Inatt har jag drömt jättemärkligt. Jag blev uppringd av en person som kommit över ett antal stora skivor av märket Odeon. Skivorna var större än LP-skivor och hade silvrig etikett med Odeons emblem som det såg ut i början av 30-talet. Plattorna hade text på tyska och personen som ringde påstod att de var inspelade i Berlin i början av trettiotalet. Jaha tänkte jag, det var ju inte så märkligt, förutom att plattorna var större än LP-skivor. Uppringaren förklarade att skivorna var någon sorts experimentella videoskivor. Dessutom stod det att innehållet skulle vara i färg. Det stod också att de skulle visa en skivinspelning med Ernst Rolf. Klipp.Filmen på de silvriga Odeonskivorna visade bland annat hur det gick till vid en skivinspelning med Ernst Rolf i Lindströms stora Studio i Berlin sommaren 1932. Färgspektrat i filmen gick mellan gult över brunt till djupt rött. Filmen var ett tidigt färgfilmsförsök från tyska Agfa och som av oklara anledningar sparats på skiva. Det rörde sig om ungefär 20 minuter filmat material. Filmen bestod av flera olika scener av närmast dokumentär karaktär. Det såg ut ungefär som om man repeterade. Ljudet var fantastiskt bra och väldigt fylligt. Rolf och orkesterdirigenten diskuterade på tyska. Orkestern spelade tidstypiskt. Ingen tycktes ta någon notis om kameran, som om de vore filmade i smyg. Klipp.
Det visade sig att filmen kommit till för att Agfa ville testa ett nytt färgsystem. Finansieringen för att utveckla systemet var dock svensk. Antagligen kom pengarna någonstans inifrån det sammanfallande Kruegerimperiet. Pengar som någon ville rädda undan kraschen. Rolf hade tillfrågats av Agfa och gått med på att göra filmen. Filmen skulle bli en mycket påkostad revyfilm i amerikansk stil. Rolf hade varit i Hollywood och blivit inspirerad av de amerikanska musikalfilmerna ett par år tidigare. Det var meningen att filmen skulle haft premiär våren/sommaren 1933. Så blev det dock inte. Filmen blev aldrig färdig eftersom Rolf dog oväntat i december 1932. Hela Tyskland vändes snart upp och ner, inget blev som förut. Någon på Agfa eller Odeon tyckte ändå att de 20 minuter som filmats var värda att sparas eftersom det var färgfilm. Filmsnuttarna glömdes sedan bort i något arkiv. Varför man över huvud taget valde att spara filmen, varför den sparades på skiva eller hur detta gick till framgår inte.
Kvar blir en mysig känsla av att filmen skulle blivit den första "svenska" färgfilmen.
Den första svenskproducerade färgfilmen är än så länge Klockorna I Gamla Stan från 1946. Vi var sena med färgfilm i Sverige. Klockorna I Gamla Stan är dessvärre inte heller vare sig särskilt bra eller unik.
