Frågan är om inte Nicolas Sarkozy trampade rejält i klaveret när han kom med förslaget att arbetsgivare inte skall behöva betala arbetsgivaravgift för de anställdas övertidstimmar och att de anställda inte skall behöva betala skatt för sin övertid. Sarkozy kallade förslaget för en revolution. Jag håller naturligtvis med. Den franska arbetslösheten kommer sannolikt att stiga till närmast revolutionära nivåer om förslaget går igenom. Hur tänker människan egentligen?
19 april 2007
Presidentval i Frankrike
Frågan är om inte Nicolas Sarkozy trampade rejält i klaveret när han kom med förslaget att arbetsgivare inte skall behöva betala arbetsgivaravgift för de anställdas övertidstimmar och att de anställda inte skall behöva betala skatt för sin övertid. Sarkozy kallade förslaget för en revolution. Jag håller naturligtvis med. Den franska arbetslösheten kommer sannolikt att stiga till närmast revolutionära nivåer om förslaget går igenom. Hur tänker människan egentligen?
16 april 2007
05 april 2007
Fildelning
Fildelningsdebatten i programmet Bert den 23 mars i TV8 var väldigt intressant. I programmet påstods en hel massa saker som förtjänar att kommenteras.
Det fullkomligen vimlar av konstigheter i programmet. Att jämställa fildelning med fortkörning eller kvinnomisshandel är fel. Vems liv är exempelvis i fara om jag fildelar extra mycket? När skivbolagen påstår att de förlorar enorma summor pengar på fildelning vore det intressant att se hur de räknar. Kan man verkligen hänföra skivbolagens förluster enbart till fildelning? Hur såg skivbolagens ekonomi ut innan bredbandsuppkopplingar fanns? Jag vågar påstå att skivbolagens siffror var röda långt innan gemene man visste vad Internet var för något. Dataspel har exempelvis piratkopierats i över 20 år, tio år längre än internet har funnits. Fildelningssajterna erbjuder idag precis alla dataspel som finns på marknaden. Dataspel får därmed sägas vara något som berörs av fildelningseländet i allra högsta grad. Ändå går dataspelsföretagen bättre än någonsin. Hur förklarar skivbolagen det?
Att påstå att skivaffärer fått lägga ner som resultat av fildelning är också märkligt. När jag var liten fanns det köttaffärer och ostaffärer, sådana butiker finns inte längre. Varför? Kan det kanske vara så att tiderna förändras? Jag tror de små skivaffärerna gör klokare i att rikta sitt etter och sin bitterhet mot Mix och Rocks och andra skräpkedjor som bara säljer musik som för tillfället ligger på topplistan. Det är ju dit kunderna har försvunnit i och med att dessa kedjor de senaste tio åren spridit sig som eld i gräset med sina attraktiva lägen och priser. Intervjun med skivhandlaren som ondgjorde sig över att folk kommer in med anteckningsblock i skivaffärerna och att de utnyttjar hans service för att sedan inte köpa något är intressant. Jag har haft anteckningsbok med mig i skivaffärerna sedan början av 80-talet. Kan det vara så att skivhandlarna har svårt att förstå hur en intresserad kund ser ut? Att påstå att skivaffärerna erbjuder någon sorts service är även det en grov överdrift. Personalen i skivaffärerna har sällan någon som helst kunskap om vad de säljer.
Man kan väl knappast säga att Pirate Bay är eller har varit finansierad av vare sig nynazister eller sveriedemokraterna. Piratfolket skådar av förklarliga skäl inte given häst i munnen. Å andra sidan, vem gör det. Om jag vore aktiv i den nihilistiska föreningen Gay Nazis Against Islam och jag sedan skänker ett oanständigt högt belopp till Röda Korset så kommer inte Röda Korset att tacka nej till mina pengar. I alla fall inte med hänvisning till min "politiska hemvist"... Det vågar jag nästan sätta pengar på. Bert Karlsson försöker också få till att Pirate Bay-folket leder ungdomarna ner i porrträsket eftersom det förekommer reklam för porrsajter på Pirate Bay. Då frågar jag mig om Bert någonsin kontrollerat exempelvis Aftonbladets annonser? Om inte borde han nog göra det...
Att Sverige är värst i världen på nedladdning är i princip som att säga att vi är bäst i världen på att köpa Volvobilar. Vi är världens bredbandstätaste land helt enkelt. Utan bredbandsuppkoppling gör man sig inte omaket att ladda ner exempelvis en film eftersom det skulle ta flera veckor innan man får hem den, dessutom till en kostnad som sannolikt vida överstiger vad en DVD skulle kosta. När övriga världen får tillgång till bredbandsuppkoppling kommer det definitivt inte att gå att göra någonting åt piratverksamheten på nätet. Jag ser framför mig sajter och communities som drivs av kriminella nätverk som fullkomligen kommer att skita i alla lagar oavsett hur de ser ut. Dessa sajter finns för övrigt redan men kommer sannolikt att bli fler. Internet är helt enkelt ett oslagbart kommunikationsverktyg. När Felix Herngren berättar att han laddat ner en skiva eftersom hans köpta exemplar blivit repigt förstår jag inte logiken i hans resonemang alls. Bert tillskjuter att han också laddar ner låtar lite hur som helst när de behöver det. Det betyder ju per definition att både Bert och Herngren är kriminella. Hur får de i hop det resonemanget?
Av detta kan man utläsa att det är lönlöst att försöka kriminalisera nedladdning av filmer och musik på nätet. Lagstiftarna borde försöka hitta andra vägar att få piraterna att betala för sig. Det går inte att kriminalisera 10% av ett lands befolkning. Det vore som att plötsligt förbjuda folk att dricka öl. Det skulle helt enkelt inte funka. Vad man däremot kan göra är att lagstifta så att en avgift läggs på bredbandsuppkopplingen, utan en sådan uppkoppling är ju piratverkamhet meningslös. Denna avgift läggs ovanpå avgiften som konsumenten betalar för uppkopplingen. Avgiften tas in av bredbandsföretaget som sedan betalar denna vidare till någon lämplig organisation, exempelvis Copyswede som sedan fördelar pengarna enligt en given modell. (Hur denna modell sedan skall se ut är en senare fråga.) Avgiften för konsumenten skulle kunna vara ungefär lika stor som TV-licensen. Jag fattar inte att det ska vara så svårt. Bredbandsleverantörerna motsätter sig säkert detta men de måste rimligen vara enklare att hantera dem som grupp än att kriminalisera över en miljon privatpersoner. Det är bara att bestämma hur och när avgiften skall tas in så får de helt enkelt rätta sig efter detta. Gärna med devisen: "Inget bredband - ingen fildelning!"
Jag skulle dock kunna tänka mig att skivbolagen och filmbolagen är mindre roade av en sådant förfarande eftersom det enbart innebär att de kommer att få någon sorts ersättning. Den åtråvärda kontrollen över konsumenternas smak har de sedan länge förlorat. Den kommer de aldrig att få tillbaka. Jag misstänker att det är där skon klämmer egentligen. Skivbolag och filmbolag har alltid och i alla tider försökt styra konsumenternas smak och samtidigt varit dåliga på att följa den. I takt med att konsumtionsmönster har förändrats och diversifierats har skivbolag och filmbolag tappat i inflytande. Det har nog mycket mindre med nätpirater att göra än vad de drabbade vill göra gällande. Det är enkelt att utse en syndabock som med alla medel skall förgöras, det har gjorts så många gånger genom historien när man haft svårt att sätta fingret på vad som är fel.
Det fullkomligen vimlar av konstigheter i programmet. Att jämställa fildelning med fortkörning eller kvinnomisshandel är fel. Vems liv är exempelvis i fara om jag fildelar extra mycket? När skivbolagen påstår att de förlorar enorma summor pengar på fildelning vore det intressant att se hur de räknar. Kan man verkligen hänföra skivbolagens förluster enbart till fildelning? Hur såg skivbolagens ekonomi ut innan bredbandsuppkopplingar fanns? Jag vågar påstå att skivbolagens siffror var röda långt innan gemene man visste vad Internet var för något. Dataspel har exempelvis piratkopierats i över 20 år, tio år längre än internet har funnits. Fildelningssajterna erbjuder idag precis alla dataspel som finns på marknaden. Dataspel får därmed sägas vara något som berörs av fildelningseländet i allra högsta grad. Ändå går dataspelsföretagen bättre än någonsin. Hur förklarar skivbolagen det?
Att påstå att skivaffärer fått lägga ner som resultat av fildelning är också märkligt. När jag var liten fanns det köttaffärer och ostaffärer, sådana butiker finns inte längre. Varför? Kan det kanske vara så att tiderna förändras? Jag tror de små skivaffärerna gör klokare i att rikta sitt etter och sin bitterhet mot Mix och Rocks och andra skräpkedjor som bara säljer musik som för tillfället ligger på topplistan. Det är ju dit kunderna har försvunnit i och med att dessa kedjor de senaste tio åren spridit sig som eld i gräset med sina attraktiva lägen och priser. Intervjun med skivhandlaren som ondgjorde sig över att folk kommer in med anteckningsblock i skivaffärerna och att de utnyttjar hans service för att sedan inte köpa något är intressant. Jag har haft anteckningsbok med mig i skivaffärerna sedan början av 80-talet. Kan det vara så att skivhandlarna har svårt att förstå hur en intresserad kund ser ut? Att påstå att skivaffärerna erbjuder någon sorts service är även det en grov överdrift. Personalen i skivaffärerna har sällan någon som helst kunskap om vad de säljer.
Man kan väl knappast säga att Pirate Bay är eller har varit finansierad av vare sig nynazister eller sveriedemokraterna. Piratfolket skådar av förklarliga skäl inte given häst i munnen. Å andra sidan, vem gör det. Om jag vore aktiv i den nihilistiska föreningen Gay Nazis Against Islam och jag sedan skänker ett oanständigt högt belopp till Röda Korset så kommer inte Röda Korset att tacka nej till mina pengar. I alla fall inte med hänvisning till min "politiska hemvist"... Det vågar jag nästan sätta pengar på. Bert Karlsson försöker också få till att Pirate Bay-folket leder ungdomarna ner i porrträsket eftersom det förekommer reklam för porrsajter på Pirate Bay. Då frågar jag mig om Bert någonsin kontrollerat exempelvis Aftonbladets annonser? Om inte borde han nog göra det...
Att Sverige är värst i världen på nedladdning är i princip som att säga att vi är bäst i världen på att köpa Volvobilar. Vi är världens bredbandstätaste land helt enkelt. Utan bredbandsuppkoppling gör man sig inte omaket att ladda ner exempelvis en film eftersom det skulle ta flera veckor innan man får hem den, dessutom till en kostnad som sannolikt vida överstiger vad en DVD skulle kosta. När övriga världen får tillgång till bredbandsuppkoppling kommer det definitivt inte att gå att göra någonting åt piratverksamheten på nätet. Jag ser framför mig sajter och communities som drivs av kriminella nätverk som fullkomligen kommer att skita i alla lagar oavsett hur de ser ut. Dessa sajter finns för övrigt redan men kommer sannolikt att bli fler. Internet är helt enkelt ett oslagbart kommunikationsverktyg. När Felix Herngren berättar att han laddat ner en skiva eftersom hans köpta exemplar blivit repigt förstår jag inte logiken i hans resonemang alls. Bert tillskjuter att han också laddar ner låtar lite hur som helst när de behöver det. Det betyder ju per definition att både Bert och Herngren är kriminella. Hur får de i hop det resonemanget?
Av detta kan man utläsa att det är lönlöst att försöka kriminalisera nedladdning av filmer och musik på nätet. Lagstiftarna borde försöka hitta andra vägar att få piraterna att betala för sig. Det går inte att kriminalisera 10% av ett lands befolkning. Det vore som att plötsligt förbjuda folk att dricka öl. Det skulle helt enkelt inte funka. Vad man däremot kan göra är att lagstifta så att en avgift läggs på bredbandsuppkopplingen, utan en sådan uppkoppling är ju piratverkamhet meningslös. Denna avgift läggs ovanpå avgiften som konsumenten betalar för uppkopplingen. Avgiften tas in av bredbandsföretaget som sedan betalar denna vidare till någon lämplig organisation, exempelvis Copyswede som sedan fördelar pengarna enligt en given modell. (Hur denna modell sedan skall se ut är en senare fråga.) Avgiften för konsumenten skulle kunna vara ungefär lika stor som TV-licensen. Jag fattar inte att det ska vara så svårt. Bredbandsleverantörerna motsätter sig säkert detta men de måste rimligen vara enklare att hantera dem som grupp än att kriminalisera över en miljon privatpersoner. Det är bara att bestämma hur och när avgiften skall tas in så får de helt enkelt rätta sig efter detta. Gärna med devisen: "Inget bredband - ingen fildelning!"
Jag skulle dock kunna tänka mig att skivbolagen och filmbolagen är mindre roade av en sådant förfarande eftersom det enbart innebär att de kommer att få någon sorts ersättning. Den åtråvärda kontrollen över konsumenternas smak har de sedan länge förlorat. Den kommer de aldrig att få tillbaka. Jag misstänker att det är där skon klämmer egentligen. Skivbolag och filmbolag har alltid och i alla tider försökt styra konsumenternas smak och samtidigt varit dåliga på att följa den. I takt med att konsumtionsmönster har förändrats och diversifierats har skivbolag och filmbolag tappat i inflytande. Det har nog mycket mindre med nätpirater att göra än vad de drabbade vill göra gällande. Det är enkelt att utse en syndabock som med alla medel skall förgöras, det har gjorts så många gånger genom historien när man haft svårt att sätta fingret på vad som är fel.
26 mars 2007
Skivsamling
Att samla skivor är nog en företeelse som snart kommer att försvinna. Jag samlar själv och har med åren lyckats få till en hygglig samling. Tidigare samlade jag vinylskivor, en samling som inte utvidgas i princip alls sedan början av 90-talet. Singlarna har till och med fått flytta ner i källaren. CD-skivorna har sedan ett par år tillbaka också börjat stanna av i antal, ungefär i takt med skivbolagens sjunkande försäljningssiffror.
Jag frågade mig häromdagen vad det här kan bero på. Jag är ju inte mindre intresserad av musik idag än för säg tio år sedan. Har jag mindre tid att lyssna på musik nu? Ja kanske. Jag tror många andra skivsamlare känner likadant. Man orkar inte hänga med helt enkelt. Vad är det för idé att bygga upp en samling av en viss typ av ljudbärare när formatens livslängd bara blir kortare och kortare. Det är ingen idé att satsa på något format eftersom det snart kommer något nytt, ännu bättre.
Man skulle kunna anta att skivsamlandet började ungefär kring sekelskiftet 1900. Dessa samlare kunde samla på 78 varvare i ungefär 55 år innan mediet blev obsolet och ersattes av vinylskivan. Vinylsamlarna i sin tur fick bara runt 40 år på sig innan deras favoritobjekt gick i graven. CD skivorna har funnits i drygt 25 år men är redan gammalmodiga. CD-skivornas ljudkvalitet anses dessutom vara otillräcklig för dagens krävande lyssnare.
Det finns idag en uppsjö av alternativa format och digitala lagringssätt som gör samlandet mer eller mindre omöjligt. Och fler format är av allt att döma på väg. Dessa nya format lär i sin tur ersättas av andra inom tio år om utvecklingen håller i sig. Man kan ju inte samla på ljudfiler eller flashminnen!
Jag tror att hela musikbranschen står inför en revolution vi bara sett början på. Upphovsrätten urholkas av fildelning och konsumenterna tröttas ut med ständiga formatbyten. Storbolagen kommer i sinom tid tvingas att satsa på andra saker än ljudbärare eftersom konsumenterna inte längre bryr sig.
Trist men oundvikligt, särskilt för oss skivsamlare som antagligen får hitta något annat att samla på eftersom det är själva samlandet som är grejen. Att samla är som att lägga pussel och om man beroende på yttre omständigheter aldrig får lägga sitt pussel färdigt tappar man snart intresset.
Jag frågade mig häromdagen vad det här kan bero på. Jag är ju inte mindre intresserad av musik idag än för säg tio år sedan. Har jag mindre tid att lyssna på musik nu? Ja kanske. Jag tror många andra skivsamlare känner likadant. Man orkar inte hänga med helt enkelt. Vad är det för idé att bygga upp en samling av en viss typ av ljudbärare när formatens livslängd bara blir kortare och kortare. Det är ingen idé att satsa på något format eftersom det snart kommer något nytt, ännu bättre.
Man skulle kunna anta att skivsamlandet började ungefär kring sekelskiftet 1900. Dessa samlare kunde samla på 78 varvare i ungefär 55 år innan mediet blev obsolet och ersattes av vinylskivan. Vinylsamlarna i sin tur fick bara runt 40 år på sig innan deras favoritobjekt gick i graven. CD skivorna har funnits i drygt 25 år men är redan gammalmodiga. CD-skivornas ljudkvalitet anses dessutom vara otillräcklig för dagens krävande lyssnare.
Det finns idag en uppsjö av alternativa format och digitala lagringssätt som gör samlandet mer eller mindre omöjligt. Och fler format är av allt att döma på väg. Dessa nya format lär i sin tur ersättas av andra inom tio år om utvecklingen håller i sig. Man kan ju inte samla på ljudfiler eller flashminnen!
Jag tror att hela musikbranschen står inför en revolution vi bara sett början på. Upphovsrätten urholkas av fildelning och konsumenterna tröttas ut med ständiga formatbyten. Storbolagen kommer i sinom tid tvingas att satsa på andra saker än ljudbärare eftersom konsumenterna inte längre bryr sig.
Trist men oundvikligt, särskilt för oss skivsamlare som antagligen får hitta något annat att samla på eftersom det är själva samlandet som är grejen. Att samla är som att lägga pussel och om man beroende på yttre omständigheter aldrig får lägga sitt pussel färdigt tappar man snart intresset.
14 mars 2007
9/11 Dokumentärer
Den senaste tiden har jag roat mig med att se olika dokumentärer som försöker belysa vad som egentligen hände vid och ikring terrorattackerna i USA den 11 september 2001. En del av filmerna är otroligt konspiratoriska och andra mer lågmälda. I helgen såg jag ytterligare en, Press For Truth hette den. Den får väl sägas vara en av de mer lågmälda i genren. Den handlar om ett gäng änkor från New Jersey "The Jersey Girls" som ställde ett antal frågor till regeringen efter terrorattackerna sedan de förlortat sina män i dåden. De fick inga svar. De vände sig då till medierna och pressade så småningom fram den kommission som regeringen slutligen tillsatte. Änkorna tar aktiv del i arbetet och förser kommissionen med frågor... inte heller här får de svar...
Mycket intressant film, välgjord, faktakonstaterande och relativt fri från spekulationer. Det råder ingen tvekan om att den amerikanska regeringen och presidenten verkligen gjorde sitt yttersta för att någon oberoende granskning inte skulle genomföras. Den "oberoende granskning" som till slut kom till stånd blev till en ganska illa underbygd redogörelse som helt utelämnade många av de viktigaste frågetecknen kring katastrofen. Det viktiga med kommissionsrapporten verkade vara att poängtera regeringens handlingskraft och kompetens, just det som ifrågasattes av änkorna.
Vad som framkommer är i korta drag att regeringen var väl medvetna om att något var på gång och att de vidtog speciella åtgärder för sin egen personliga säkerhet men att man inte lät informationen komma ut till vare sig medier eller allmänhet i den ofattning som var önskvärd. Exempelvis utrymdes inte WTC omedelbart efter det att det första planet kraschat. Många varningar hade utfärdats och det rådde knappast något tvivel om att det var fråga om någon sorts attack och inte någon som flugit lite fel. Med den information regeringen hade tillgång till borde man definitivt reagerat annorlunda än vad man gjorde. Man vidtog inte heller några som helst åtgärder inför det faktum att man kl 8 på morgonen den 11 september 2001 hade fyra kapade plan som flög omkring i östra USA. Det normala hade varit att skicka upp flygvapnet. Vid en tidigare incident med ett kapat plan i Florida kom flygvapnet upp och lyckades tvinga ner det kapade planet på 20 minuter. Den 11 september 2001 flög fyra kapade plan fritt omkring i över två timmar utan att någon vidtog några som helst åtgärder. Varför?
Det är denna typ av frågor änkorna ställer, först till regeringen och sedan till kommissionen. Förklaringarna uteblir i princip helt. Filmen visar att det är viktigare att behålla greppet om makten till varje pris och att maktens människor inte drar sig för att tillverka sanningen i efterhand. Dessutom får man se utdrag ur en del presskonferenser där president Bush visar sig vara närmast förståndshandikappad med tanke på hur han svarar på frågorna han får.
Ju mar man gräver i det här desto konstgare blir det. En sak är helt säker, sanningen har vi inte fått veta. Vad som egentligen hände och vem som ligger bakom dåden är egentligen inte så intressant i det här skedet. (Man hoppas ju alltid på att det är Elvis och Hitler som ligger bakom allt sånt här). Det jag tycker är läskigast är den amerikanska regeringens försök och uppenbara vilja att föra folket bakom ljuset till vilket pris som helst. Varför? Om det nu var en helt oförberedd attack som de vill få oss att tro, varför dyker det upp så mycket konstigheter som tyder på motsatsen?
De som bestämmer i USA har bestämt sig för vad som hände och då är det bara så, oavsett vilka bevis som kommer fram. Bush skulle antagligen inte tycka det vara konstigt att gå ut i medierna och påstå att han aldrig träffat Bin Laden om han samtidigt hade honom inneboende i Vita Huset. Utrikesminister Condolezza Rice verkar också vara en skön lirare. Hon skriver memos och rapporter som när hon under ed blir tillfrågad av kommissionsen "inte innehåller något väsentligt". När sedan memot eller rapporten kommer fram och visar sig innehålla väldigt intressanta saker bestämmer hon sig helt enkel för att hon aldrig har skrivit något memo eller någon rapport... Detta gör hon med stor pondus utan att röra en min och som om inget har hänt. Vem skrev då memot? Något liknande hände också när de ansvariga för katastrofplatsen redogjorde för innehållet i planens svarta lådor som hittades i bråten. Man började försiktigt men klumpigt. "Vi har hittat tre av fyra svart lådor - men de innehöll inget av värde". När medierna sedan krävde att få ta del av innehållet hade man plötsligt inte hittat några lådor alls.
Sedan försöker någon med att innehållet var för skadat för att tydas... Om det nu inte gick att få fram information ur de här lådorna man inte hittade hur kan man då göra bedömningen att innehållet samtidigt inte innehöll något av värde? Hur kan eld fullkomligt pulverisera tre skyskrapor och de här svarta lådorna (som normalt sett klarar alla typer av fysisk påverkan) när man samtidigt hittar något så förgängligt som kaparnas oskadade pass i bråten flera dagar senare? Då får man onekligen idéer om att någon ville att passen skulle hittas men att de svarta lådornas innehåll skulle vara höljt i ett klädsamt dunkel... Jag köper det inte.
Jag tycker 9/11verkar vara en betydligt värre soppa än Kennedymordet. Viktigt att notera är att USA drog igång stora krig i direkt anslutning till båda händelserna.
Mycket intressant film, välgjord, faktakonstaterande och relativt fri från spekulationer. Det råder ingen tvekan om att den amerikanska regeringen och presidenten verkligen gjorde sitt yttersta för att någon oberoende granskning inte skulle genomföras. Den "oberoende granskning" som till slut kom till stånd blev till en ganska illa underbygd redogörelse som helt utelämnade många av de viktigaste frågetecknen kring katastrofen. Det viktiga med kommissionsrapporten verkade vara att poängtera regeringens handlingskraft och kompetens, just det som ifrågasattes av änkorna.
Vad som framkommer är i korta drag att regeringen var väl medvetna om att något var på gång och att de vidtog speciella åtgärder för sin egen personliga säkerhet men att man inte lät informationen komma ut till vare sig medier eller allmänhet i den ofattning som var önskvärd. Exempelvis utrymdes inte WTC omedelbart efter det att det första planet kraschat. Många varningar hade utfärdats och det rådde knappast något tvivel om att det var fråga om någon sorts attack och inte någon som flugit lite fel. Med den information regeringen hade tillgång till borde man definitivt reagerat annorlunda än vad man gjorde. Man vidtog inte heller några som helst åtgärder inför det faktum att man kl 8 på morgonen den 11 september 2001 hade fyra kapade plan som flög omkring i östra USA. Det normala hade varit att skicka upp flygvapnet. Vid en tidigare incident med ett kapat plan i Florida kom flygvapnet upp och lyckades tvinga ner det kapade planet på 20 minuter. Den 11 september 2001 flög fyra kapade plan fritt omkring i över två timmar utan att någon vidtog några som helst åtgärder. Varför?
Det är denna typ av frågor änkorna ställer, först till regeringen och sedan till kommissionen. Förklaringarna uteblir i princip helt. Filmen visar att det är viktigare att behålla greppet om makten till varje pris och att maktens människor inte drar sig för att tillverka sanningen i efterhand. Dessutom får man se utdrag ur en del presskonferenser där president Bush visar sig vara närmast förståndshandikappad med tanke på hur han svarar på frågorna han får.
Ju mar man gräver i det här desto konstgare blir det. En sak är helt säker, sanningen har vi inte fått veta. Vad som egentligen hände och vem som ligger bakom dåden är egentligen inte så intressant i det här skedet. (Man hoppas ju alltid på att det är Elvis och Hitler som ligger bakom allt sånt här). Det jag tycker är läskigast är den amerikanska regeringens försök och uppenbara vilja att föra folket bakom ljuset till vilket pris som helst. Varför? Om det nu var en helt oförberedd attack som de vill få oss att tro, varför dyker det upp så mycket konstigheter som tyder på motsatsen?
De som bestämmer i USA har bestämt sig för vad som hände och då är det bara så, oavsett vilka bevis som kommer fram. Bush skulle antagligen inte tycka det vara konstigt att gå ut i medierna och påstå att han aldrig träffat Bin Laden om han samtidigt hade honom inneboende i Vita Huset. Utrikesminister Condolezza Rice verkar också vara en skön lirare. Hon skriver memos och rapporter som när hon under ed blir tillfrågad av kommissionsen "inte innehåller något väsentligt". När sedan memot eller rapporten kommer fram och visar sig innehålla väldigt intressanta saker bestämmer hon sig helt enkel för att hon aldrig har skrivit något memo eller någon rapport... Detta gör hon med stor pondus utan att röra en min och som om inget har hänt. Vem skrev då memot? Något liknande hände också när de ansvariga för katastrofplatsen redogjorde för innehållet i planens svarta lådor som hittades i bråten. Man började försiktigt men klumpigt. "Vi har hittat tre av fyra svart lådor - men de innehöll inget av värde". När medierna sedan krävde att få ta del av innehållet hade man plötsligt inte hittat några lådor alls.
Sedan försöker någon med att innehållet var för skadat för att tydas... Om det nu inte gick att få fram information ur de här lådorna man inte hittade hur kan man då göra bedömningen att innehållet samtidigt inte innehöll något av värde? Hur kan eld fullkomligt pulverisera tre skyskrapor och de här svarta lådorna (som normalt sett klarar alla typer av fysisk påverkan) när man samtidigt hittar något så förgängligt som kaparnas oskadade pass i bråten flera dagar senare? Då får man onekligen idéer om att någon ville att passen skulle hittas men att de svarta lådornas innehåll skulle vara höljt i ett klädsamt dunkel... Jag köper det inte.
Jag tycker 9/11verkar vara en betydligt värre soppa än Kennedymordet. Viktigt att notera är att USA drog igång stora krig i direkt anslutning till båda händelserna.
02 november 2006
En konstig dröm
Inatt har jag drömt jättemärkligt. Jag blev uppringd av en person som kommit över ett antal stora skivor av märket Odeon. Skivorna var större än LP-skivor och hade silvrig etikett med Odeons emblem som det såg ut i början av 30-talet. Plattorna hade text på tyska och personen som ringde påstod att de var inspelade i Berlin i början av trettiotalet. Jaha tänkte jag, det var ju inte så märkligt, förutom att plattorna var större än LP-skivor. Uppringaren förklarade att skivorna var någon sorts experimentella videoskivor. Dessutom stod det att innehållet skulle vara i färg. Det stod också att de skulle visa en skivinspelning med Ernst Rolf. Klipp.Filmen på de silvriga Odeonskivorna visade bland annat hur det gick till vid en skivinspelning med Ernst Rolf i Lindströms stora Studio i Berlin sommaren 1932. Färgspektrat i filmen gick mellan gult över brunt till djupt rött. Filmen var ett tidigt färgfilmsförsök från tyska Agfa och som av oklara anledningar sparats på skiva. Det rörde sig om ungefär 20 minuter filmat material. Filmen bestod av flera olika scener av närmast dokumentär karaktär. Det såg ut ungefär som om man repeterade. Ljudet var fantastiskt bra och väldigt fylligt. Rolf och orkesterdirigenten diskuterade på tyska. Orkestern spelade tidstypiskt. Ingen tycktes ta någon notis om kameran, som om de vore filmade i smyg. Klipp.
Det visade sig att filmen kommit till för att Agfa ville testa ett nytt färgsystem. Finansieringen för att utveckla systemet var dock svensk. Antagligen kom pengarna någonstans inifrån det sammanfallande Kruegerimperiet. Pengar som någon ville rädda undan kraschen. Rolf hade tillfrågats av Agfa och gått med på att göra filmen. Filmen skulle bli en mycket påkostad revyfilm i amerikansk stil. Rolf hade varit i Hollywood och blivit inspirerad av de amerikanska musikalfilmerna ett par år tidigare. Det var meningen att filmen skulle haft premiär våren/sommaren 1933. Så blev det dock inte. Filmen blev aldrig färdig eftersom Rolf dog oväntat i december 1932. Hela Tyskland vändes snart upp och ner, inget blev som förut. Någon på Agfa eller Odeon tyckte ändå att de 20 minuter som filmats var värda att sparas eftersom det var färgfilm. Filmsnuttarna glömdes sedan bort i något arkiv. Varför man över huvud taget valde att spara filmen, varför den sparades på skiva eller hur detta gick till framgår inte.
Kvar blir en mysig känsla av att filmen skulle blivit den första "svenska" färgfilmen.
Den första svenskproducerade färgfilmen är än så länge Klockorna I Gamla Stan från 1946. Vi var sena med färgfilm i Sverige. Klockorna I Gamla Stan är dessvärre inte heller vare sig särskilt bra eller unik.
12 oktober 2006
Onödiga utgifter
Om man sitter tre år i riksdagen och sedan avgår eller åker ur, är man berättigad till en fallskärm, en inkomstgaranti tills man fyller 65 år. Varför? Om du arbetar tre år någon annanstans har du inte rätt till något sådant. Min arbetsgivare skulle antagligen inte ens förstå frågan om jag föreslog en sådan lösning. Tidigare riksdagsmän tillhör väl dessutom en grupp som har ganska lätt att hitta nytt jobb. Därför tycker jag att den nya regeringen omedelbart skall avskaffa denna orimlighet. Då kanske man skulle kunna behålla det fria inträdet på de 19 statliga museerna. Sätt fart!
11 oktober 2006
Skägget i brevlådan
Jag ser i tidningen att vår nya kulturminister aldrig betalat TV-avgift.
Vår nya kulturminister har alltså aldrig haft TV.
Det låter ju som om hon hamnat på fel departement i så fall.
Inte låter man väl någon som aldrig varit på hockey bli expertkommentator i TV?
Men så tänker jag efter lite...
Kan det vara så att vår nya kulturminister har ljugit?
Tänk om hon hela tiden har haft en TV därhemma.
Då blir det ju ännu konstigare...
Det är ju nästan lika dumt som att Anitra Steen skulle åka dit för hembränning.
Jag tror att vår nya kulturminister snart blir vår förra kulturminister.
Vår nya kulturminister har alltså aldrig haft TV.
Det låter ju som om hon hamnat på fel departement i så fall.
Inte låter man väl någon som aldrig varit på hockey bli expertkommentator i TV?
Men så tänker jag efter lite...
Kan det vara så att vår nya kulturminister har ljugit?
Tänk om hon hela tiden har haft en TV därhemma.
Då blir det ju ännu konstigare...
Det är ju nästan lika dumt som att Anitra Steen skulle åka dit för hembränning.
Jag tror att vår nya kulturminister snart blir vår förra kulturminister.
07 oktober 2006
United 93 - Paul Greengrass
Här har vi en film som jag tycker visar en del av händelserna den 11 september på ett bra sätt. Som motvikt till Oliver Stones pekoral har vi här ett nervpirrande och uppslitande drama utan patriotiska högerkristna undertoner. Här får betraktaren följa passagerarna på United Airlines flight 93, planet som skulle störtats in i Vita Huset eller Capitolium i Washington. Nu gick det i stället ner i Pennsylvania eftersom passagerarna övermannade kaparna. i den här filmen får man exempelvis en bild av kaparna, terroristerna. De är nervösa och tvekar naturligtvis inför sin stora uppgift. Framförallt visas de som vanliga mäniskor och inte som fanatiska talibaner. Hela filmen är nästan kusligt realistisk. Man känner sig stundtals som en passagerare på planet. Förklaringen är kanske att Paul Greengrass är engelsman. en europe som har en naturlig distans till dess händelser.Se den här och strunta i Oliver Stone!
World Trade Center - Oliver Stone
Jag gillar verkligen Oliver Stone. JFK och Nixon tillhör mina absoluta favoritfilmer. Stones förmåga att dramatisera och göra snårig storpolitik till en cineastisk upplevelse är fenomenal.Visst är han ojämn, men det är nästan alla regissörer (utom Woody Allen). Stones förra film, Alexander såg i allafall jag som ett olycksfall i arbetet. Den nya filmen World Trade Center, som har premiär nu i helgen är dessvärre ytterligare ett olycksfall i arbetet, en veritabel katastrof faktiskt. Jag hade verkligen väntat mig något helt annat. Jag hade väntat mig en film som sökt förstå terroristerna eller i alla fall försökt förklara för amerikanerna att det faktiskt finns en anledning att arabvärlden vill slå dem på käften. Men icke! Stone har ju inte precis gjort sig känd som patriot, snarare tvärt om. En av USA's skarpaste kritiker har i och med denna film tystnat och vänt helt om. Varför?
World Trade Center är inget annat än en sentimental, patriotisk krigshetsande smörja som kan sammanfattas så här:
En polispatrull uptown, New York får veta att något hänt vid WTC, downtown Manhattan.
"-Vi måste åka dit och se om vi kan hjälpa till!"
De åker ner. Polismännen tävlar nästan om vem som ska gå in först och annat macho-larv. De går in någonstans och börjar rota. Husen rasar över dem.
Vissa dör, vissa överlever.
Sedan ligger de där fastklämda ganska länge, oklart hur länge.
De håller sig vid liv så gott det går genom att tänka på sina fruar och barn. Man får se söta klipp på idel lyckliga dagar... The American Dream!
Terroristerna förblir ansiktslösa genom hela filmen, Attacken skulle i princip lika gärna vara ett verk av utomjordingar eller varför inte djävulen. Det är bara platt och staplade klichéer hela tiden.
Utanför rasmassorna oroar sig fruar och barn. Till och med barnen är heroiska och vill själva åka ner på stan för att rädda sina instängda pappor. Sedan blir det räddningsaktion.
"It's a dirty job but someone's gotta do it"
"Tell my wife I love her"
Alla män är skithårda och modiga. Kvinnorna är moderliga, kärleksfulla och beskyddande. Stereotypt och högerkristet.
Hela tiden tävlar alla inblandade i räddnigsaktionen om vem som vågar ta de största riskerna. Om man tar stora risker blir man också en stor hjälte är budskapet. En till synes halvknasig marinsoldat visar extra stort mod och letar lite på egen hand och hittar de instängda poliserna som legat instängda, oklart hur länge. De plockas upp i princip oskadda och överlever...
"Darling, you kept me alive down there"
Alla fylls av kärlek till fosterlandet och tillsammans ska man nu besegra den svarte satan.
The End
Oliver Stone har med World Trade center visat att en stor regissör kan balla ur helt och hållet och göra totalt förutsägbar, endimensionell och platt TV-film. Det är så dåligt att jag nästan misstänker att det ligger något fuffens bakom. Är det en parodi?
George Bush: Hej Oliver, du får en miljard om du gör en film åt mig...
Oliver Stone: Verkligen? OK! Hur vill du att den ska se ut?
Hur det nu är med den saken så är World Trade Center en lika osannolik film som Göta Kanal 2 skulle vara med Ingmar Bergman som regissör.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)