Idag läste jag i tidningen att Kista Galleria får storfrämmande. Vinnaren i ESC, Dima Bilan kommer nämligen dit och uppträder. Han lär ha konståkaren med sig också. Jag tycker det känns helt rätt. Dima Bilan hör hemma i köpcentra och marknader på landsorten, han håller inte högre klass. Det borde givetvis varit någon annan som tog hem segern i lördags. Här gapar tidningarna om Sveriges fiasko, varför då? Det stora fiaskot är ju att den dåliga smaken än en gång segrade. Det var inget fel på vare sig Charlotte eller hennes låt. Jag hade Frankrike som favorit men insåg att många inte skulle fatta storheten med låten och väntade mig därför ingen placering.
Jag föreslår att Sverige nästa år skickar en riktigt stendum sommarreggae med Dr Alban och låter honom ta med både Björn Borg och Thomas Brolin som kan bolla i bakgrunden. Då lär vi vinna om det är det vi vill. Sverige måste inse att det är fråga om Kiviks Marknad snarare än Nobelpriset i musik. Alternativt struntar vi i hela grejen som Italien redan gör sedan 10 år trots att de är garanterade en plats i finalen.
Här hittar du mina funderingar runt företeelser i samtiden. Musik, film, konst och kultur men kanske också andra ämnen...
27 maj 2008
13 maj 2008
Fats Waller & Sara Martin 1922
Den första december 1922 skulle vaudeville- och bluessångerskan Sara Martin spela in sina första sidor för skivbolaget Okeh.
Vid pianot satt en annan debutant, en rund 18 årig yngling vid namn Thomas Waller som redan kallades Fats av de som kände honom. Sara Martin tillhörde inte toppskiktet av bluessångerskorna. Man tyckte hon lät lite platt och reciterande till skilnad från Bessie Smith och Ma Rainey som ansågs ha mer känsla i pipan. Inspelningen är hur som helst härligt svängig, kanske mest beroende på Fats Wallers osvikliga gung. Det var ju också Fats som skulle bli ihågkommen av de två. Sara Martin dog 1955, 71 år gammal efter att ha varit föreståndare för ett äldreboende i många år. Hon avslutade nämligen sin sångkarriär redan på 30-talet.
Fats Waller dog av lunginflammation på ett tåg på stationen i Kansas City, halvvägs till New York från Kaliforninen. Han skulle åka hem och hälsa på över jul 1943. Han blev 39 år gammal.
Vid pianot satt en annan debutant, en rund 18 årig yngling vid namn Thomas Waller som redan kallades Fats av de som kände honom. Sara Martin tillhörde inte toppskiktet av bluessångerskorna. Man tyckte hon lät lite platt och reciterande till skilnad från Bessie Smith och Ma Rainey som ansågs ha mer känsla i pipan. Inspelningen är hur som helst härligt svängig, kanske mest beroende på Fats Wallers osvikliga gung. Det var ju också Fats som skulle bli ihågkommen av de två. Sara Martin dog 1955, 71 år gammal efter att ha varit föreståndare för ett äldreboende i många år. Hon avslutade nämligen sin sångkarriär redan på 30-talet.
Fats Waller dog av lunginflammation på ett tåg på stationen i Kansas City, halvvägs till New York från Kaliforninen. Han skulle åka hem och hälsa på över jul 1943. Han blev 39 år gammal.
09 maj 2008
Ett märkligt sammanträffande
Det verkar som det vilar en förbannelse över trakterna kring Linz i Österrike. Orten Amstetten, öster om Linz har blivit känd som platsen för ett av århundradets värsta brott mot en enskild människa sedan Josef Fritzl lät sin dotter sitta inspärrad i en källare i 24 år. Alldeles i närheten, på andra sidan Linz i staden Braunau Am In föddes Adolf Hitler som stod för det förra århundradets sannolikt största brott mot mänskligheten. Otäckt!
Ämne:
Media,
Samtidshändelser,
Österrike
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)