När vi var hos barnmorskan senast så läste jag tidningen Amelia när vi väntade... Jag brukar göra det.
Av denna anledning har jag faktiskt bättre koll på kvinnotidningarna än på maskulina dito. Café och andra blaskor har jag typ aldrig ens bläddrat i...
De kanske anses för kryddstarka för att komma in i landstingets väntrum, vad vet jag.
För mig räcker det med att se omslagen och rubriker som: "Linda Roosing ska bli pokerproffs!" för att fatta att jag bara kommer att bli arg om jag läser dem.
I det här numret av Amelia hade man gjort någon sorts "statistisk undersökning" om hur kvinnor egentligen ser ut i underlivet. Tydligen har kvinnor lite dålig koll på hur de ser ut där nere och vad som är normalt enligt den förklarande texten.
Man rådde bot på detta genom att visa 30 olika kvinnors nakna underliv i härliga färgbilder.
Man var noga med att påpeka att det var fråga om vanliga kvinnor, utvalda enligt någon sorts slump eller något. Det som förvånade mig var att nästan två tredjedelar av kvinnorna var helt rakade eller näst intill...
Ooops! Är det verkligen så vanligt? Jag trodde denna (i och för sig trevliga) företeelse forftfarande hörde till ovanligheterna. Eller är jag helt gammalmodig?
Kan det vara så att tidningen Amelia vill skapa någon sorts mode? Ligger storfinansen bakom?
Jag kom snabbt fram till att undersökningen var ungefär lika statistiskt riktig som att säga att alla amerikaner är svarta och att den nog snarare visade hur Amelias redaktion ser ut i grillen. Men fattar alla det?
Jag upplever de flesta av tidningarna inom feminin-pressen som ganska märkliga publikationer...
Dubbelmoralen formligen forsar från de glättade sidorna. På ena sidan bantningsmetoder och på nästa vårens fetaste desserter. I den här var det rakat som gällde...
Det gör ju det hela lite förvirrat... Fast det kanske är bra med en förvirrad kvinna... Hon är ju lättare att styra, eller hur!
En tjejtidning som bara skriver om att man ska vara snygg och smal utan att ens nämna alla dem som är anoretiska eller på andra sätt hamnar utanför mallen är ute i ogjort väder.
Politiskt korrekt ska det vara! Därför får vi denna märkliga mix.
Mellan raderna kan dock alla läsa att det inte spelar någon roll att man är dum, bara man är söt.
Frågan är bara vad tidningen har att vinna på mystiska "trensättande" undersökningar?
Man är nog bara ute efter att fånga fler potentiella läsare, i det här fallet förmodligen män.
Marknadsföringsmetoderna blir allt märkligare.
Det finns snart ingenting kvar som är gjort med hjärta och hjärna. Samhället är så genomekonomiserat att allt har ett pris eller en potentiell köpare...Snart lyckas säkert något företag muta in luften som omger oss och avgiftsbelägga den... eller solljuset...
Inom kort kommer i alla fall det politiska systemet att ha spelat ut sin roll och ersättas av multinationella tankesmedjor som räknar ut benefits för aktieägarna och tar beslut därefter.Det skulle kunna gå så långt att man uteslutande börjar sortera människor efter köpkraft istället för efter kompetens eller duglighet. Kompetens är nämligen helt oviktigt för om något skall sälja bra eller ej.
Har du bara tillräcklig köpkraft att uppvisa blir du snart automatiskt intressant för säljaren, som inte kommer sky några som helst medel för att snärja dig, potentiella kund i sitt nät.Det är själva kontrollen och styrningen av ditt beteendemönsster som konsument de vill åt. Det är något lurt med all sorts marknadsföring nu för tiden. De ringer till mig och erbjuder mig att köpa saker för att på så vis spara pengar, hur jag nu skall kunna spara genom att köpa.
Dagstidningarna blir till förtäckta reklampelare för annonsörerna vars gunst de inte överlever utan. Det som vi tror är redaktionellt material är inte alltid det. Nu senast hörde jag att Ericsson betalat Expressen för att göra ett reportage om den nya mobiltelefonen.
Bör man inte skilja på redaktionellt material och annonser? Tänk bara vad som skulle kunna ske med nyhetsprogrammen i TV om de sponsrades av olika intressenter.
I USA sponsrar redan stora företag läroböckerna i skolan. Hur bra är det? Snart är den generationen vuxen och avtrubbad, men med ett gott förhållande till företagen som lärt dem allt de kan.
Är det inte lika illa att ett företag har full kontroll på utbildning, medier och nyhetsbevakning som om staten skullle ha det? Jag vill inte ha en kulturell diktatur dirigerad av multinationella företag. Jag vill inte bidra till denna utveckling! Jag har hellre två statliga TVkanaler utan reklam, än 511 med, som bara är ute efter att lura av dig dina surt förvärvade slantar.
Den valfrihet och fria marknad företagen ofta använder som argument är rent nonsens! Hur kan de hylla något som de gör allt för att inskränka och begränsa?
Bevisen finns överallt!
Det finns väl inget bättre för ett stort företag än att ha totalt monopol på en viss artikel.
De har aldrig varit intresserade av valfrihet.
I framtiden kommer människor bli tvugna att köpa lugn och ro... Det är hemskt tycker jag!
Här hittar du mina funderingar runt företeelser i samtiden. Musik, film, konst och kultur men kanske också andra ämnen...
01 september 2005
25 augusti 2005
"Sopstationen" på Karlbergsvägen den 24 augusti.

Jag förstår att det är frustrerande för Sita som uppenbarligen inte får resurser att utföra ett vettigt jobb.
Det blir ju inte bättre av att en del ljushuvuden tydligen tror att Sitafolket vill titta på TV när de skall tömma behållarna.
Det är så svårt att förklara de här sopbergen för utländska gäster som är vana vid en fungerande sophantering. "I Sverige lägger man ut allt man inte vill ha i gathörnen och där får det ligga". Man förstår ju att Sita blir förbannade, de har ju avtal att hämta återvinningsbart material. Men eftersom sophanteringen inte längre fungerar i innerstan så har andra saker också en tendens att hamna här. Ibland ser det här hörnet värre ut än en favela i Rio.
Men visst, det är svårt för den laglydige att göra sig av med miljöfarliga sopor. Var kastar man en gammal dator, en stor betongklump eller en värmedyna? Jo, då får man åka utanför stan till någon undangömd bensinmack i ett industriområde någonstans. Miljöstationen på macken är dock inte öppen annat än på helfria måndagar om det inte regnar. Och de som ska tömma den fulla containern har inte tömt den på tre veckor... och så håller det på. Vad gör man om man inte har bil? Då är det ju mycket lättare att bara ställa ut grejerna man vill bli av med. Förr eller senare försvinner de ju.
De här stationerna är fula, luktar och tar en oherrans massa utrymme i anspråk. Utomlands har jag sett överbygda underjordiska containrar som rymmer fem gånger så mycket som våra holkar, dessutom syns de inte.
Det är bara en strut som sticker upp. Sedan kommer en lastbil och lyfter upp hela containern ur marken, ställer dit en ny och fäller tillbaka locket igen.
Politikerna måste göras uppmärksamma på att kommunens avtal med Sita är fullkomligt otillräckligt!
Om vi nu ska vara miljömedvetna måste medborgarna erbjudas en vettig möjlighet att göra sig av med miljöfarligt skräp. Annars hamnar skräpet förr eller senare i Hagaparken!
Kaffe med mjölk
Jag tror jag måste surna till lite över alla punchbollar som köper sitt morgonkaffe i stora pappmuggar som de sedan bär med sig överallt och som bara är i vägen...
Det är något larvigt över det eller hur? Det här latte-folket... Latte kan de vara själva förresten... "En Latte" Vilket fånigt uttryck! Tänk om kaffe med mjölk skulle hetat "Nigger" på italienska...
Skulle de då beställa en Nigger? Eller om det skulle heta "Balle"... "En Balle utan socker tack!" Då skulle man nog tvingas att kalla den för vad det är... Kaffe med mjölk...
Tänk vad larvigt det skulle kunna bli om man plötsligt skulle börja visa hur flashiga advokater äter gotter ur tablettaskar på TV...Tablettaskarna kallas fiffigt och noga övertänkt för "Foxydots".
"Harry! Have you seen my Foxydots? I can't stand a day without them!" Då skulle lattefolket börja köpa pimpim, pix och svarta katten igen men kalla dem för Foxydots!
Jag står över och trycker på stopp.
Näe... Kaffet vill man väl inta i lugn och ro. Jag tycker man förminskar kaffet genom att göra drycken till något man ska ha obehag av på bussar och tunnelbanan "Oj nu brände jag mig!" "Titta Roffe! nu fick du latte på slipsen!" "Fan nu ringer telefonen, kan du hålla min latte?"... Dumheter!
Det är något larvigt över det eller hur? Det här latte-folket... Latte kan de vara själva förresten... "En Latte" Vilket fånigt uttryck! Tänk om kaffe med mjölk skulle hetat "Nigger" på italienska...
Skulle de då beställa en Nigger? Eller om det skulle heta "Balle"... "En Balle utan socker tack!" Då skulle man nog tvingas att kalla den för vad det är... Kaffe med mjölk...
Tänk vad larvigt det skulle kunna bli om man plötsligt skulle börja visa hur flashiga advokater äter gotter ur tablettaskar på TV...Tablettaskarna kallas fiffigt och noga övertänkt för "Foxydots".
"Harry! Have you seen my Foxydots? I can't stand a day without them!" Då skulle lattefolket börja köpa pimpim, pix och svarta katten igen men kalla dem för Foxydots!
Jag står över och trycker på stopp.
Näe... Kaffet vill man väl inta i lugn och ro. Jag tycker man förminskar kaffet genom att göra drycken till något man ska ha obehag av på bussar och tunnelbanan "Oj nu brände jag mig!" "Titta Roffe! nu fick du latte på slipsen!" "Fan nu ringer telefonen, kan du hålla min latte?"... Dumheter!
15 juli 2005
En Konstig Film
Jag såg en konstig film när jag var i Frankrike. "The League Of Extraordinary Gentlemen" med Sean Connery. Filmen var givetvis svårt dubbad, som alla utländska filmer är i Frankrike. Gud vad irriterande sånt är! Det är som om någon svensk sångare skulle ersätta Sting eller Peter Gabriel på den svenska utgåvan av skivan. Skådespelare med väldigt speciella röster måste få behålla sina karaktäristiska stämmor även utomlands. Sean Connery eller Clint Eastwood på franska blir exempelvis rätt märkliga upplevelser eftersom de franska rösterna inte har många likheter med originalrösterna. Det är heldumt och förtar mycket av filmupplevelsen.
Hur det nu var så hamnade jag framför TV:n sent en kväll. "The League" verkade både påkostad och maffig och sånt brukar funka för mig. Jag brukar i och för sig inte gilla spekulativa matinéfilmer men här hade filmmakarna verkligen överträffat sig själva...jag kunde inte sluta titta...
Filmen går kortfattat ut på följande: Kapten Nemo, Tom Sawyer, The Invisible Man och Dorian Gray slår sig ihop med Dr. Jekyll/Mr. Hyde och några till för att tillsammans bekämpa Moriarty!
Eh... får man göra så? Filmen innehåller i princip bara romanfigurer från 1800-talet.
Jag tyckte det mest liknade en haschpsykos med balla specialeffekter... fast filmen var givetvis väldigt snygg...
Jag gillar ubåtar, 1800-tals teknik, tidsresor och sånt...
Vilar det förresten inte alltid något episkt över ubåtsfilmer?
Man kanske skulle kunna göra en svensk Astrid Lindgrenvariant av en sån här film?
Madicken, Emil och Lotta på Bråkmakargatan bildar en mäktig alians med Karlsson på taket för att krossa det onda brottssyndikatet med Tengil och Riddar Kato i spetsen en gång för alla...
Eller varför inte låta Bellman, Åsa-Nisse och Lille Fridolf vara med i nästa Sällskapsresa. Tanken svindlar!
Som sagt... Snygg film men konstig.
När jag kollade lite fakta om filmen såg jag att manusförfattarna från början velat ha med Robin Hood och Ivanhoe i filmen men att de ångrat sig? Varför?
Jag har alltid drömt att få se Robin Hood åka ubåt och hantera automatvapen.
Hur det nu var så hamnade jag framför TV:n sent en kväll. "The League" verkade både påkostad och maffig och sånt brukar funka för mig. Jag brukar i och för sig inte gilla spekulativa matinéfilmer men här hade filmmakarna verkligen överträffat sig själva...jag kunde inte sluta titta...
Filmen går kortfattat ut på följande: Kapten Nemo, Tom Sawyer, The Invisible Man och Dorian Gray slår sig ihop med Dr. Jekyll/Mr. Hyde och några till för att tillsammans bekämpa Moriarty!
Eh... får man göra så? Filmen innehåller i princip bara romanfigurer från 1800-talet.
Jag tyckte det mest liknade en haschpsykos med balla specialeffekter... fast filmen var givetvis väldigt snygg...
Jag gillar ubåtar, 1800-tals teknik, tidsresor och sånt...
Vilar det förresten inte alltid något episkt över ubåtsfilmer?
Man kanske skulle kunna göra en svensk Astrid Lindgrenvariant av en sån här film?
Madicken, Emil och Lotta på Bråkmakargatan bildar en mäktig alians med Karlsson på taket för att krossa det onda brottssyndikatet med Tengil och Riddar Kato i spetsen en gång för alla...
Eller varför inte låta Bellman, Åsa-Nisse och Lille Fridolf vara med i nästa Sällskapsresa. Tanken svindlar!
Som sagt... Snygg film men konstig.
När jag kollade lite fakta om filmen såg jag att manusförfattarna från början velat ha med Robin Hood och Ivanhoe i filmen men att de ångrat sig? Varför?
Jag har alltid drömt att få se Robin Hood åka ubåt och hantera automatvapen.
14 juli 2005
Madame Botox
Plastikoperationer är en styggelse! Alla sorters plastikoperationer som inte föregåtts av en svår olycka eller sjukdom borde förbjudas eller åtminståne beläggas med idiotiskt höga skatter. Det finns ingen mening med att låta folks dåliga omdöme göda en profithungrig yrkeskår. Jag klarar snart inte av att se fler som i tron om att bli vackrare efter kirurgiska ingrepp mest liknar något av Picasso. Nu på semestern fick vi visuellt bekanta oss med en italiensk kvinna i en obestämbar ålder mellan 50 och 70 år. Jag gissar på att hon nog var runt 65 med hennes son som riktmärke. Denna dam hade låtit sin favoritkirurg dansa tarantella med skalpell och inplantat över hela kroppen. En kropp som som efter Dr. Frankensteins framfart mest liknades vid en skrynklig sadelpåse eller pungen på en mycket gammal man. Det mesta av det tidigare innehållet hade nämligen sugits ut och lämnat fula ärr. Hon såg mest utmärglad och tom ut på något mystiskt sätt. Detta beroende på alla fettsugningar som hon tvingats gå igenom, för ingen kan väl frivilligt gå igenom "korrigeringar" med detta resultat som följd. På en del ställen hade tanten dock låtit bättra på fylligheten. Ansiktet såg svullet och förlamat ut av fettsprutning och Botox. Inga anletsdrag såg naturliga ut. På den skynkliga överkroppen hade tvenne kulor lagts in under skinnet. Isa upplyste mig om att kulorna antagligen var tantens bröst, vilket jag inte ögonblickligen gick med på. Hon förvarade dock kulorna i en bikiniöverdel så Isa hade nog rätt ändå. Det var en gräslig syn. Tanten kunde till exempel inte längre njuta av en så enkel sak som att ligga på mage, det var en medicinsk omöjlighet beroende på de här bröstkulorna.
Jag funderade lite över varför människor straffar sig själva på det här viset. För mig är det obegripligt.
Michael Jackson är väl det främsta exemplet på att det inte finns någon etisk eller estetisk gräns för vad en plastikdoktor går med på att utföra bara man betalar för sig. Jag slår vad om att jag kan få ett plastöra inopererat på ryggen eller ett tredje öga ingraverat i pannbenet bara jag visar dollar för mannen med kniven.
Tänk om man kunde få alla människor som av olika anledningar inte tycker att de duger att spruta in lite kroppseget vett istället för andra grejer när de besöker sin favoritcharlatan.
I USA är ju en rejäl plastikoperation en lika banal grej som att ge sin mor en bukett tulpaner på mors dag. Tragiskt nog är det denna "livsstil" som vi gör allt för att kopiera här i Europa. Jag begriper det inte! Sedan kom jag på något konstigt. Tänk vad många av dessa miljontals plastikopererade amerikaner som borde befinna sig på den moraliska kristna högerkanten. Det borde vara ganska många eller hur?
De är ju ofta fanatiska abortmotståndare och galet kristna. Slagorden de använder brukar låta ungefär så här: "Respektera Guds vilja!" "Ändra inte på naturens ordning eftersom den är skapad av gud!" Eller hur? Hur förklarar i så fall dessa människor sina egna bröstförstoringar, fettsugningar, avlägsnade påsar under ögonen och hårtransplantationer? Fibblar de då inte själva ganska rejält med "guds vilja"? Den som är utan synd kastar första stenen... Eller är det helt enkelt så att de egentligen ser sig själva som gud?
Jag funderade lite över varför människor straffar sig själva på det här viset. För mig är det obegripligt.
Michael Jackson är väl det främsta exemplet på att det inte finns någon etisk eller estetisk gräns för vad en plastikdoktor går med på att utföra bara man betalar för sig. Jag slår vad om att jag kan få ett plastöra inopererat på ryggen eller ett tredje öga ingraverat i pannbenet bara jag visar dollar för mannen med kniven.
Tänk om man kunde få alla människor som av olika anledningar inte tycker att de duger att spruta in lite kroppseget vett istället för andra grejer när de besöker sin favoritcharlatan.
I USA är ju en rejäl plastikoperation en lika banal grej som att ge sin mor en bukett tulpaner på mors dag. Tragiskt nog är det denna "livsstil" som vi gör allt för att kopiera här i Europa. Jag begriper det inte! Sedan kom jag på något konstigt. Tänk vad många av dessa miljontals plastikopererade amerikaner som borde befinna sig på den moraliska kristna högerkanten. Det borde vara ganska många eller hur?
De är ju ofta fanatiska abortmotståndare och galet kristna. Slagorden de använder brukar låta ungefär så här: "Respektera Guds vilja!" "Ändra inte på naturens ordning eftersom den är skapad av gud!" Eller hur? Hur förklarar i så fall dessa människor sina egna bröstförstoringar, fettsugningar, avlägsnade påsar under ögonen och hårtransplantationer? Fibblar de då inte själva ganska rejält med "guds vilja"? Den som är utan synd kastar första stenen... Eller är det helt enkelt så att de egentligen ser sig själva som gud?
02 juli 2005
Lite sköna semesterbilder...
Mer sköna semesterbilder...

Utsikt över en vingård strax utanför Cassis. I Cassis och Bandol gör man nästan enbart rosévin.

Cassis är en liten fiskeby som påminner om St:Tropez. Cassis är dock inte lika hypat och klarar sig utan kändisar.

Här har vi precis käkat en smarrig fisksoppa på en av resturangerna i hamnen.

Här har vi en bild från "Le Suquet", de äldre delarna av Cannes.
20 juni 2005
Sommarläsning: JRE försöker få ett uppehållstillstånd i Frankrike - Del 2
Den 23 januari 1998 skulle visa sig bli en upplevelse med Nazistiska inslag...
Till att börja med kom vi i tid, Vi fick sedan vänta i omkring 20 minuter tillsammans med andra nervösa invandrare... Vi såg dvärgkvinnan tulta förbi och kände en stark motvilja till hela situationen.
Jag blev kallad av någon som mest såg ut som en blandning av MC-snubbe och instruktör för bergsbestigare, komplett med skinnväst, kängor och hästsvans men utan uniform.
Isa blev genast tillsagd att vänta på sin plats, inte vänligt och utan förklaring...
Jag följde ensam människan in i ett mycket trångt rum. Jag blev hänvisad till en obekväm plats nära skrivbordet.
Sedan började "förhöret".
Frågor haglade på snabb polisfranska. "Varför är ni här? herr (tittar i pappren) Nordin"
För att få ett uppehållstillstånd, svarade jag sanningsenligt på så bra franska jag kunde.
Varför vill ni ha uppehållstillstånd? För att få bidrag?
Ehh, nej, för att det vore väl bra med ett uppeh... Vore bra?! avbröt han. Varför?
Ja, jag har fått klart för mig att man måste ha ett uppehållstillstånd för att få ett fast jobb och för att få ett uppehållstillstånd måste man ha fast jobb, förklarade jag uppgivet. Försök inte göra er lustig! Genmälde machopolisen.
Nej inte alls, svarade jag, men jag har bestämt mig för att börja med uppehållstillståndet!
Pass! Svarade polismannen. Jaha då ska vi se, svarade jag. Pass! Hans utsträckta hand vibrerade uppfordrande mot bordsskivan.
Ja, jag har det här I min påse... vänta lite...
Här väntar vi inte! Hojtade han tillbaka. Jag beslöt att inte försöka med några tricks, så skulle det nog gå fortare. Här har jag pass, id-kort, papper från Arbetsförmedlingen både den svenska och franska. Intyg om sjukförsäkringar... etc..
Pass!! Svarade polisen som uppenbarligen fått sin utbildning i helvetet.
Jag gav honom passet. Han såg på mig som om passet var en illa gjord förfalskning. Han vände och vred på mitt fina svenska pass. När kom ni hit till Frankrike första gången herr (titta i pappren) Nordin?
Det beror på svarade jag... Beror på!!! vaddå! Han såg alldeles galen ut.
FÖRSTA gången var 1991 men 1997 i mars... hur menar ni?
Jag menar ingenting, jag konstaterar att ni är sen med er ansökan om uppehållstillstånd herr(titta i papperen) Nordin!
Jag begrep ingenting. Får jag förklara då tack, svarade jag irriterat.
Jag har farit hem till Sverige då och då, senast i december, och nu säger jag till er att jag kommit hit den 6 januari och det kan inte alls betraktas som sen ankomst över huvud taget!
Men innan var ni här som turist! herr (titta I pappren) Nordin!
Jag är fortfarande här som turist! Svarade jag. Det är väl ganska vanligt att man inte ansöker om uppehållstillstånd om man stannar kortare tid än ett halvår, menar ni att jag gjort något olagligt eller?
Nej, varför då? Svarade han blixtsnabbt.
Ja, jag känner mig som en kriminell med era "konstateranden" och antaganden.
Är ni kriminell herr (titta i pappren) Nordin? Har ni dödat någon människa?
Nej det är just det jag säger! Jag har fanimej inte gjort ett enda jävla fel men ändå behandlar ni mig som kriminell!
Det gör jag inte alls! Han slog ifrån sig och slängde med hästsvansen. Jag konstaterar att det finns luckor i er beskrivning av er vistelse här som jag förstår har pågått sedan i mars 1997, här pratar vi fakta!! Allt annat kan ni lämna hemma! Förstått!! Men…försökte jag… Var bor ni någonstans förresten?! Avbröt han.
Hos min flickvän...
Vad gör hon? Vilken nivå befinner hon sig på? Adress tack!! Han var beredd med pennan.
Ja hon är nyutexaminerad och utan jobb... Här har hon skrivit ett brev som talar om att jag bor med henne…med adress... Nivå?? Vadå? Jag förstod ingenting. Vi bor på tredje våningen tänkte jag, kan det vara det han vill veta?
Utbildningsivå! Skrek machosnuten.
Ja, vore det inte bättre om hon kunde få komma in och tala för sig själv, dessutom pratar jag ingen vidare franska, det vore lättare... Varför då!? Förstår vi inte varandra herr (titta i pappren) Nordin. Ni kan tala engelska om ni vill, basunerade han ut med en överlägsen min som deklarerade att jag vid det här laget betraktades som avskum.
Jag växlade blixtsnabbt om till Engelska och förklarade med så många krångliga uttryck som möjligt att jag fanimej inte var i Frankrike för att få några löjliga bidrag som jag lika gärna kunde få i Sverige. Och om inte det skulle vara trovärdigt så hade jag väl nästan hundra tusen på banken, vill du kolla?! Jag har precis sålt en bostadsrätt för att flytta hit! Jag är här för att söka arbete och bo här med min flickvän, är det så vansinnigt svårt att förstå! Om jag kom hit I mars eller till jul vad fan spelar det för jävla roll, när man har en timmes bilväg till Luxemburg, Tyskland eller Belgien. Jag skulle kunna leva här som turist resten av mitt jävla liv om jag ville, det är ju bara att åka till Ikea och handla i Tyskland var tredje månad, som om det skulle vara så jävla svårt. Dessutom, om du vill ha en rigorös kontroll över hur jag har kommit in I Frankrike och vid vilken gräns, kan du väl tala om för dina kompisar I tullen att dom kan använda sina stämplar till det dom är avsedda för, som för övrigt är brukligt att man gör i resten av världen, men den franska tullen är ju aldrig ens bemannad,så det blir nog lite svårt. Dessutom har jag hört att mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen har gränskontrollerna upphört, vore det då inte på tiden att det här synnerligen fåniga och föråldrade systemet med uppehållstillstånd inom EU också försvinner, när det ändå inte går att kontrollera vem som kommer in och när... lägg av nu och lek Gestapo och ge mig ett uppehållstillstånd innan jag ringer TV. (Här hade jag velat ha applåder från publiken)
Han verkade inte begripa mer än vart fjärde ord jag sa, och det var nog tur för mig.
Dock verkade han begripa att jag hade viss bildningsnivå och inte lät mig förolämpas av en skitig landsortspolis, skrivbordspolis dessutom hur macho han än var... Jävla typ!
Han ändrade attityd, kom plötsligt ihåg mitt namn, började tala tydligare, och till slut sa han att min franska var utmärkt... Ja, jag hade kanske inte lärt mig att bråka med myndigheter än men det kommer säkert sade jag än en gång på engelska. Hur som helst fick jag slutligen något slags papper som sa att jag får vara kvar en månad till och efter det skulle nog det förbannade uppehållstillståndet komma på posten.
Machosnubben signerade papperet med en signatur stor som ett vykort och som liknade en pricktavla med svans.
Isa tolkade sedermera hans signatur och kom fram till att han var en person som trodde han befann sig i världens centrum och dessutom förmodligen var våldsam, den mest bisarra signatur hon någonsin sett, påstod hon. Jag tillade att han verkade finna stort nöje i att förnedra och förolämpa sina medmänniskor och att han antagligen var nazist.
När jag äntligen kom ut visade det sig att Isa frågat damen vid disken varför hon inte fick följa med in... Hon möttes med avsky och fick några tjusiga ramsor skällsord efter sig och fick mellan ramsorna veta att det i det närmaste var otroligt hur man kunde fråga så dumt. Men kanske behöver han hjälp, försökte Isa. Kanske förstår han inte frågorna... Då hade dvärgkvinnan svarat ”Ja men vad i hela friden det finns ju papper och penna! Han kan väl rita... då. Det ska väl inte vara så himla svårt! Eller?!" Isa började nästan gråta.
Jag fick aldrig något uppehållstillstånd i Frankrike. Vi flyttade till Sverige ett år senare.
Jag vistades illegalt i Frankrike större delen av 1998 beroende på de Franska myndigheternas strul.
Till att börja med kom vi i tid, Vi fick sedan vänta i omkring 20 minuter tillsammans med andra nervösa invandrare... Vi såg dvärgkvinnan tulta förbi och kände en stark motvilja till hela situationen.
Jag blev kallad av någon som mest såg ut som en blandning av MC-snubbe och instruktör för bergsbestigare, komplett med skinnväst, kängor och hästsvans men utan uniform.
Isa blev genast tillsagd att vänta på sin plats, inte vänligt och utan förklaring...
Jag följde ensam människan in i ett mycket trångt rum. Jag blev hänvisad till en obekväm plats nära skrivbordet.
Sedan började "förhöret".
Frågor haglade på snabb polisfranska. "Varför är ni här? herr (tittar i pappren) Nordin"
För att få ett uppehållstillstånd, svarade jag sanningsenligt på så bra franska jag kunde.
Varför vill ni ha uppehållstillstånd? För att få bidrag?
Ehh, nej, för att det vore väl bra med ett uppeh... Vore bra?! avbröt han. Varför?
Ja, jag har fått klart för mig att man måste ha ett uppehållstillstånd för att få ett fast jobb och för att få ett uppehållstillstånd måste man ha fast jobb, förklarade jag uppgivet. Försök inte göra er lustig! Genmälde machopolisen.
Nej inte alls, svarade jag, men jag har bestämt mig för att börja med uppehållstillståndet!
Pass! Svarade polismannen. Jaha då ska vi se, svarade jag. Pass! Hans utsträckta hand vibrerade uppfordrande mot bordsskivan.
Ja, jag har det här I min påse... vänta lite...
Här väntar vi inte! Hojtade han tillbaka. Jag beslöt att inte försöka med några tricks, så skulle det nog gå fortare. Här har jag pass, id-kort, papper från Arbetsförmedlingen både den svenska och franska. Intyg om sjukförsäkringar... etc..
Pass!! Svarade polisen som uppenbarligen fått sin utbildning i helvetet.
Jag gav honom passet. Han såg på mig som om passet var en illa gjord förfalskning. Han vände och vred på mitt fina svenska pass. När kom ni hit till Frankrike första gången herr (titta i pappren) Nordin?
Det beror på svarade jag... Beror på!!! vaddå! Han såg alldeles galen ut.
FÖRSTA gången var 1991 men 1997 i mars... hur menar ni?
Jag menar ingenting, jag konstaterar att ni är sen med er ansökan om uppehållstillstånd herr(titta i papperen) Nordin!
Jag begrep ingenting. Får jag förklara då tack, svarade jag irriterat.
Jag har farit hem till Sverige då och då, senast i december, och nu säger jag till er att jag kommit hit den 6 januari och det kan inte alls betraktas som sen ankomst över huvud taget!
Men innan var ni här som turist! herr (titta I pappren) Nordin!
Jag är fortfarande här som turist! Svarade jag. Det är väl ganska vanligt att man inte ansöker om uppehållstillstånd om man stannar kortare tid än ett halvår, menar ni att jag gjort något olagligt eller?
Nej, varför då? Svarade han blixtsnabbt.
Ja, jag känner mig som en kriminell med era "konstateranden" och antaganden.
Är ni kriminell herr (titta i pappren) Nordin? Har ni dödat någon människa?
Nej det är just det jag säger! Jag har fanimej inte gjort ett enda jävla fel men ändå behandlar ni mig som kriminell!
Det gör jag inte alls! Han slog ifrån sig och slängde med hästsvansen. Jag konstaterar att det finns luckor i er beskrivning av er vistelse här som jag förstår har pågått sedan i mars 1997, här pratar vi fakta!! Allt annat kan ni lämna hemma! Förstått!! Men…försökte jag… Var bor ni någonstans förresten?! Avbröt han.
Hos min flickvän...
Vad gör hon? Vilken nivå befinner hon sig på? Adress tack!! Han var beredd med pennan.
Ja hon är nyutexaminerad och utan jobb... Här har hon skrivit ett brev som talar om att jag bor med henne…med adress... Nivå?? Vadå? Jag förstod ingenting. Vi bor på tredje våningen tänkte jag, kan det vara det han vill veta?
Utbildningsivå! Skrek machosnuten.
Ja, vore det inte bättre om hon kunde få komma in och tala för sig själv, dessutom pratar jag ingen vidare franska, det vore lättare... Varför då!? Förstår vi inte varandra herr (titta i pappren) Nordin. Ni kan tala engelska om ni vill, basunerade han ut med en överlägsen min som deklarerade att jag vid det här laget betraktades som avskum.
Jag växlade blixtsnabbt om till Engelska och förklarade med så många krångliga uttryck som möjligt att jag fanimej inte var i Frankrike för att få några löjliga bidrag som jag lika gärna kunde få i Sverige. Och om inte det skulle vara trovärdigt så hade jag väl nästan hundra tusen på banken, vill du kolla?! Jag har precis sålt en bostadsrätt för att flytta hit! Jag är här för att söka arbete och bo här med min flickvän, är det så vansinnigt svårt att förstå! Om jag kom hit I mars eller till jul vad fan spelar det för jävla roll, när man har en timmes bilväg till Luxemburg, Tyskland eller Belgien. Jag skulle kunna leva här som turist resten av mitt jävla liv om jag ville, det är ju bara att åka till Ikea och handla i Tyskland var tredje månad, som om det skulle vara så jävla svårt. Dessutom, om du vill ha en rigorös kontroll över hur jag har kommit in I Frankrike och vid vilken gräns, kan du väl tala om för dina kompisar I tullen att dom kan använda sina stämplar till det dom är avsedda för, som för övrigt är brukligt att man gör i resten av världen, men den franska tullen är ju aldrig ens bemannad,så det blir nog lite svårt. Dessutom har jag hört att mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen har gränskontrollerna upphört, vore det då inte på tiden att det här synnerligen fåniga och föråldrade systemet med uppehållstillstånd inom EU också försvinner, när det ändå inte går att kontrollera vem som kommer in och när... lägg av nu och lek Gestapo och ge mig ett uppehållstillstånd innan jag ringer TV. (Här hade jag velat ha applåder från publiken)
Han verkade inte begripa mer än vart fjärde ord jag sa, och det var nog tur för mig.
Dock verkade han begripa att jag hade viss bildningsnivå och inte lät mig förolämpas av en skitig landsortspolis, skrivbordspolis dessutom hur macho han än var... Jävla typ!
Han ändrade attityd, kom plötsligt ihåg mitt namn, började tala tydligare, och till slut sa han att min franska var utmärkt... Ja, jag hade kanske inte lärt mig att bråka med myndigheter än men det kommer säkert sade jag än en gång på engelska. Hur som helst fick jag slutligen något slags papper som sa att jag får vara kvar en månad till och efter det skulle nog det förbannade uppehållstillståndet komma på posten.
Machosnubben signerade papperet med en signatur stor som ett vykort och som liknade en pricktavla med svans.
Isa tolkade sedermera hans signatur och kom fram till att han var en person som trodde han befann sig i världens centrum och dessutom förmodligen var våldsam, den mest bisarra signatur hon någonsin sett, påstod hon. Jag tillade att han verkade finna stort nöje i att förnedra och förolämpa sina medmänniskor och att han antagligen var nazist.
När jag äntligen kom ut visade det sig att Isa frågat damen vid disken varför hon inte fick följa med in... Hon möttes med avsky och fick några tjusiga ramsor skällsord efter sig och fick mellan ramsorna veta att det i det närmaste var otroligt hur man kunde fråga så dumt. Men kanske behöver han hjälp, försökte Isa. Kanske förstår han inte frågorna... Då hade dvärgkvinnan svarat ”Ja men vad i hela friden det finns ju papper och penna! Han kan väl rita... då. Det ska väl inte vara så himla svårt! Eller?!" Isa började nästan gråta.
Jag fick aldrig något uppehållstillstånd i Frankrike. Vi flyttade till Sverige ett år senare.
Jag vistades illegalt i Frankrike större delen av 1998 beroende på de Franska myndigheternas strul.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

