15 mars 2006

En Allegori

















Vi har alla en båt som skall föras framåt, över öppet hav mot ett himmelskt mål. Våra båtar är indelade i grupper. Varje grupp har en vägvisare, en lots. Flera av lotsarna är dock blinda, har bristande kunskaper i navigering och kan därför inte tala om för sina båtar vilken rutt de kan ta eller hur fort de får åka. Varje lots har trots detta mandat från gud att föra sina båtar mot det himmelska målet. Det himmelska målet är väl upplyst men svårt att nå eftersom det finns många vägar som kan leda dit.

Med det gudomliga mandatet i ryggen känner sig lotsarna som övermänniskor, trots sin blindhet och bristande navigeringskunskaper. Lotsarna bistår sina båtar därför så lite som möjligt. Båtarna får inte upptäcka bristerna i konstruktionen. För att lätta sin börda har lotsarna därför godtyckligt valt ut ett antal ledarbåtar som får ta hand om navigeringen.

Det råder av den anledningen en viss förvirring bland många av båtarna eftersom ledarbåtarna inte är allmänt kända. Ledarbåtarnas uppgift är dessutom höljd i dunkel även för ledarbåtarna själva. Ledarbåtarna har i sin tur inte heller den kunskap som krävs för att färden skall bli lyckosam för alla inblandade. Lotsarna förlitar sig på att ledarbåtarna klarar av sin dolda uppgift och att inte någon upptäcker bristerna i metoden. Vid stranden till det gudomliga målet väntar ju en riklig belöning.

Guden har satt upp ett antal regler för hur båtarna skall ta sig till målet. Helt klart är exempelvis att alla båtar inte skall komma fram. Lotsarna, som ofta är lite avvaktande åker sist i kön av båtar kan därför bara kontrollera att alla båtar i närheten åker åt samma håll och att kostnaden för resan inte blir för hög. Om någon åker fel är lotsen den siste som upptäcker misstaget eftersom han inte själv vet vilken väg som är lämpligast eller snabbast.

Lotsen förlitar sig helt på ledarbåtarna och att de via radio rapporterar vilka båtar som olovandes navigerar på egen hand eller vilka som avviker av andra skäl. Både lotsen och ledarbåtarna anser sig listiga. Lotsen för att han upptäcker misstagen trots att han är blind.
Ledarbåtarna i sin tur för att de får belöningar av lotsen när de rapporterar. Belöningar som de andra båtarna inte känner till. Det är givetvis frestande att uppfinna en sanning när den belönas oavsett sanningshalten. Därför är inte ledarbåtarna så noga med vad de rapporterar.

Vissa av de andra båtarna har upptäckt att vissa båtar belönas när de informerar lotsen om oegentligheter i gruppen. Oegentligheter vars riktighet ibland kan ifrågasättas. Hur kan det komma sig att lotsen som skall visa vägen är blind? Det är något som inte stämmer. Ibland påstår lotsen att det blåser upp till storm trots att solen lyser. De förstår inte varför guden satt blinda att visa vägen. Lotsen ser därför till att de misstänksamma båtarna får radion urmonterad. Kunskapen om lotsens verkliga beskaffenhet eller annan information som styr lotsens planer får inte sprida sig.

Några av båtarna bestämmer sig för att försöka få lotsen att godkänna en speciell rutt de upplever som fördelaktig. Eftersom lotsen inte själv vet den rätta vägen eller vilken rutt som verkar klokast att ta godkänns initiativet till vägvalet trots att det kan vara fel väg att åka.
Guden har nämligen talat om för lotsen att just den sortens initiativ skall premieras.
Lotsen tillsätter en ledarbåt i spetsen för gruppen eftersom han inte själv är villig att ta på sig ansvaret för en eventuell irrfärd. Fåfänga går före kunskap och ansvar.

Guden gnuggar sina händer eftersom guden vet att många båtar på det här sättet kommer att segla vilse på vägen till det himmelska målet eftersom deras lotsar är blinda och okunniga.
Det himmelska målet har nämligen bara plats för hälften av alla båtar...Och vid det himmelska målet står nya blinda lotsar redan beredda.
Beredda att föra de som kommer fram mot ett nytt himmelskt mål...
Vem är vinnare? - Vem är förlorare?

09 december 2005

En Feministgrej

Borde inte tjejer och killar kunna tävla tillsammans i olika idrottsgrenar?
Det tycker jag! Jag tänker på simhopp till exempel... och olika stafetter... Är det verkligen så stor skilnad mellan kvinnor och män? I en stafett skulle blandningen mellan kvinnor och män kunna tillföra ytterligare ett spänningsmoment beroende på vilken sträcka respektive tävlande utför. Kvinna tävlar mot man följt av en man mot en kvinna... det borde gå jämt upp i slutänden... Tydligen kan det bli dumt om damer och herrar tävlar tillsammans på lika villkor i vissa grenar. 110 meter häck skulle exempelvis sannolikt alltid vinnas av en man... spjut, kulstötning och hoppgrenar likaså...

Hur ser tokfeministerna på det här? De vill ju förändra reglerna inom många andra områden, varför inte inom idrotten? Om nu män är starkare eller snabbare borde man väl se till att ändra på detta genom lite smarta regeländringar? Eller är idrotten det enda som klarar sig från en feministisk genomlysning...Varför i så fall? Mixade fotbollslag? Tennis, badminton, fäktning och annat som är lika mycket precision som kraft borde väl funka? Jag ägnar mig exempelvis åt boule... en heltigenom jämlik idrott... kvinnor och män kan alltså mötas på lika villkor. Den dagen vi ser mixade fotbollslag i VM, först då kan vi börja tala om verklig jämlikhet.

Då känns sånt som Fi lite fjönsigt eftersom kvinnorna bakom den fasaden nog egentligen bara är intresserade av personlig makt och inte av ett bättre samhälle. Dessutom får jag en känsla av att deras utgångspunkt är att sätta dit männen och göra livet så surt för män som möjligt som någon sorts historisk hämd. Kvinnorna på en Fi-kongress kan exempelvis ägna sig åt ohämmad kvinnochauvunism och inte tycka det är märkligt. Man kan peppa varandra med direkta mansfientligheter... det tycker jag är anmärkningsvärt! Jag brukar roa mig med att byta ut ordet kvinna mot man i de högljudda feministernas utspel och då framstår hela deras värdegrund ofta som närmast fascistisk. Tänk om det skulle bildas ett mansparti, vars enda programpunkt vore att stärka mannens ställning i samhället... Bara det skulle nog kunna leda till åtal... Vilket jävla liv det skulle bli! Skulle sedan en man sitta i TV och säga att kvinnor är djur skulle han tveklöst bli lynchad. Konstigt, varför funkar inte det?

Jag begriper inte heller de feministiska gruppernas hat mot alla former av porr...
Igår satt en Fi-politikerkvinna i TV och talade sig varm för att politikerna nu tvingas att bo på hotell som inte erbjuder kabel-TVkanaler som visar porr... Undra vad som händer med en om man råkar se porr på ett hotell? Hamnar man i helvetet? Hatar alla kvinnor porr? Om man skulle tvinga politikerna att bo på hotell som inte serverar alkohol? Om man skulle tvinga politiker att åka kommunalt istället för taxi? Det skulle ju ingen av dem gå med på trots att det egentligen är mer relevanta krav i sammanhanget... dessutom sparar det skattebetalarnas pengar...
Nej... jag tänker inte rösta på Fi... De verkar korkade!
Jag är humanist!

01 december 2005

Korvkioskerna runt S:t Eriksplan

Märklig upptäkt!
Om man står på ett visst ställe på S:t Eriksplan och låter blicken vandra från vänster till höger så ser man inte mindre än fem korvkiosker. Vilken sanslös valfrihet!

1: Rörstrandsgatan, mitt emot Filadelfiakyrkan.
2: S:t Eriksplan, precis utanför tunnelbaneuppgången.
3: Torsgatan/S:t Eriksgatan, precis utanför tunnelbeneuppgången Torsgatan.
4: Odengatan, i fjärran ser man korvmojen med parken i ryggen.
5: Den som precis håller på att byggas mitt på S:t Eriksplan.

Stockholmaren älskar tydligen korv...

17 november 2005

Kate Bush släpper ny skiva efter 12 års tystnad.






Aerial - Kate Bush
EMI



Äntligen kommer något som var värt att vänta på!
Jag tycker det är så uppfriskande med en sån här skiva.
Det har egentligen ingen betydelse att jag gillat Kate sedan jag var liten.
Nu för tiden är det så ovanligt att en ny platta har mer innehåll än yta, det räcker gott för mig. Jag visste inte att jag var så pass svältfödd på riktigt genomarbetade album.
Jag får en speciell känsla av den här skivan, en känsla av storhet... Samma känsla som när jag lyssnade på Avalon med Roxy Music första gången.
En känsla jag inte känt sedan jag hörde What's The Story Morning Glory med Oasis... Klassikerkänslan...
Jag bugar djupt för skivbolaget som vågat släppa en sån här platta idag när allt är strömlinjeformat, vinstmaximerat och uträknat i förväg.

Det är således närmast en kulturgärning Kate (och EMI) har gjort! Som vanligt när hon är i farten går det inte att avfärda. En platta som inte går att avfärda är väl per definition bra? Visst är Aerial bitvis ganska flummig men jag föredrar ett flummigt innehåll framför inget alls.

På Aerial finns låtar som är bland de bästa hon någonsin gjort. Extra befriande är också att hon uppenbarligen inte siktar på hitlistor som hon gjorde på förra plattan The Red Shoes. På den fanns exempelvis en osannolik duett med Prince.
Befriande också att Nunstedt i Expressen som vanligt inte fattat ett dugg!
Välkommen tillbaka Kate!
Full pott!

05 november 2005

Kommissionen

Är det någon som egentligen tittar på tv-serien kommissionen?
Allting med serien är så fullständigt osannolikt. Karaktärerna, handlingen, replikerna, "specialeffekterna", ja allt är fullkomligt osannolikt.
Om man nu vill göra en serie som skall vara realistisk eller trovärdig borde man kanske använda sig av någon form av realism. Men som vanligt när nötterna på SVT får en fet budget att göra av med så går det käpprätt åt helvete. Man tar i för mycket på fel sätt. Det finns exempelvis en mycket ambitiös engelsk version av seriens hemsida.
För vem är den gjord?

Den bärande idén till serien skulle möjligen kunna ha räckt till en sevärd film, inte mer. Kommissionen är en katastrof i alla avseenden. Det enda som skulle kunna rädda serien nu är en hastig inskrivning av Karlsson på taket. Då skulle skulle det nog äntligen kunna bli lite drama av det hela. Dessutom skulle ungarna kanske börja titta.

Ryktet säger att SVT planerat 36 avsnitt (tre säsonger) av eländet. Känn på den! Låt oss hoppas att det inte stämmer. Till råga på allt släpper man parallellt ut serien på DVD. Varför? Vem köper den? Om man bara tittar på ytan framstår Kommissionen som en svensk variant av Lost eller 24. Och det är nog så man tänkt marknadsföringsmässigt. Problemet är bara att alla redan har fattat bluffen.
Det går inte att konstruera ett publiksug utan anledning. Släpp ut ett par sköna DVD:er med Kobra-redaktionens irrfärder istället, där finns det i alla fall innehåll.

Vore det inte bäst för alla inblandade om de här terroristerna släppte en atombomb över Stockholm lagom till jul så vi slipper Kommissionen nästa år.

15 oktober 2005

Theo föddes den 5 september


Vår son Theo lördagen den 15 oktober 2005.
På måndag är han sex veckor.

01 september 2005

Damtidningarna och storfinansen

När vi var hos barnmorskan senast så läste jag tidningen Amelia när vi väntade... Jag brukar göra det.
Av denna anledning har jag faktiskt bättre koll på kvinnotidningarna än på maskulina dito. Café och andra blaskor har jag typ aldrig ens bläddrat i...
De kanske anses för kryddstarka för att komma in i landstingets väntrum, vad vet jag.
För mig räcker det med att se omslagen och rubriker som: "Linda Roosing ska bli pokerproffs!" för att fatta att jag bara kommer att bli arg om jag läser dem.

I det här numret av Amelia hade man gjort någon sorts "statistisk undersökning" om hur kvinnor egentligen ser ut i underlivet. Tydligen har kvinnor lite dålig koll på hur de ser ut där nere och vad som är normalt enligt den förklarande texten.
Man rådde bot på detta genom att visa 30 olika kvinnors nakna underliv i härliga färgbilder.
Man var noga med att påpeka att det var fråga om vanliga kvinnor, utvalda enligt någon sorts slump eller något. Det som förvånade mig var att nästan två tredjedelar av kvinnorna var helt rakade eller näst intill...
Ooops! Är det verkligen så vanligt? Jag trodde denna (i och för sig trevliga) företeelse forftfarande hörde till ovanligheterna. Eller är jag helt gammalmodig?
Kan det vara så att tidningen Amelia vill skapa någon sorts mode? Ligger storfinansen bakom?
Jag kom snabbt fram till att undersökningen var ungefär lika statistiskt riktig som att säga att alla amerikaner är svarta och att den nog snarare visade hur Amelias redaktion ser ut i grillen. Men fattar alla det?

Jag upplever de flesta av tidningarna inom feminin-pressen som ganska märkliga publikationer...
Dubbelmoralen formligen forsar från de glättade sidorna. På ena sidan bantningsmetoder och på nästa vårens fetaste desserter. I den här var det rakat som gällde...
Det gör ju det hela lite förvirrat... Fast det kanske är bra med en förvirrad kvinna... Hon är ju lättare att styra, eller hur!
En tjejtidning som bara skriver om att man ska vara snygg och smal utan att ens nämna alla dem som är anoretiska eller på andra sätt hamnar utanför mallen är ute i ogjort väder.
Politiskt korrekt ska det vara! Därför får vi denna märkliga mix.
Mellan raderna kan dock alla läsa att det inte spelar någon roll att man är dum, bara man är söt.
Frågan är bara vad tidningen har att vinna på mystiska "trensättande" undersökningar?
Man är nog bara ute efter att fånga fler potentiella läsare, i det här fallet förmodligen män.
Marknadsföringsmetoderna blir allt märkligare.

Det finns snart ingenting kvar som är gjort med hjärta och hjärna. Samhället är så genomekonomiserat att allt har ett pris eller en potentiell köpare...Snart lyckas säkert något företag muta in luften som omger oss och avgiftsbelägga den... eller solljuset...
Inom kort kommer i alla fall det politiska systemet att ha spelat ut sin roll och ersättas av multinationella tankesmedjor som räknar ut benefits för aktieägarna och tar beslut därefter.Det skulle kunna gå så långt att man uteslutande börjar sortera människor efter köpkraft istället för efter kompetens eller duglighet. Kompetens är nämligen helt oviktigt för om något skall sälja bra eller ej.

Har du bara tillräcklig köpkraft att uppvisa blir du snart automatiskt intressant för säljaren, som inte kommer sky några som helst medel för att snärja dig, potentiella kund i sitt nät.Det är själva kontrollen och styrningen av ditt beteendemönsster som konsument de vill åt. Det är något lurt med all sorts marknadsföring nu för tiden. De ringer till mig och erbjuder mig att köpa saker för att på så vis spara pengar, hur jag nu skall kunna spara genom att köpa.
Dagstidningarna blir till förtäckta reklampelare för annonsörerna vars gunst de inte överlever utan. Det som vi tror är redaktionellt material är inte alltid det. Nu senast hörde jag att Ericsson betalat Expressen för att göra ett reportage om den nya mobiltelefonen.
Bör man inte skilja på redaktionellt material och annonser? Tänk bara vad som skulle kunna ske med nyhetsprogrammen i TV om de sponsrades av olika intressenter.

I USA sponsrar redan stora företag läroböckerna i skolan. Hur bra är det? Snart är den generationen vuxen och avtrubbad, men med ett gott förhållande till företagen som lärt dem allt de kan.
Är det inte lika illa att ett företag har full kontroll på utbildning, medier och nyhetsbevakning som om staten skullle ha det? Jag vill inte ha en kulturell diktatur dirigerad av multinationella företag. Jag vill inte bidra till denna utveckling! Jag har hellre två statliga TVkanaler utan reklam, än 511 med, som bara är ute efter att lura av dig dina surt förvärvade slantar.
Den valfrihet och fria marknad företagen ofta använder som argument är rent nonsens! Hur kan de hylla något som de gör allt för att inskränka och begränsa?
Bevisen finns överallt!
Det finns väl inget bättre för ett stort företag än att ha totalt monopol på en viss artikel.
De har aldrig varit intresserade av valfrihet.
I framtiden kommer människor bli tvugna att köpa lugn och ro... Det är hemskt tycker jag!

25 augusti 2005

"Sopstationen" på Karlbergsvägen den 24 augusti.



Jag förstår att det är frustrerande för Sita som uppenbarligen inte får resurser att utföra ett vettigt jobb.
Det blir ju inte bättre av att en del ljushuvuden tydligen tror att Sitafolket vill titta på TV när de skall tömma behållarna.
Det är så svårt att förklara de här sopbergen för utländska gäster som är vana vid en fungerande sophantering. "I Sverige lägger man ut allt man inte vill ha i gathörnen och där får det ligga". Man förstår ju att Sita blir förbannade, de har ju avtal att hämta återvinningsbart material. Men eftersom sophanteringen inte längre fungerar i innerstan så har andra saker också en tendens att hamna här. Ibland ser det här hörnet värre ut än en favela i Rio.

Men visst, det är svårt för den laglydige att göra sig av med miljöfarliga sopor. Var kastar man en gammal dator, en stor betongklump eller en värmedyna? Jo, då får man åka utanför stan till någon undangömd bensinmack i ett industriområde någonstans. Miljöstationen på macken är dock inte öppen annat än på helfria måndagar om det inte regnar. Och de som ska tömma den fulla containern har inte tömt den på tre veckor... och så håller det på. Vad gör man om man inte har bil? Då är det ju mycket lättare att bara ställa ut grejerna man vill bli av med. Förr eller senare försvinner de ju.

De här stationerna är fula, luktar och tar en oherrans massa utrymme i anspråk. Utomlands har jag sett överbygda underjordiska containrar som rymmer fem gånger så mycket som våra holkar, dessutom syns de inte.
Det är bara en strut som sticker upp. Sedan kommer en lastbil och lyfter upp hela containern ur marken, ställer dit en ny och fäller tillbaka locket igen.

Politikerna måste göras uppmärksamma på att kommunens avtal med Sita är fullkomligt otillräckligt!
Om vi nu ska vara miljömedvetna måste medborgarna erbjudas en vettig möjlighet att göra sig av med miljöfarligt skräp. Annars hamnar skräpet förr eller senare i Hagaparken!

Kaffe med mjölk

Jag tror jag måste surna till lite över alla punchbollar som köper sitt morgonkaffe i stora pappmuggar som de sedan bär med sig överallt och som bara är i vägen...
Det är något larvigt över det eller hur? Det här latte-folket... Latte kan de vara själva förresten... "En Latte" Vilket fånigt uttryck! Tänk om kaffe med mjölk skulle hetat "Nigger" på italienska...
Skulle de då beställa en Nigger? Eller om det skulle heta "Balle"... "En Balle utan socker tack!" Då skulle man nog tvingas att kalla den för vad det är... Kaffe med mjölk...
Tänk vad larvigt det skulle kunna bli om man plötsligt skulle börja visa hur flashiga advokater äter gotter ur tablettaskar på TV...Tablettaskarna kallas fiffigt och noga övertänkt för "Foxydots".
"Harry! Have you seen my Foxydots? I can't stand a day without them!" Då skulle lattefolket börja köpa pimpim, pix och svarta katten igen men kalla dem för Foxydots!
Jag står över och trycker på stopp.
Näe... Kaffet vill man väl inta i lugn och ro. Jag tycker man förminskar kaffet genom att göra drycken till något man ska ha obehag av på bussar och tunnelbanan "Oj nu brände jag mig!" "Titta Roffe! nu fick du latte på slipsen!" "Fan nu ringer telefonen, kan du hålla min latte?"... Dumheter!

15 juli 2005

En Konstig Film

Jag såg en konstig film när jag var i Frankrike. "The League Of Extraordinary Gentlemen" med Sean Connery. Filmen var givetvis svårt dubbad, som alla utländska filmer är i Frankrike. Gud vad irriterande sånt är! Det är som om någon svensk sångare skulle ersätta Sting eller Peter Gabriel på den svenska utgåvan av skivan. Skådespelare med väldigt speciella röster måste få behålla sina karaktäristiska stämmor även utomlands. Sean Connery eller Clint Eastwood på franska blir exempelvis rätt märkliga upplevelser eftersom de franska rösterna inte har många likheter med originalrösterna. Det är heldumt och förtar mycket av filmupplevelsen.

Hur det nu var så hamnade jag framför TV:n sent en kväll. "The League" verkade både påkostad och maffig och sånt brukar funka för mig. Jag brukar i och för sig inte gilla spekulativa matinéfilmer men här hade filmmakarna verkligen överträffat sig själva...jag kunde inte sluta titta...

Filmen går kortfattat ut på följande: Kapten Nemo, Tom Sawyer, The Invisible Man och Dorian Gray slår sig ihop med Dr. Jekyll/Mr. Hyde och några till för att tillsammans bekämpa Moriarty!
Eh... får man göra så? Filmen innehåller i princip bara romanfigurer från 1800-talet.
Jag tyckte det mest liknade en haschpsykos med balla specialeffekter... fast filmen var givetvis väldigt snygg...
Jag gillar ubåtar, 1800-tals teknik, tidsresor och sånt...
Vilar det förresten inte alltid något episkt över ubåtsfilmer?
Man kanske skulle kunna göra en svensk Astrid Lindgrenvariant av en sån här film?
Madicken, Emil och Lotta på Bråkmakargatan bildar en mäktig alians med Karlsson på taket för att krossa det onda brottssyndikatet med Tengil och Riddar Kato i spetsen en gång för alla...
Eller varför inte låta Bellman, Åsa-Nisse och Lille Fridolf vara med i nästa Sällskapsresa. Tanken svindlar!

Som sagt... Snygg film men konstig.
När jag kollade lite fakta om filmen såg jag att manusförfattarna från början velat ha med Robin Hood och Ivanhoe i filmen men att de ångrat sig? Varför?
Jag har alltid drömt att få se Robin Hood åka ubåt och hantera automatvapen.