passar jag på att bjuda på en gammal skröna, en favorit i repris för Klas som var den ursprunglige mottagaren.

1997-99 bodde vi i Frankrike, i Isas hemstad Nancy. När mitt turistvisum gick ut skulle jag skaffa mig någon form av uppehållstillstånd. Men eftersom jag formellt sett var arbetslös så skulle det bli knepigt. Vi försökte då att fixa tillståndet bakvägen genom att söka några mystiska bidrag som möjligen skulle få in mig i det franska systemet och göra uppehållstillståndet till en simpel formalitet. Vi var alltså tvungna att ge oss in i den franska byråkratin som får den svenska dito att likna en fruktstund på lekis. Sverige var färsk EU-medlem och de franska myndigheterna hade nästan manngrannt missat sveriges inträde i unionen. Eftersom ett turistvisum i princip förnyas varje gång man lämnar landet tyckte vi inte att det var någon stor grej, Nancy är dessutom något av en gränsstad där man är van vid den här sortens problematik. Men oj vad vi bedrog oss!

Vi spolar tillbaka till början av januari 1998.
Isa kom en dag till insikt om att vi kunde få något slags bidrag, eftersom vi levde tillsammans och ingen av oss formellt sett hade en anställning... Vi begav oss därför till Rådhuset för att fråga hur det gick till...
-Man går till CAF (socialkontoret) och hämtar blanketter, fyller i dom, och sedan väntar man, sa damen.
Att jag var Svensk... nä... det gör nog inget, EU vet ni... Men skaffa ett personbevis från Sverige för säkerhets skull så blir det nog bra, tyckte hon.

Sagt och gjort, vi begav oss till CAF. Där var det kö i två timmar och fullt av konstiga typer med tatueringar och dålig andedräkt. Tillslut blev vi inropade till ett bås för att förklara vårt problem för en sekreterare...
Hon var gammal och hygglig och gick igenom våra papper på fem minuter och konstaterade snabbt att det inte var något hinder att jag var Svensk -Vi var ju alla en stor familj nuförtiden, sa hon, men jag var tvungen att deklarera hur mycket jag tjänat 1996 och skaffa ett bevis för att jag bor hos Isa först. Sedan skulle resten ordna sig, sa hon.
Var får man detta bevis någonstans? Frågade vi. "Hos La Prefecture"(Länstyrelsen).
Vad trevligt! Tack!

Det tog oss en halv dag att hitta La Prefecture, som var väl gömt inne I rådhusets virrvarr av korridorer och många dörrar. Väl där fick vi veta att de stängt för dagen, men att vi var välkomna imorgon. Då var det också väldigt viktigt att vi tog rätt nummerlapp, de är röda. De blå är något annat, fick vi veta.

Nästa dag...
Pigga och glada ramlade vi in hos La Prefecture...
Det var mer att likna vid en polisstation. Vi blev raskt påflugna av en kvinna i plysch som frågade oss vad vi ville, med ett tonfall som om vi vore kriminella.
Vi talade om att vi befann oss någonstans mitt i karusellen och att vi ville ha det här beviset som talar om att jag officiellt bor hos Isa I Nancy. Har du uppehållstillstånd? Svarade plyschkvinnan.
Nä, jag har ju just kommit hit, ljög jag. För att få det här beviset måste du ju självklart ha ett uppehållstillstånd! Hon himlade med ögonen. Men EU! Rådhuset sa... CAF, det skulle inte vara något problem... stammade jag fram. Ha!...Dom vet ju ingenting om sånt fattar du väl! Ett permanent uppehållstillstånd får man ju inte hur som helst! Vad ska du med det till förresten? Dundrade plyschkvinnan. Isa förklarade varför. Min franska var inte tillräcklig för att detaljbråka med avancerad fransk länstyrelse.
Ja men det går ju inte... Här kan han ju inte stanna hursomhelst i tio år! Det fladdrade i plyschen.
Hör här, sa jag. Om jag inte vill stanna här i tio år, utan endast vill ha det här beviset som talar om att Isa har en person boende hos sig så går inte det, är det det du försöker förklara?
Inte om du tänkt stanna i tio år i allafall!
Vi gav upp! Uppgivet frågade Isa var jag kunde få ett uppehållstillstånd. Inte här! Skrek pyschkvinnan.
Det är hos Polisen man får sånt! Vi bestämde oss för att fråga hos polisen istället för att stå där och stampa. Vi var alldeles röda om kinderna när vi kom ut på gatan igen.

Hos Polisen
Oj vad mycket folk det var hos lagen. Vi fick stå i kö tillsammans med tre araber, en nervös kines och ett antal illa klädda östeuropeiska tanter. När jag såg att kvinnan bakom disken var dvärg sa jag till Isa, -Nu kommer säkert regissören fram och bryter snart, för det här kan bara inte vara på riktigt! Isa som dessutom är rädd för dvärgar. Hon blev knivhotad av en dvärg för att hon skrattade högt på gatan en gång. Det hade tagit en stund för henne att övertyga dvärgen att det inte var honom hon skrattade åt, men det är en annan historia.

Hur det nu var så blev det till sist vår tur. Isa höll sig krampaktigt i våra papper och bad tyst att dvärgkvinnan inte skulle dra kniv. Vi förklarade vårt ärende och dvärgkvinnan svarade.
–Ja, det blir inte lätt! Varför vill du vara här?! Ja... Jag vill det, räcker inte det? Svarade jag oskyldigt. Pass! Papper! halvskrek damen med en utsträckt hand. Jag lämnade snabbt över min mapp. Vänta därborta, jag ropar, sa hon och pekade upp i taket... Ja tack.

Nordin!!! För att få uppehållstillstånd skriver din arbetsgivare under här, här och här, sen får vi se…
Ja... men som jag förklarade så har jag ju ingen fast anställning, jag frilansar, påpekade jag försiktigt. Varför kommer du hit då?!" skrek dvärgdamen. För att jag vill ha ett papper som talar om att jag bor tillfälligt hos Isa här bredvid mig, svarade jag aningen irriterat. Det kan du ju inte få här! Dundrade den lilla.
Du får gå till La Prefecture först! Nästa! Sedan lämnade hon mig med blicken.
Hallå där! Jag kommer från La Prefecture och plyschkvinnan där skickade mig hit!
-Varför sa du inte det då?! Sa dvärgkvinnan och såg på mig som om jag vore efterbliven.
Ja... he he...förlåt, kröp jag. Hur gör vi nu då?
Ja, hursomhelst, har du inget jobb så får du inte stanna! Ja men, jag är Svensk, som ni redan sett i mitt pass, och Sverige är som ni säkert känner till medlem i EU sedan första januari 1995... Va? EU? Varför sa du inte det med en gång!?
Ja du, bra fråga. Svarade jag med trött min. Vänta! Sedan ringde hon till La Prefecture och frågade vad hon skulle göra med mig och ondgjorde sig för polaren i luren "Folk blir bara värre och värre, snart vet jag inte vad vi ska göra med allt pack som kommer hit!" Det var ju uppmuntrande. JaJaJaJa, sa damen. Du får väl bestämma tid för ett möte med… och så skrapade hon ihop något oläsligt på en lapp och skickade upp på disken utan att titta på mig... Bestämma tid? Jaha, det står 23 januari 09:30 här. Det verkar som det redan är bestämt sa jag. Jag fick ingen kommentar. Har du inget jobb så går det inte! Så är det bara! Nu var vi arga, både dvärgkvinnan och jag. Men säg mig, försökte jag, hur bär man sig åt om man har pengar och inte behöver jobba? Får man inte vara här då? Nu var jag allt bra listig tänkte jag... Va! Skrek hon. Driver du med mig?! Varför sa du inte det med en gång! Någonstans där kände jag att det fick räcka. Ja tack då, ni verkar ju inte ha koll på någonting, vi kommer tillbaka den 23 tack...