Skivsamling

Att samla skivor är nog en företeelse som snart kommer att försvinna. Jag samlar själv och har med åren lyckats få till en hygglig samling. Tidigare samlade jag vinylskivor, en samling som inte utvidgas i princip alls sedan början av 90-talet. Singlarna har till och med fått flytta ner i källaren. CD-skivorna har sedan ett par år tillbaka också börjat stanna av i antal, ungefär i takt med skivbolagens sjunkande försäljningssiffror.
Jag frågade mig häromdagen vad det här kan bero på. Jag är ju inte mindre intresserad av musik idag än för säg tio år sedan. Har jag mindre tid att lyssna på musik nu? Ja kanske. Jag tror många andra skivsamlare känner likadant. Man orkar inte hänga med helt enkelt. Vad är det för idé att bygga upp en samling av en viss typ av ljudbärare när formatens livslängd bara blir kortare och kortare. Det är ingen idé att satsa på något format eftersom det snart kommer något nytt, ännu bättre.
Man skulle kunna anta att skivsamlandet började ungefär kring sekelskiftet 1900. Dessa samlare kunde samla på 78 varvare i ungefär 55 år innan mediet blev obsolet och ersattes av vinylskivan. Vinylsamlarna i sin tur fick bara runt 40 år på sig innan deras favoritobjekt gick i graven. CD skivorna har funnits i drygt 25 år men är redan gammalmodiga. CD-skivornas ljudkvalitet anses dessutom vara otillräcklig för dagens krävande lyssnare.
Det finns idag en uppsjö av alternativa format och digitala lagringssätt som gör samlandet mer eller mindre omöjligt. Och fler format är av allt att döma på väg. Dessa nya format lär i sin tur ersättas av andra inom tio år om utvecklingen håller i sig. Man kan ju inte samla på ljudfiler eller flashminnen!
Jag tror att hela musikbranschen står inför en revolution vi bara sett början på. Upphovsrätten urholkas av fildelning och konsumenterna tröttas ut med ständiga formatbyten. Storbolagen kommer i sinom tid tvingas att satsa på andra saker än ljudbärare eftersom konsumenterna inte längre bryr sig.
Trist men oundvikligt, särskilt för oss skivsamlare som antagligen får hitta något annat att samla på eftersom det är själva samlandet som är grejen. Att samla är som att lägga pussel och om man beroende på yttre omständigheter aldrig får lägga sitt pussel färdigt tappar man snart intresset.

9/11 Dokumentärer

Den senaste tiden har jag roat mig med att se olika dokumentärer som försöker belysa vad som egentligen hände vid och ikring terrorattackerna i USA den 11 september 2001. En del av filmerna är otroligt konspiratoriska och andra mer lågmälda. I helgen såg jag ytterligare en, Press For Truth hette den. Den får väl sägas vara en av de mer lågmälda i genren. Den handlar om ett gäng änkor från New Jersey "The Jersey Girls" som ställde ett antal frågor till regeringen efter terrorattackerna sedan de förlortat sina män i dåden. De fick inga svar. De vände sig då till medierna och pressade så småningom fram den kommission som regeringen slutligen tillsatte. Änkorna tar aktiv del i arbetet och förser kommissionen med frågor... inte heller här får de svar...

Mycket intressant film, välgjord, faktakonstaterande och relativt fri från spekulationer. Det råder ingen tvekan om att den amerikanska regeringen och presidenten verkligen gjorde sitt yttersta för att någon oberoende granskning inte skulle genomföras. Den "oberoende granskning" som till slut kom till stånd blev till en ganska illa underbygd redogörelse som helt utelämnade många av de viktigaste frågetecknen kring katastrofen. Det viktiga med kommissionsrapporten verkade vara att poängtera regeringens handlingskraft och kompetens, just det som ifrågasattes av änkorna.

Vad som framkommer är i korta drag att regeringen var väl medvetna om att något var på gång och att de vidtog speciella åtgärder för sin egen personliga säkerhet men att man inte lät informationen komma ut till vare sig medier eller allmänhet i den ofattning som var önskvärd. Exempelvis utrymdes inte WTC omedelbart efter det att det första planet kraschat. Många varningar hade utfärdats och det rådde knappast något tvivel om att det var fråga om någon sorts attack och inte någon som flugit lite fel. Med den information regeringen hade tillgång till borde man definitivt reagerat annorlunda än vad man gjorde. Man vidtog inte heller några som helst åtgärder inför det faktum att man kl 8 på morgonen den 11 september 2001 hade fyra kapade plan som flög omkring i östra USA. Det normala hade varit att skicka upp flygvapnet. Vid en tidigare incident med ett kapat plan i Florida kom flygvapnet upp och lyckades tvinga ner det kapade planet på 20 minuter. Den 11 september 2001 flög fyra kapade plan fritt omkring i över två timmar utan att någon vidtog några som helst åtgärder. Varför?

Det är denna typ av frågor änkorna ställer, först till regeringen och sedan till kommissionen. Förklaringarna uteblir i princip helt. Filmen visar att det är viktigare att behålla greppet om makten till varje pris och att maktens människor inte drar sig för att tillverka sanningen i efterhand. Dessutom får man se utdrag ur en del presskonferenser där president Bush visar sig vara närmast förståndshandikappad med tanke på hur han svarar på frågorna han får.
Ju mar man gräver i det här desto konstgare blir det. En sak är helt säker, sanningen har vi inte fått veta. Vad som egentligen hände och vem som ligger bakom dåden är egentligen inte så intressant i det här skedet. (Man hoppas ju alltid på att det är Elvis och Hitler som ligger bakom allt sånt här). Det jag tycker är läskigast är den amerikanska regeringens försök och uppenbara vilja att föra folket bakom ljuset till vilket pris som helst. Varför? Om det nu var en helt oförberedd attack som de vill få oss att tro, varför dyker det upp så mycket konstigheter som tyder på motsatsen?

De som bestämmer i USA har bestämt sig för vad som hände och då är det bara så, oavsett vilka bevis som kommer fram. Bush skulle antagligen inte tycka det vara konstigt att gå ut i medierna och påstå att han aldrig träffat Bin Laden om han samtidigt hade honom inneboende i Vita Huset. Utrikesminister Condolezza Rice verkar också vara en skön lirare. Hon skriver memos och rapporter som när hon under ed blir tillfrågad av kommissionsen "inte innehåller något väsentligt". När sedan memot eller rapporten kommer fram och visar sig innehålla väldigt intressanta saker bestämmer hon sig helt enkel för att hon aldrig har skrivit något memo eller någon rapport... Detta gör hon med stor pondus utan att röra en min och som om inget har hänt. Vem skrev då memot? Något liknande hände också när de ansvariga för katastrofplatsen redogjorde för innehållet i planens svarta lådor som hittades i bråten. Man började försiktigt men klumpigt. "Vi har hittat tre av fyra svart lådor - men de innehöll inget av värde". När medierna sedan krävde att få ta del av innehållet hade man plötsligt inte hittat några lådor alls.
Sedan försöker någon med att innehållet var för skadat för att tydas... Om det nu inte gick att få fram information ur de här lådorna man inte hittade hur kan man då göra bedömningen att innehållet samtidigt inte innehöll något av värde? Hur kan eld fullkomligt pulverisera tre skyskrapor och de här svarta lådorna (som normalt sett klarar alla typer av fysisk påverkan) när man samtidigt hittar något så förgängligt som kaparnas oskadade pass i bråten flera dagar senare? Då får man onekligen idéer om att någon ville att passen skulle hittas men att de svarta lådornas innehåll skulle vara höljt i ett klädsamt dunkel... Jag köper det inte.

Jag tycker 9/11verkar vara en betydligt värre soppa än Kennedymordet. Viktigt att notera är att USA drog igång stora krig i direkt anslutning till båda händelserna.