Vi har alla en båt som skall föras framåt, över öppet hav mot ett himmelskt mål. Våra båtar är indelade i grupper. Varje grupp har en vägvisare, en lots. Flera av lotsarna är dock blinda, har bristande kunskaper i navigering och kan därför inte tala om för sina båtar vilken rutt de kan ta eller hur fort de får åka. Varje lots har trots detta mandat från gud att föra sina båtar mot det himmelska målet. Det himmelska målet är väl upplyst men svårt att nå eftersom det finns många vägar som kan leda dit.
Med det gudomliga mandatet i ryggen känner sig lotsarna som övermänniskor, trots sin blindhet och bristande navigeringskunskaper. Lotsarna bistår sina båtar därför så lite som möjligt. Båtarna får inte upptäcka bristerna i konstruktionen. För att lätta sin börda har lotsarna därför godtyckligt valt ut ett antal ledarbåtar som får ta hand om navigeringen.
Det råder av den anledningen en viss förvirring bland många av båtarna eftersom ledarbåtarna inte är allmänt kända. Ledarbåtarnas uppgift är dessutom höljd i dunkel även för ledarbåtarna själva. Ledarbåtarna har i sin tur inte heller den kunskap som krävs för att färden skall bli lyckosam för alla inblandade. Lotsarna förlitar sig på att ledarbåtarna klarar av sin dolda uppgift och att inte någon upptäcker bristerna i metoden. Vid stranden till det gudomliga målet väntar ju en riklig belöning.
Guden har satt upp ett antal regler för hur båtarna skall ta sig till målet. Helt klart är exempelvis att alla båtar inte skall komma fram. Lotsarna, som ofta är lite avvaktande åker sist i kön av båtar kan därför bara kontrollera att alla båtar i närheten åker åt samma håll och att kostnaden för resan inte blir för hög. Om någon åker fel är lotsen den siste som upptäcker misstaget eftersom han inte själv vet vilken väg som är lämpligast eller snabbast.
Lotsen förlitar sig helt på ledarbåtarna och att de via radio rapporterar vilka båtar som olovandes navigerar på egen hand eller vilka som avviker av andra skäl. Både lotsen och ledarbåtarna anser sig listiga. Lotsen för att han upptäcker misstagen trots att han är blind.
Ledarbåtarna i sin tur för att de får belöningar av lotsen när de rapporterar. Belöningar som de andra båtarna inte känner till. Det är givetvis frestande att uppfinna en sanning när den belönas oavsett sanningshalten. Därför är inte ledarbåtarna så noga med vad de rapporterar.
Vissa av de andra båtarna har upptäckt att vissa båtar belönas när de informerar lotsen om oegentligheter i gruppen. Oegentligheter vars riktighet ibland kan ifrågasättas. Hur kan det komma sig att lotsen som skall visa vägen är blind? Det är något som inte stämmer. Ibland påstår lotsen att det blåser upp till storm trots att solen lyser. De förstår inte varför guden satt blinda att visa vägen. Lotsen ser därför till att de misstänksamma båtarna får radion urmonterad. Kunskapen om lotsens verkliga beskaffenhet eller annan information som styr lotsens planer får inte sprida sig.
Några av båtarna bestämmer sig för att försöka få lotsen att godkänna en speciell rutt de upplever som fördelaktig. Eftersom lotsen inte själv vet den rätta vägen eller vilken rutt som verkar klokast att ta godkänns initiativet till vägvalet trots att det kan vara fel väg att åka.
Guden har nämligen talat om för lotsen att just den sortens initiativ skall premieras.
Lotsen tillsätter en ledarbåt i spetsen för gruppen eftersom han inte själv är villig att ta på sig ansvaret för en eventuell irrfärd. Fåfänga går före kunskap och ansvar.
Guden gnuggar sina händer eftersom guden vet att många båtar på det här sättet kommer att segla vilse på vägen till det himmelska målet eftersom deras lotsar är blinda och okunniga.
Det himmelska målet har nämligen bara plats för hälften av alla båtar...Och vid det himmelska målet står nya blinda lotsar redan beredda.
Beredda att föra de som kommer fram mot ett nytt himmelskt mål...
Vem är vinnare? - Vem är förlorare?
